En studerar till läkare, en till tandläkare och en tredje till musiker. Gemensamt har de sin kristna tro som ger stöd, men som också innebär stora utmaningar. Hur är det egentligen att vara kristen och student i Sverige 2016? Till Liv har träffat Sidney Lind, Maria Ringdahl och Thobias Nilsson och bett dem att dela med sig av sina olika erfarenheter.
Sidney Lind har gått klart första året på läkarprogrammet och berättar att hon redan tidigt upplevde hur hennes kristna tro på många områden skiljer sig från det hon får lära sig i utbildningen.
– Jag upplever massor av krockar. I många föreläsningar görs påståenden som går emot den kristna tron och där lärarna kommenterar att: ”Detta är vetenskapligt, så här är det.” Krockarna ger anledning för kursarna att ställa många frågor om min tro , vad jag tycker i olika frågor. Exempelvis om när livet börjar och i en del andra etiska frågor har jag en helt annan syn än dem.
Själv har Sidney alltid varit öppen med sin tro, vilket lett till många frågor och diskussioner.
– Jag representerar kristendomen för dem, det gäller att försöka säga rätt saker och förklara på ett sätt så att budskapet kommer fram så bra det går.
Olika erfarenheter
För Thobias Nilsson, som studerat på musikhögskolan i flera år, är inte undervisningen ett problem på samma sätt. Däremot har han varit med om krockar på det sociala planet.
– Särskilt i början. Då var det lite av en chock hur fientliga en del kan vara mot allt och alla som har med kristendomen att göra. Inom musikerkretsar har många en ateistisk livssyn och tyvärr fick det uttryck i personliga påhopp mot mig. Den rådande stämningen var att den som är kristen och värdekonservativ ska hålla tyst, säger Thobias Nilsson och fortsätter:
– Dessutom krockar livsstilen rejält. Det är extremt mycket festande, inställningen till livet är annorlunda och för mig blir det svårt att kombinera med en kristen syn.
Maria Ringdahl har fyra år på tandläkarprogrammet bakom sig och känner inte igen sig i något liknande motstånd. Tvärtom upplever hon ett ganska svagt intresse från klasskompisarnas sida.
– Jag har inte alls upplevt den typen av konfliktyta. På gymnasiet räckte det med att säga att man var kristen så hade man en diskussion om något. Man var provocerande i folks ögon och det blev nästan alltid en debatt. Folk har varit mer vänligt inställda till det nu, på gott och ont. Jag har pratat väldigt lite om min tro under de här åren. Mina kursare har varit rätt ointresserade.
Så har det inte alls varit för Sidney Lind:
– Oj, jag har upplevt det helt tvärtom! Diskussionerna har blivit mycket djupare och jag får fler frågor nu. Inte bara de ytliga utan mer: ”Om du tror att Gud är så här, borde inte det här gälla …?”. Så diskuterar man olika scenarion och det märks att många vill utmanas.
Samtidigt märker Sidney av stora sociala skillnader gentemot klasskompisarna.
– Framförallt när det gäller levnadsvanor. Det är vanligt att man bor med sin flickvän eller pojkvän. När jag berättar att jag har en pojkvän men att vi inte bor ihop och att vi heller inte tänker ha sex innan vi är gifta blir de jag samtalar med nästan galna, åtminstone väldigt chockade. De frågar: ”Vad ska ni göra då …?!”
Tron har en konkret funktion
Bland klasskamraterna är få andra kristna, men de finns. Och Maria Ringdahl upplever att det finns ett särskilt band mellan dem.
– En av mina bästa vänner på skolan är kristen och vi började prata redan de första dagarna. Det har hänt tidigare också, att jag tidigt klickat med andra kristna utan att ha vetat om att de varit troende. På något sätt är det som att man ’connectar’ lite extra med kristna överlag, det är lättare att känna en samhörighet även om man inte känner varandra så bra.
Jag frågar de tre vad tron betyder för dem i deras studier. Sidney svarar:
– Varje gång jag lär mig något nytt på läkarutbildningen ger det mig bara styrka. Jag får upptäcka olika delar av kroppen och blir styrkt i min tro på en skapare när jag ser hur väl allt fungerar. Det påverkar! Inför tentor och examinationer brukar jag också be, vilket ger en lugnande effekt.
Maria berättar att Gud arbetat med hennes självbild under studieåren.
– Jag har alltid varit en duktig elev och haft lätt för mig i skolan. Men på tandläkarprogrammet hade jag ett väldigt jobbigt första år med många omtentor och tuffa studier. Jag lyckades ta mig igenom det, men min identitet blev lite skakad. Jag fick samtidigt större perspektiv på vem jag är och att man inte kan lägga hela sin tilltro till sina studieresultat. Jag fick också lära mig att det kan gå bra även om man inte alltid presterar toppresultat, det blev ödmjukande.
Thobias berättar om liknande erfarenheter:
– När man har en musikövning är det lätt att gå in för det till hundra procent. ”Nu ska jag lyckas, det ska bli jättebra!” För mig har det underlättat att före ett viktigt uppspel byta perspektiv och inse att sett till hela livet har den här övningen ingen betydelse. För många andra är det verkligen hela livet om man lyckas eller inte och även som kristen kan det såklart kännas så ibland. Men det är ju inte sant.
Utmaningar som kristen student
Jag frågar om det finns lägen där det som student är extra svårt att vara öppen med sin kristna tro. Alla tre kan intyga att det är så.
– Det var väldigt svårt när jag började musikhögskolan, berättar Thobias. Det var faktiskt knappt att jag ens vågade säga att jag var kristen. Men nu har jag gått några år, folk vet vem jag är och hur jag fungerar. Det inga problem för mig att säga att jag är kristen längre. Det finns en del som tycker att jag är knäpp men det känns inte jobbigt längre.
Maria har erfarit att abortfrågan varit särskilt känslig att tala om.
– När man kommer in på abortfrågan blir det ofta känsligt. Om en föreläsare hintar om att man skulle kunna resonera som att livet börjar tidigare än vecka X så minns studenterna det flera år senare. Som kristen måste man vara lite varsam med vad man säger och hur man säger saker.
– På samma sätt har jag upplevt att det är med frågan om samkönade relationer, inflikar Sidney. Det är en väldigt känslig fråga.
Trion berättar också om hur de som kristna studenter i vissa lägen kan känna sig ensamma och ifrågasatta, både från lärare och från klasskamrater.
– Vi kristna är ofta deras enda referens när det handlar om Bibeln och kristendomen. Det är lätt att känna att man måste kunna alla svar och att mycket hänger på en själv, säger Sidney Lind. På läkarprogrammet möter man påståenden som: ”Jag har vetenskapen på min sida, vad har du?”.
Thobias Nilsson berättar om liknande erfarenheter.
– Folk förutsätter ofta att ingen är kristen och pratar nedlåtande om dem som är det. Många har uppfattningen att kristendomen mest innehåller förbud: ”Är det här fel, får man göra så här …?” På gymnasiet försökte en del lärare och äldre elever få mig att ändra åsikt. ”Du behöver inte tänka så, inte leva så”, kunde de säga. Men det är ju mitt eget val! Jag är kristen för att jag vill vara det.
Det finns mycket man kan fundera vidare över efter att ha samtalat med de tre studenterna. Att det är på etikens område det är som känsligast i dag känner säkert många av oss igen och vi har fått uppleva att den kristna etiken kan vara ett hinder för människor att ta till sig evangeliet. Samtidigt är det uppmuntrande att höra om hur Gud arbetar med de här tre studenterna under dessa år då det händer så mycket i livet. Det är också glädjande att höra om hur de här och var får uppleva en öppenhet och ett intresse för att få veta mer. Vi får be att Gud fortsätter söka människor och att vi alla, var vi än befinner oss, får vara redskap för hans räddande gärning.
Rickard Petersson
informationsansvarig på KRIK, Stockholm