Du kanske har sett tv-programmet ”Du är vad du äter” där kopplingen dras mellan en deltagares övervikt och maten den äter. Även om vår tids utseendefixering påverkar många av oss är det ändå ganska lätt att konstatera att en person är mycket mer än sin kost och sin önskan eller förmåga att leva upp till samtidens kroppsideal. Men hur är det med vår åsiktsfixering? Vi har de senaste åren sett en polarisering av samhället och det har talats om en avsmalnande åsiktskorridor. Vad gör det med oss och vårt sätt att se på varandra? Har vi blivit deltagare i ”Du är vad du tycker”?
Till viss del är det ju sant att vi är vad vi tycker. Våra åsikter ligger till grund för vårt handlande och avslöjar något om vår livssyn och människosyn. Men de kan aldrig ge hela bilden. Många drar sig för att uttrycka sina åsikter vid fikabordet på jobbet eller i en kommentar i en artikel på Facebook. Står man för en åsikt som avviker från vad som verkar vara majoritetens är det lätt att känna sig liten i sammanhanget. Då är det viktigt att komma ihåg att vi är så mycket mer än vår åsikt i en viss fråga. ”Vad är då en människa att du tänker på henne”[1] frågade sig kung David och kände sig säkert också väldigt liten när han såg storheten i Guds skapelse. Vi är en del av något mycket större och kan tyckas små. Men Jesus svarar på Davids fråga när han en natt möter Nikodemus,[2] kanske också han rädd att offentligt uttrycka sin åsikt om Jesus. Människan är någon som Guds egen son har kommit för att ge sitt liv för.
Låt inte andra reducera den du är till den eller de åsikter du har och uttrycker. Gud ser både bakom och igenom, ser något mycket mer komplext och värdefullt. Ett möte med Jesus innebär möjligheten att få sitt liv, och med det såväl sina bra som dåliga åsikter, lagt i hans händer. När det sker är våra livs grund varken våra åsikter, ord eller handlingar, utan Guds tankar, ord och gärningar, allra tydligast uttryckta i Jesus Kristus. Ett liv i Jesus efterföljd erbjuder oss frihet från fördömelse, också andras och vår egen. Det ger oss också friheten att se så mycket generösare på andra när de uttrycker sina åsikter. I en evangelisk-luthersk tradition där bekännelsen hållits högt tror jag att frestelsen kan finnas att efter en översiktlig kontroll av hållningen i några frågor just reducera en människa till sina uppfattningar. Vår bekännelse ska vara klar och frimodig, liksom Jesus i sin undervisning ofta är smärtsamt kristallklar, men vårt bemötande ska i lika hög grad präglas av barmhärtighet.
Tänk om du och jag, i de sammanhang där vi rör oss och uttrycker våra åsikter, kunde få lämna en kristuslik eftersmak, en eftersmak som kommer av ett frimodigt försvar av det som är sant och rättfärdigt och samtidigt ett överraskande kärleksfullt bemötande av dem vars åsikter krockar totalt. Du är mer än dina åsikter, du är Guds älskade barn och bärare av hans närvaro.
Carl Skarin
präst, Ängelholm
[1] Ps. 8
[2] Joh. 3