Under den här våren kommer vi få läsa flera artiklar om själavård vänner emellan. Här ger Benedikte Nilsson en introduktion om samtalets olika rum.
Under den här våren kommer vi få läsa flera artiklar om själavård vänner emellan. Här ger Benedikte Nilsson en introduktion om samtalets olika rum.
HAR DU BARA ETT UNS av verklighetsförankring vet du att livet inte alltid är så enkelt. Det är jobbigt ibland, saker blir inte som du tänkt. Människor i din omgivning handlar på ett sätt som sårar dig och själv faller du i synd och sårar andra. Ibland vill man bara gå och gömma sig för livet och de svårigheter som dyker upp mellan allt det som är gott.
Vi möter alla olika sorters svårigheter och får gå igenom olika mycket på olika områden. Det finns ingen rättvisa i det och inte alltid någon förklaring heller. Detta kan vara knepigt att förhålla sig till.
JESUS VAR DEN FRÄMSTE själavårdaren av alla. Hans förmåga att möta alla människor med just de funderingar och problem de stod med var – och är fortfarande – oslagbar. Han mötte människor som upplevde sorg over död och sjukdom, 1 människor med stora teologiska funderingar,2 människor som hade fastnat i syndiga mönster,3 människor med praktiska bekymmer,4 människor som stod i relationer som var svåra att hantera,5 människor som hade förlorat allt hopp.6 Jesus såg dem alla och talade tröst och varning vid exakt rätt tillfälle – alltid i kärlek, nåd och sanning. Jesus sätt att möta människor på är ett exempel att ta efter.
INGEN HAR DEN INSIKT i människors hjärtan som Jesus har. Ingen av oss kan själavårda och samtala som han gjorde när han var på jorden. Men vi är kallade att vara Jesus medhjälpare som kan lyssna till och prata med varandra. Vi är också hans efterföljare som får sträva efter att likna honom i allt.
Själavårdare (professionella, präster eller andra som är kallade till en tjänst i själavård) har en särskilt uppgift att samtala med de människor som bär på bekymmer. De har ofta kapacitet och erfarenhet att hantera riktigt svåra och tunga saker. Det kan dock vara svårt att dra en gräns för vad som är riktigt svårt och tungt och vad som bara är ’allmänt jobbigt’ för den enskilde människan. Det blir vanskligt att dela upp ämnen för samtal kategoriskt och säga att vissa problem alltid bör tas till en själavårdare och att andra går det an att prata med vänner om. Kanske handlar det oftare om djupet av problemen, hur länge man har kämpat med dem och om man upplever att man kommer framåt i processen. Har du upplevelsen av att du ’sitter fast’ även om du pratar med familj eller nära vänner om det som är svårt kan det vara en god idé att söka upp en själavårdare. Det är ofta en hjälp att samtala med någon som har lite distans till dig och problemet. Erfarna och professionella själavårdare har en beredskap och förmåga att hantera andra människors innersta tankar och känslor på ett bra sätt. De har också en ’verktygslåda’ med goda frågor som kan öppna upp och belysa ämnet från nya vinklar. Om du nu tänker tanken: ”Det är inget för mig, jag behöver inte det” så våga be till Jesus med ett öppet hjärta och fråga om det finns något du har fastnat i, som du skulle bli hjälpt av att samtala med en själavårdare om.
I EN KRISTEN GEMENSKAP är det bra om det finns möjlighet till samtal på olika sätt – enskilda samtal med erfarna själavårdare, smågrupper där kristna syskon kan diskutera och berika varandra samt nära vänskapsrelationer där livet kan delas ocensurerat. I nästa nummer tittar vi närmare på hur man konkret kan tänka kring själavårdande samtal mellan vänner.
BENEDIKTE NILSSON
lärare, Stidsvig
- Luk. 8:40–56 2. Joh. 3:1–21 3. Joh. 4:1–30 4. Matt. 14:15–21 5. Joh. 8:2–11 6. Luk. 24:36–49