Öppna dörrar - en liten bit av Eritrea i Stockholms city

I Betlehemskyrkan i Stockholm samlas en eritreansk grupp till gudstjänst varje söndag. Jonny Bjuremo har besökt dem och kan berätta om en livaktig och välkomnande gemenskap som vill hålla sin bekännelse högt.

EN LJUVLIG HÖSTDAG I SEPTEMBER promenerar jag mot Betlehemskyrkan i Stockholm. Jag ska besöka den eritreanska församling som samlas där varje söndag. Tjugo minuter innan gudstjänsten ska börja är lokalen tom, men sådär en kvart över elva är det helt fullsatt. Drygt hundra personer i alla åldrar har bänkat sig i källarlokalen som är smyckad till gudstjänstlokal. På två teveskärmar visas alla texterna och sången är stark. Qeshi Fetsum Natanael leder gudstjänsten som följer en traditionell evangelisk-luthersk form. Man läser flera bibeltexter och sedan kallas barn och ungdomar fram för att sjunga en sång och be en bön innan de går till söndagsskolan.

Predikan tar en god stund och är en utläggning i tre delar av berättelsen om Jesus uppväckande av Lasarus ur Johannesevangeliets elfte kapitel:

1. Jesus visar sin makt över döden och livet.
2. Jesus delar våra villkor även när det gäller känslorna.
3. Vårt ansvar och Guds handlande.

Qeshi Fetsum förklarar att vi är kallade att ta bort de stenar som skiljer människorna från ljuset. Sedan är det endast Gud som har makt att ge liv åt dem som är döda.

Efter predikan ges tillfälle för vittnesbörd och hälsningar. Jag får ordet och jubel uppstår i lokalen när det framgår att jag känner till en del platser i Eritrea. Jag understryker hur glädjande det är att eritreaner kommer till Sverige med en stark gudstro och en tydlig bekännelse. Jag uppmuntrar dem till att hjälpa oss i en tid som präglas av sekularisering. Min hälsning följs av en kvinna som berättar att hon äntligen lyckats ta körkort efter att ha kämpat i fl era år. Efter henne träder en frimodig fl icka fram och sjunger en sång.

Tydlighet i teologin

Den eritreanska församlingen i Stockholm började sin verksamhet redan 1978 med enkla bibelstudier på tigrinja under ledning av Eden Haile. Man samlades en gång i månaden till bön och bibelstudier. Gruppen arbetade med en ekumenisk bredd och bjöd in alla kristna som talade tigrinja. När sedan antalet medlemmar växte fanns det ett behov av mer tydliga gudstjänster. Numera finns det små tigrinja-talande grupper i andra kyrkor. Arbetet i Betlehemskyrkan har bedrivits på frivillig basis och betjänats av Araya Ghebreegzihabiher och Ezra Gebrehemedin. De har en heltidsanställd pastor (qeshi på tigrinja) i Fetsum Natanael som också betjänar eritreaner i Göteborg och Oslo. Det finns behov av fl era pastorer eftersom människor från Eritrea bor i många av Europas länder.

Eritreas evangelisk-lutherska kyrka har flera svenska kontakter – såväl ELM-BV och EFS som Svenska kyrkan. Den eritreanska gruppen i Stockholm har, likt kyrkoledningen i Eritrea, uttryckt att man inte kommer att kompromissa när det gäller Bibelns syn på ämbete och äktenskap. Ännu en gång fick jag med mig en hälsning om att våra eritreanska vänner ser en stor samhörighet med ELM-BV. De är tacksamma för att vi vill stå fast på en evangelisk-luthersk grund och inte öppna upp ifrågasättande av Bibelns auktoritet. När vi upplever att kontakten med andra kristna i vårt land minskar genom diskussioner om ämbete och äktenskap så öppnar Gud nya och spännande dörrar till fördjupad gemenskap med våra afrikanska syskon.

Det pågår också ett samtal om att integrera den eritreanska gruppen med den svenskspråkiga EFS-församlingen i Betlehemskyrkan. Barnen har redan söndagsskola tillsammans där den eritreanska gruppen utgör 90 procent av deltagarna. De skulle gärna se även ett gemensamt ungdomsarbete, men just nu är den verksamheten inte lika stark i Betlehemskyrkan. Däremot ställer sig den eritreanska gruppen tveksam till en sammanslagning av den eritreanska gruppen och Betlehemskyrkan med gemensamma gudstjänster. Man vill behålla gudstjänsterna på tigrinja. Flera av de äldre, som bott i Sverige i trettio år, kan fortfarande inte svenska. Det kan förstås inte heller alla nyanlända. Vid den gudstjänst som jag deltar i välkomnas tre unga killar från den evangelisk-lutherska kyrkan i Eritrea. Vid efterföljande kyrkkaffe tar församlingsmedlemmar hand om dessa och öppnar upp för en tydlig och varm gemenskap. Mitt i kyrkkaffet plingar en svensk tjej i glaset och bjuder in till en församlingshelg som är gemensam för de två församlingarna. Drygt fyrtio personer från den eritreanska gruppen anmäler sig.

Politiska frågor lämnas utanför

Hur ser då den eritreanska gruppen på den politiska situationen i hemlandet? Omsorgen om Eritrea och dess folk är en gemensam angelägenhet för alla församlingsmedlemmar. Man ber för landet och ledarna och i de fall det finns en möjlighet att hjälpa folket konkret så gör man det. I övrigt lämnas all politik utanför kyrkan. Här handlar det om Gud. Det är helt olämpligt att ta upp politiska frågor i ett sådant forum som församlingen. Guds hus måste få vara en frizon där alla upplever ett välkomnanden oavsett vilken politisk åsikt man har.

Kvinnorna i den eritreanska församlingen bedriver ett imponerande diakonalt arbete bland sina väninnor som kommer till Sverige. Flera gånger per år samlar de upp till 100 kvinnor för att ge bibelundervisning och råd vad gäller familjelivet.

Ett härligt vittnesbörd

Till sist ett härligt vittnesbörd från en kvinna. Hon kom till Sverige för drygt tio år sedan och kämpade med språket och kulturen. Efter några år fick hon arbete inom hemtjänsten. Hon skulle besöka en äldre dam som svensk personal misslyckats med. Damen ifråga öppnade helt enkelt inte sin dörr så hemtjänsten fick gå därifrån utan att ha utfört sitt uppdrag. Kvinnan från Eritrea började då utanför dörren nynna på gamla välkända psalmer som ”Blott en dag”. Då öppnades dörren och hon blev insläppt. Damen fick stort förtroende för eritreanskan och ville sedan inte veta av någon annan personal.

GUD HAR ÖPPNAT EN DÖRR för oss till gemenskap och välsignelse i kontakt med de vänner som kommer från svåra förhållanden. Trots stora umbäranden bär de med sig en tydlig tro och bekännelse till Jesus Kristus som ropade: Lasaros kom ut!

JONNY BJUREMO, missionssekreterare, Sunne