Vad är det egentligen att tro? I en serie artiklar under våren kommer vi att belysa ämnet tro ur olika aspekter för att på så vis öka vår förståelse för vad tron egentligen är och innebär. Magnus Hagström, lärare på Strandhems Bibel- & Lärjungaskola, skriver dessa artiklar och den första handlar om trons kraft.
Under en lektion när jag var missionär i Etiopien uttryckte en gång en av studenterna en klagan: ”Vi har för lite resurser, för lite finanser – vad ska vi göra”? Frågan var berättigad, mänskligt sett hade kyrkan i Etiopien inte så mycket medel, inte på lokalplanet i alla fall. Jag blev lite ställd, men snabbt drabbade den insikt som blev svaret: ”Svenska kyrkan är en av världens rikaste kyrkor, men medlemskurvan sjunker sedan länge. Ni har inte mycket medel, men en historisk väckelse pågår i er kyrka.” Ökade finanser är inte liktydigt med framgångsrik tjänst i Guds rike. Snarare verkar motsatsen vara närmare sanningen. Guds rike växer istället i trons gensvar på Guds kallelse, i beroendet av Guds kraft.
I början av Lukasevangeliet (kap 4) läser vi om hur Jesus börjar sin tjänst, han: ”återvände i Andens kraft” (från prövningarna i öknen).1 I Andens kraft börjar han sedan i Nasarets synagoga förkunna de goda nyheterna: glädjens budskap för de fattiga, frihet för de fånga, syn för de blinda. På samma sätt bör även varje vändning vi tar i våra liv vara motiverad av Andens kraft. Gud önskar att vi tjänar Honom på samma sätt som Jesus Kristus gjorde; smorda (christos på grekiska) med Andens kraft, sända av Gud att betjäna våra medmänniskor – de fattiga, de sjuka, de bundna.
Tron kommer genom Guds ord
Guds kraft verkar genom Guds ord, i orden bor kraften: ”Hans ord hade makt”.2 Med de orden, Guds ord, delar Jesus inte en ny lära eller filosofi, utan det auktoritativa ordet från Gud, det som leder till räddning. För de orden måste också ondskan vika, Guds kraft är alltid starkare än de orena andarnas, som tvingas lämna, som i Kapernaums synagoga. Genom Guds kraft sker nu det som Jesus talat om, på kvällen, efter sabbaten, blir de fångna nu befriade när Jesus lägger händerna på dem.
Hela det kristna livet är ett mottagande av Guds nåd och kraft. Själva tron kommer av predikan, predikan av Guds Ord,3 inte av övertygelse genom mänskliga medel. Bekännelsen till Jesus kommer genom Guds kraft.4 Varje växt i efterföljelsens örtagård drivs upp av den Himmelske trädgårdsmästaren.5 Det är lätt hänt att vi förlorar perspektivet och tror att det som började med Guds ingripande ska fortsätta med oss och i vår kraft.6 I insikten att det kristna livet beror på Gud, inte på min egen ansträngning utan på Guds kraft, så kan vi och Guds rike växa. En kristen växer därför bara i en ständigt större insikt om sitt beroende av Guds nåd. Därför är ödmjukheten alltid en omisskännlig Andens frukt.7 Varhelst Jesus tillåts gå fram gror ödmjukheten. Andens frukt är också ett av de viktigaste vittnesbörden om Jesus uppståndelse från de döda. Andens frukt, som drivs upp av Guds kraft.
Kallade att arbeta i kraften Gud ger
Det är en fascinerande lektion vår Herre ger sina lärjungar och oss för sitt rikes ringa början på jorden när Han ber sina lärjungar att börja med att vänta. Vänta in kraften från ovan. ”Ni ska få kraft och bli mina vittnen när den helige Ande kommer över er.”8 Jesus är uppstånden, vad finns att vänta på? Men de har ännu inte Andens kraft. Kraften att vittna, med sitt liv och sina ord, som kommer från Gud. Det finns en gudagiven vila i denna väntan, som står i kontrast till vår tids aktivism. Men den gudagivna väntan och vilan är en aktiv vila, i renhet, i lyssnande och beredskap att lyda honom som kan leda. Anden är nu också given åt alla dem som tror. Men vi vill så lätt bygga Guds rike i egen kraft. En japansk kristen filosof har en gång uttryckt det såhär: ”Jesus gick omkring och gjorde gott och botade de som var i djävulens våld. Det smärtar mig djupt att jag bara går omkring.”9 Vi offrar ibland mycket tid och pengar, intellektuella ansträngningar och tankearbete, men är ofta ovilliga att möta det lidande som den enkla trons lydnad inför Jesus alltid medför, ovilliga att gå bönens väg.10 Det är lätt att glömma vad denna barnsliga tillit innebär. Självrättfärdighetens dike: ”kan själv”. Ett skäl till västvärldens sekularisering är att mycket av det som sker i kyrkan inte har sin rot i Guds ord, inte heller i det inre livet med Jesus och det har inte sitt ursprung hos Gud. Därför går det inte heller framåt i Guds kraft. Vi vill övertyga med mänskliga medel, och har inte ro eller tro att vänta in Guds kraft.11 För att övertyga vår samtid behöver vi både möta de behov som synden skapar och ge svar i debatter, men ibland glömmer vi det ena på bekostnad av det andra och framförallt vill vi göra allt i vår egen kraft. Men vi är kallade att arbeta med den kommande världens krafter. Hur vi än arbetar är vi kallade att arbeta med den kraft Gud ger.12
För den kristne gäller detsamma som i profeten Hesekiels kallelsevision: ”[Gud] sade till mig: ’Människobarn, res dig på dina fötter så ska jag tala med dig.’ När han talade till mig, kom Anden in i mig och reste upp mig på mina fötter. Och jag hörde honom tala till mig.”13 När Gud talar genom sitt ord ger Han också samtidigt kraften att lyda. I denna trons lydnad får vi vila i förtröstan på att han har makten att förlåta, också dina och mina värsta synder. Han har också makten att låta sitt namn bli känt genom oss. Mitt i detta ger han oss samma längtan och erfarenhet som Paulus som när han säger: ”jag vill lära känna Kristus, och kraften från hans uppståndelse.14
Magnus Hagström
t f kursföreståndare och präst på Strandhems bibel- och lärjungaskola, Munka Ljungby
- Luk. 4:14
- Luk. 4:14–41
- Rom. 10:17, Rom. 1:16, 1 Kor. 1:18
- 1 Kor. 12:3
- 1 Kor. 3:7
- Gal. 3:3
- Gal. 5:22–23
- Luk. 24:49, Apg. 1:8
- Apg. 10:38
- 2 Tim. 3:12
- 1 Kor. 2:4
- 1 Pet. 4:11
- Hes. 2:1–2
- Fil. 3:10