Jag sitter och funderar över något som många med mig kanske har undrat över: Vad gör ett missionsombud? På sina håll är begreppet missionsombud välkänt, inarbetat och allt går i sin gilla gång, men här och var tycks det ha fallit i glömska. Det har kanske inte blivit vårdat och brukat som det skulle. ”
Ombud är en person med uppdrag att utföra något för någons räkning”, står det i saol.
Vad har då ett missionsombud för uppdrag? Frågan är inte ny för Till Liv-läsaren (jfr nr 6–10/01).
Missionsombud – vad då?
Har MBV några missionsombud? Hur kom de till? Hur arbetar missionsombuden? Får de någon kontinuerlig information? Söker de själva aktuella nyheter från missionsfälten? Är det betungande att vara missionsombud?
Jag tog kontakt med Håkan Ekström och bad honom räta ut mina frågetecken. Några frågor besvarades men det kom också ett antal nya. Någon kan kanske missionsombuden i våra föreningar besvara. Tillsammans kom vi in på hjärtefrågan: Vad betyder Jesus för mig? Om han betydde allt för mig, ja, då skulle jag lätt kunna finna min plats i missionsarbetet.
Missionsombud – jo då!
Det finns så mycket att göra men alla missionsvänner behöver inte ha direktkontakt med samtliga våra utsända. ”Hellre en missionär i handen än tio utslängda i världen.” Jag tror nog att alla våra utsända skulle kunna få någon stödperson, som på ett personligt sätt höll brevkontakt, tog del i förbönsarbete, informerade övriga föreningsmedlemmar om läget och givetvis som ombud tog kontakt och bjöd in till missionssamling, när missionären befinner sig i Sverige eller när någon varit ute och hälsat på i missionslandet.
Varje förening bör naturligtvis hitta sitt eget sätt att ta hand om missionsfrågorna, men varför inte ta med missionen i utlandet på programmet en gång per år eller en gång per termin? Då kan man få lära sig mer om missionslandet. Prova att laga eller koka någon maträtt/dryck från det aktuella landet! Det finns kanske små souvenirer därifrån som ni kunde sälja eller ha som vinster vid ett lotteri – överskottet går naturligtvis till missionen. Ta gärna reda på hur systerkyrkan ordnar sina insamlingar och plocka idéer!
Inget missionsombud utan föreningsstöd!
Något som kan stärka gemenskapen i en förening är att ta ansvar för ett projekt, och då är det kanske naturligt att missionsombudet puffar på insamlingsarbetet och håller räkning på vad som kommer in. Det är inte tänkt att det ska bli någon ekonomisk börda att vara missionsombud utan en glädje att få meddela hur pengarna strömmar in och hur de används på fältet. Gud älskar en glad givare. Det gör MBV också.
Det är viktigt att vi också tänker på barnen och undervisar dem om missionsuppdraget. Berätta för dem om allt det ideella arbete som görs i föreningen för missionen och om förmånen och glädjen över att få ge kollekt till missionsarbetet.
Håkan tror det är ytterst viktigt att vi har missionsombud men ser en svårighet i att alla initiativ förväntas komma från MBV och missionssekreterarna. Han vill uppmuntra missionsombuden att vara frimodiga i sin egen förening, begära ordet och informera samt att vara spontana och bjuda på sig själva.
Ingen i din förening skall behöva säga: ”Har vi missionärer där? Det har jag aldrig hört!”
Vad tycker du som missionsombud?
– Skulle det vara bra med någon samordning?
– Hur vill du få information?
– Någon typ av sammankomst nu och då?
– Vill någon berätta hur det fungerar med ert missionsombud, för att tipsa andra?
– Hur kan vi uppmuntra mindre flitiga missionsombud?
Gunnel Gustavsson, lärare och tjänstledig kenyamissionär