VÅR ÄLSKADE LILLA THEO föddes två månader för tidigt med kejsarsnitt. Allt hände så snabbt och oväntat. Plötsligt fick vi ta emot ett litet barn veckan efter påsk i stället för till midsommar – och han var väldigt liten, vägde bara 880 gram.
Det blev en tuff start. Ingenting var som vi hade väntat oss. Att bo på sjukhuset i Kristianstad en månad, alla sladdar och apparater kring lilla Theo, att behöva fråga om lov att få hålla sitt eget barn, och att mata honom genom en sond i näsan. Mycket oro, lite sömn och massor av frågor: Varför skulle detta hända oss? Varför behöva gå igenom så mycket oro och smärta?
Vi kände oss ändå burna av Gud, mitt i allt det svåra. När Theo var en vecka gammal åkte vi – för andra gången – akut ner till Lund med Theo. Hans mage hade svullnat upp, och läkarna visste inte vad som var fel. Det blev en orolig väntan. Jag var så rädd att förlora honom. Jag ropade till Gud i mitt inre … ja, vi var många som bad.
MÅNGA ORD I BIBELN gav mig tröst, bland annat ur Psaltaren 139: Dina ögon såg mig när jag ännu knappast var formad, alla mina dagar blev skrivna i din bok, de var bestämda förr än någon av dem hade kommit … (v. 16) Så gott att veta att Gud är större än alla omständigheter. Det är Gud som har gett oss livet, och Han har allt under kontroll. Han har räknat varje hår på Theos huvud, och vet hur många dagar han ska få leva. Vi får lägga våra barn och oss själva i Guds trygga famn. Varje hjärtslag, varje andetag är det Gud som håller oss vid liv.
LÄKARNA KONSTATERADE att Theo behövde opereras redan samma kväll. Det var allvarligt, så vi ville låta Theo döpas innan dess – och vi fick då se hur Gud la allt tillrätta för oss när det gällde dopet. Operationen gick bra, men det var jobbigt att bara sitta bredvid kuvösen och se på när Theo kämpade. Vi kände oss så maktlösa. Jag blev då påmind om hur lite vi egentligen har kontroll över i våra liv. Men det finns en som är större,
Jesus. Han har all makt i himmelen och på jorden. Han har liv och död i sin hand. Han kunde också göra Theo frisk igen!
SOMMAREN GICK i ett halvvaket tillstånd. Att mata Theo var omständligt och krävde tid, kraft och tålamod. Det var ett stort ansvar att själva sköta om honom hemma, och vår tvååriga dotter behövde också vår omsorg. Jag kände mig ofta liten och otillsräcklig, och undrade hur jag skulle orka med allt. Men Gud påminde mig: Frukta inte, ty jag är med dig, var ej modfälld, ty jag är din Gud. Jag styrker dig och jag hjälper dig, jag håller dig uppe med min rättfärdighets högra hand (Jes. 41:10).
Det är som om Gud vet hur svårt vi har för att förstå vissa saker. Vi tror så lätt att vi ska kämpa på i egen kraft, vara starka och klara av allt vi möter i livet. Men det är i Guds kraft vi får leva våra liv. Vilken befrielse! Jag behöver inte kämpa så. Jag får vila. Han måste bli större och jag mindre (Joh. 3:30). Jag kan känna mig svag och misslyckad många gånger. Men då får jag hämta ny kraft hos Jesus! Min nåd är nog för dig, ty kraften fullkomnas i svaghet (2 Kor. 12:9).
När jag i mig själv är liten och svag, blir sanningen desto mer tydlig: Jag behöver dig Gud! ”Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor”1 är en sångfras som klingat i mitt inre av och till, och VISST ÄR DET SÅ! Men så lätt vi glömmer att det är Gud som har gett oss allt och som håller oss vid liv. I Honom är det vi lever, rör oss och är till (Apg. 17:27).
NU ÄNTLIGEN KAN VI ANDAS UT och glädjas över att Theo är frisk och mår bra på alla sätt. Vi är så glada och tackar Gud för att allt har gått så bra. När jag ser tillbaka på den svåra tiden ser jag hur Gud har använt de svåra omständigheterna till att dra oss närmare sig. Han har lärt mig att lita mer på honom; att inte leva och kämpa så mycket i egen kraft, utan i stället vila i min himmelske Faders armar. Gud är trofast. Han ger kraft för varje dag. Tack, Jesus!
Lina Hansson, Knislinge