Rapporterna om klimatförändringar avlöser varandra. Som kristna kan vi inte slå dövörat till, vi lever ju på den jord som Gud har skapat. Men hur ska vi tänka och börja agera? Malin Henningsson reflekterar över en kallelse som vi alla delar.
Rapporterna om klimatförändringar avlöser varandra. Som kristna kan vi inte slå dövörat till, vi lever ju på den jord som Gud har skapat. Men hur ska vi tänka och börja agera? Malin Henningsson reflekterar över en kallelse som vi alla delar.
ATT KLIMATET HÅLLER PÅ ATT förändras på global nivå är forskarna i dag eniga om och enligt FN:s klimatpanel IPCC är det ”högst sannolikt” att mänsklig påverkan är den främsta orsaken. Temperaturen har ökat, havsnivån har stigit och isarna har börjat smälta. Dessa förändringar ser bara ut att vara början på de konsekvenser vår livsstil har för jordens ekosystem. Enligt IPCCs senaste rapport måste vi snarast agera för att inte förödande konsekvenser ska drabba människor runt om på jorden, såsom översvämningar, torka och ökenspridning – för att inte tala om alla djurarter som hotas. Ett ekosystem ur balans är således inte bara relevant för den skogsälskande naturmänniskan. Det berör oss alla. Kanske det berör oss kristna på ett alldeles särskilt sätt. Hur kan vi förhålla oss till miljöfrågan?
Ett uppdrag som kvarstår
Om man talar för lite i ett kyrkligt sammanhang om vikten av miljömedvetenhet är det lätt att man drar slutsatsen att frågan inte spelar så stor roll eller åtminstone inte har så mycket med tron att göra. Men om vi läser vad det står i Bibeln finner vi att den inte förhåller sig neutral. Bibeln kommer in på ämnet redan i Första Moseboken då Gud skapar jorden i all sin skönhet och sätter människan att råda över den (1 Mos 1:26). I nästa kapitel får Adam i uppgift att odla och bevara Edens lustgård (1 Mos 2:15). Att ta hand om jorden var helt enkelt det första uppdrag vi människor fick av Gud, vid sidan av att föröka oss och uppfylla den. Nu lever vi inte längre i Edens lustgård, vi har fallit i synd och skapelsen föll med oss. Men vårt uppdrag att odla, bevara och råda över jorden kvarstår.
Man brukar säga att människan skapades för fyra relationer: relationen till Gud, oss själva, andra människor och till skapelsen. På grund av syndafallet är relationerna brustna och vi har inte längre naturligt den roll som Gud ville att vi skulle ha, inte i någon av relationerna. Det slutar emellertid inte där. Gud själv visade att han vill se relationerna återupprättade när han valde att genom Jesus försona sig själv med oss. På samma sätt uppmanar han oss att hålla fred med varandra och hantera våra relationer på ett sätt som ärar honom. Kanske har uppdraget att vårda just relationen till skapelsen aldrig varit så aktuell som i dag, när det verkar behövas som mest.
Mer lik Gud
Det är lätt att känna sig tyngd av dåligt samvete och att känna sig maktlös och modfälld av de alarmerande rapporterna. Personligen har jag länge hanterat frågan genom att slå dövörat till. Det är så mycket i mitt liv som inte håller måttet att jag är totalt beroende av Guds nåd alltid. Det där med att börja bry sig om miljön har också känts för mycket. Jag har tänkt att det var mer relevant att bry sig om de andra relationerna, som att närma sig Gud och att be om att bli mer lik honom. Tanken som aldrig slagit mig har varit att det är ”mer likt honom” att just vårda skapelsen och till exempel inte överkonsumera. Att vara ett ljus innebär inte bara att berätta med ord om sin tro utan handlar i stor utsträckning om vad man berättar genom sitt liv. Mitt sätt att äta, resa, konsumera och leva i allmänhet berättar oerhört mycket om vilka värderingar jag har. Jag önskar att det som förmedlades genom mitt liv inte skulle vara att skapelsen är något man kan smutsa ner, snedfördela eller utnyttja för egen vinnings skull och utan hänsyn till konsekvenserna. I stället skulle jag vilja berätta hur fantastisk skapelsen är, att den vittnar om Gud och att allt liv på jorden är något gott som Gud har frambringat. Jag vill också visa respekt inför den uppgift som han har gett oss, visa att det han säger är värt att ta på allvar. Vad gäller maktlösheten och modfälldheten är det viktigt att komma ihåg att hur jag väljer att leva, oavsett hur liten skillnad det gör för världen och den globala klimatfrågan, faktiskt spelar roll inför Gud.
SÅ, OM MAN NU VILL TA HAND om miljön, var ska man då börja? I själva verket behöver det kanske inte vara så svårt som man tror. Att lägga lite tid på att kolla upp vad i livsstilen som gör mest skillnad och att reflektera över var orken och möjligheterna finns kan vara en bra början. Därefter kan man sätta upp små, konkreta och rimliga mål. Egentligen handlar förändringen till största del om en förändrad inställning, en ödmjukhet inför uppgiften att vårda skapelsen och ett öppet sinne för att våga börja ta ansvar och reflektera över sitt sätt att leva. En överlåtelse till att låta Guds vilja ske på detta område av livet. Först när jag står i den positionen kan Gud börja jobba med mig.
MALIN HENNINGSSON
studerande, Lund