I två och ett halvt år har nyplanteringsarbetet pågått i Piura i norra Peru. Enskilda personer har fått lära känna Jesus och kan vittna om allt vad han betyder för dem. De berättar med iver om glädjen över att få berätta om honom för andra.
I två och ett halvt år har nyplanteringsarbetet pågått i Piura i norra Peru. Enskilda personer har fått lära känna Jesus och kan vittna om allt vad han betyder för dem. De berättar med iver om glädjen över att få berätta om honom för andra.
VI BEFINNER OSS I stadsdelen Angamos i Piura i norra Peru, en våning ovanför en restaurang. Klockan är halv elva och gudstjänsten har just börjat. Sångrösterna och de många rytminstrumenten tävlar om att överrösta varandra. Filip Ambrosen spelar gitarr och leder lovsången. Ett tiotal vuxna och en handfull barn klämmer i: Bueno es alabarte Señor … – ”Det är gott att få lovsjunga dig, Herre …” Själv lutar jag mig tillbaka, njuter av den härliga sången och rytmerna och ser mig omkring. Jag slås av hur fantastiskt det är att nyplanteringsarbetet i Piura burit frukt sedan starten i mitten av 2013. Det är inte stora skaror – så är det sällan i missionsarbetet i Peru – men enskilda personer får undervisning om vem Jesus verkligen är, släpper in honom i sina hjärtan och låter honom få förvandla deras liv. Så tänds längtan hos dem efter att nå fler med evangeliet.
Syskongemenskap
Församlingen består av fyra–fem trogna familjer med stort engagemang. Missionär Filip Ambrosen brukar predika men med jämna mellanrum får man också besök av pastorer och predikanter från Chiclayo.
Den här dagen är det pastor Merci Gomez från Chiclayo som predikar över Romarbrevet 3:12–24. Han beskriver lagen som en spegel som ska visa oss vilka vi är och så driva oss att ta emot nåden och förlåtelsen i Kristus Jesus. När predikan är klar smyger jag ut i rummet intill där det är söndagsskola för barnen. Bibellektionen är just över och de får rita och måla en stund innan de ska gå tillbaka in till den övriga församlingen. Under förbönen där inne ber man speciellt för en kvinna i församlingen som är allvarligt sjuk. Hennes man finns med på gudstjänsten i dag och lyfts också i förbön. Syskongemenskapen i den lilla församlingen stärks, en gemenskap som bär igenom både glädje och sorg.
Entusiastiska församlingsmedlemmar
Efter gudstjänsten blir det fika och jag sätter mig för att samtala med Luz Maria Echeandía Morales och Martha Sosa Escobar. Martha är i 40-årsåldern. Hon är sömmerska som syr på beställning. Hon har också en liten cateringfirma. Martha kom med i församlingen via en kurs i bakning. Hennes man Edgardo och deras tre barn är också trogna kyrkan. man, Santiago, började komma i kyrkan för ett år sedan. De har ett barn som bor på annan ort, men barnbarnet Alondra följer gärna med dem. Luz Maria har ett eget designföretag som jobbar för privatpersoner och skolor.
Luz Maria och Martha berättar med värme och engagemang om församlingen. När jag träffar dem leder de en kurs i julpyntning med Christina Ambrosen varje måndag. De tre turas om att ha aktiviteten eller andakten. Luz Marias ögon lyser:
– Det är så fantastiskt att kvinnor kommer varje vecka, och det bästa av allt är ju att vi får dela med oss av evangeliet. De lyssnar ivrigt! Kvinnorna i gruppen vill gärna att gruppen ska fortsätta med andra aktiviteter efter jul.
Plötsligt smyger sig Edgardo, Marthas man, in i samtalet. Han viskar lite försiktigt att han behöver gå hem för att laga tvättmaskinen men att Martha kan komma senare. Luz Maria skrattar till och säger högt:
– Han vågar inte säga att han ska gå hem och laga mat till henne.
Alla skrattar och Edgardo rodnar lite lätt innan han lämnar rummet.
Samtalet rör sig vidare mot de andra utåtriktade aktiviteterna som arrangeras av församlingen. Luz Maria tycker mycket om barn och hjälper ibland till med söndagsskolan. Hon berättar:
– I augusti hade vi ett barn-event med undervisning och aktiviteter.
Martha flikar in:
– Ja, det var när Christina och Filip var i Danmark så vi fick fixa allt själva.
I början av året planerar man också att arrangera barndagar. Förra året kom ungdomar från Chiclayo för att hjälpa till och det hoppas man ska ske även detta år.
Längtan att nå vidare
Jag berättar för kvinnorna att det finns många i Sverige som ber för församlingen i Piura. Luz Maria utbrister:
– Hälsa tillbaka och tacka våra syskon där. Uppmana dem att be att vi ska få en egen plats där vi kan få etablera vår församling. Vi trivs här men det är inte vår egen plats. Här kan vi inte ens hänga ut en skylt på vägen där det står att detta är vår kyrka. Vi skulle också behöva fler missionärer för att nå vidare och arbeta vidare tillsammans. Vi önskar att först etablera en stabil församling i centrala Piura som kan vara en bas men sedan nå vidare till andra delar av staden. Det är många här i Piura som behöver få lära känna Jesus.
JAG BLEV VÄLDIGT UPPMUNTRAD av mötet med församlingen i Piura och de båda kvinnorna. Gud är god och han gör stora ting i Piura. Vill du vara med och be för församlingen där och att ännu fler i staden ska få lära känna Jesus? Familjen Ambrosen avslutar sin period på fältet under hösten 2016. Vill du vara med och be att Herren ska kalla och utrusta fler missionärer att resa till norra Peru? Skörden är stor!
RAKEL SMETANA
missionssekreterare, Vännäs