Vad betyder Jesu uppståndelse för våra liv här och nu? Vad innebär det att samma kraft som uppväckte Kristus från döden verkar i oss som tror? Om att redan i den värld, där synd och svaghet är en realitet, få leva i det kraftfält som utgår från den uppståndne Frälsaren skriver Göran Landgren, kyrkoherde i Örby-Skene församling – och han inleder med ett vittnesbörd.
Vad betyder Jesu uppståndelse för våra liv här och nu? Vad innebär det att samma kraft som uppväckte Kristus från döden verkar i oss som tror? Om att redan i den värld, där synd och svaghet är en realitet, få leva i det kraftfält som utgår från den uppståndne Frälsaren skriver Göran Landgren, kyrkoherde i Örby-Skene församling – och han inleder med ett vittnesbörd.
HAN VISSTE att han snart skulle dö. Han hade gått en Alpha-kurs i församlingen, och tron hade fått liv. Nu var han dålig, men kunde sitta hjälpligt upp i sängen. Jag kom för att ge honom nattvarden. Vi talade om begravningen och om Jesus och tron på honom – och så fick han nattvarden. Det som slog mig när jag åkte hem var att han var som ett barn på julafton. Han var full av liv, fast kroppen höll på att brytas ner. Jag fick, i dödens väntrum, se något av Jesu uppståndelsekraft i honom.
Vi förlorar lätt det oerhörda perspektivet att kraften i Jesu uppståndelse finns tillgänglig för oss genom trons gemenskap med Jesus. Jesus var död. Stendöd. Vi vet hur det gick, därför reflekterar vi inte över det. Han var död. Lemmarna började kallna. Så på tredje dagen fick han nytt liv. Kan vi tänka oss en större kraft? Jag kan det inte. Det rör sig om en kraft full av liv, kärlek och nyskapande. Det är den gudomliga kraft som skapar ur intet! Nu har vi fått del av den genom dopet in i Kristus och genom att vi lever i trons gemenskap med Honom! Kan livet bli mer spännande?!
VAD INNEBÄR NU DETTA FÖR OSS?
DET HAR HÄNT NÅGOT I HIMMELEN. Inför Gud är vi lika rena som Jesus. Han har gjort oss helt rena i Kristus. Han har fullbordat frälsningen. Uppståndelsen bekräftar detta (Rom. 4:25). Jag är satt med Jesus i himmelen (Ef. 2:6). Ständigt vill den helige Ande påminna oss om detta. Jag har del i Jesu korsseger, som gör mig fullständigt ren från all synd! Jesus har redan gått in under domen. Jag är fri. Därför får en kristen ha en frimodig glädje: ”Guds barn jag är!” Jag får jubla, och änglarna jublar med mig. Ren och rättfärdig i Kristus! Jag är lika ren som Jesus för jag har fått del av hans rättfärdighet!
DET HAR HÄNT NÅGOT I MIG. Paulus talar om att Jesus bor i mig (Gal. 2:20), att den som tror på Jesus är en ny skapelse (2 Kor. 5:17). Nu bor han med sitt uppståndelseliv i mig! Det bor där mitt i svagheten. Martin Luther skriver om detta i sin kommentar till Gal. 2:20: ”Kristus är i mig, säger han (Paulus), är sammanfogad med mig och förbliver i mig, och det liv, som jag nu lever, lever han i mig. Ja, det liv som jag så lever är Kristus själv. Därför är Kristus och jag helt och hållet ett i detta avseende” (s. 148 i Stora Galaterbrevskommentaren, tolkning och översättning av Martin Lindström 1954).
DET HAR HÄNT NÅGOT I FÖRSAMLINGEN. Ef. 1:19–20 talar om att Jesu uppståndelsekrafter är verksamma i församlingen. Vi är förenade med honom, den Uppståndne, och därmed med hans kraft! Profeten Hesekiel profeterar om detta i Gamla testamentet när han talar om hur Guds folk får liv då Guds Ande genom Guds Ord väcker dem till liv. (Läs i Hes. 37:1–14 om hur de förtorkade benen får liv igen.)
Paulus kallar församlingen för Kristi kropp. Där bor Jesu kärlek och kraft. Vi kan bl.a. se det manifesteras i att Jesu förmågor, nådegåvorna, kommer till användning i församlingen. När Paulus beskriver dem i Ef. 4, 1 Kor. 12 och Rom. 12 så beskriver han hur Jesus är verksam i sin kropp. Det är Jesus som handlar genom sina lärjungar i församlingen. Vi är svaga, men vi hör samman med den största supermakten i världen: den uppståndne Jesus! I detta är vi helt beroende av honom.
VARFÖR SER VI SÅ LITE AV DETTA I VÅRA LIV?
Det finns två ’kampområden’:
REDAN NU – ÄNNU INTE. I förkunnelsen om Guds rike är det redan här, men ännu inte i fullt mått. Därför kan vi ibland se det manifesteras så påtagligt, vid andra tillfällen inte fullt ut. Den fulltoniga manifestationen får vi bara se i himlen (se bl.a. Rom. 8:19–25). Den troende lever mitt i den kampen. Han kan få se Gud gripa in – eller leva i förvissningen om att ändå få vara i Guds hand. Vi kan läsa om hur de tre männen i den brinnande ugnen* i sin bön uttrycker övertygelsen att Gud kan gripa in, samtidigt som de vilar i att Gud gör som han vill. De ville falla i Guds hand, hur det än skulle bli (Dan. 3:17–18).
Hebréerbrevets författare talar om trons människor. Det fanns människor som hade stark tro som ändå blev martyrer eller fick lida. De fick inte allt de bad om här i tiden (Hebr. 11:13a, 37–40).
Vi behöver ständigt återvända till den för oss korsfäste Kristus och så få ny näring till tron. Då kan vi leva i förvissningen om att vi redan nu får vara Guds barn i Guds hand.
SYNDENS MAKT OCH DEN FALLNA SKAPELSEN. Skapelsen är genom synden rubbad ur sitt läge. Harmonin är bruten. Därför kan Paulus tala om att hela skapelsen suckar och längtar efter fullkomningen (Rom. 8:19–21). Samtidigt har vi problem med oss själva. Vi är själva insyltade i syndens makt. Det pågår en kamp inom varje kristen (se bl.a. Gal. 5:16–23 och Rom. 7:14–25).
VILKA KONSEKVENSER FÅR DETTA?
JESUSLIKHETS-KRISTENDOM. Paulus målar detta i Kol. 3:1–17. Där talar han om att den nya människan behöver förmanas att leva det nya livet. Jesu uppståndelse manifesteras genom att den nya människan alltmer får bli synlig i den kristnes liv. Han menar att det kan ske faktiska förändringar i en kristens liv. Finns det inte en risk att vi ibland betonar kampen mot synden på ett sådant sätt att det bara blir nederlag? Den gamla människan finns kvar till uppståndelsens dag, men den får inte härska (Rom. 6:14). Jesus är vår Herre och han vill låta sitt liv få strömma genom oss. Han vill låta kärlek, sanning, glädje, renhet få rinna fram i mötet med andra. Här får vi varje dag lämna över vår synd, ta emot förlåtelsen och be honom leva i oss.
LERKÄRLS-KRISTENDOM. Det är en kristendom som blir synlig mitt under mänsklig svaghet. Paulus pekar på sin svaghet. Han har fått evangeliets skatt i ett lerkärl, sig själv. Varför alltid denna svaghet? Jo, för att den väldiga kraften skall vara Guds och inte komma från oss (2 Kor. 4:7). Vi erfar svaghet, press, rådvillhet och övergivenhet. Men mitt i detta visar sig den uppståndne Jesus genom de lerkärl som vi är (2 Kor. 4:7–15). Därför kan vi vara frimodiga under de mest vidriga omständigheter för ”med oss är Herren”!
KRISTI KROPPS-KRISTENDOM. Jesu uppståndelsekraft är närvarande när vi samlas i församlingen till gudstjänst, predikan, nattvard och bön. Det är därför som församlingen, Kristi kropp, är så viktig. Där bor på ett särskilt sätt den uppståndne Jesus med allt som han är och har. Ty i honom bor gudomens hela fullhet i kroppslig gestalt och i honom är ni uppfyllda… (Kol. 2:9–10a). När vi samlas får vi i Guds Ord möta och i varandra ana den Uppståndne! Han manifesterar sig osynligt och synligt i gudstjänsten och gemenskapen.
Så finns han där, i stillhet och i stormande kraft, den Uppståndne själv. Då kan inte ens dödsrikets portar vara oss övermäktiga. Alltså går vi frimodigt vidare i en kyrka som håller på att kollapsa, ett samhälle som har förlorat sin vision och bland alla oss sargade, som blivit skadade på vägen. Den Uppståndne har valt att slå följe med oss. Då kan ingenting vara omöjligt!
GÖRAN LANDGREN
Kyrkoherde, Örby
* Tre judiska män i fångenskap i Babylon trotsade kung Nebukadnessars påbud om att dyrka honom. (Dan. 1–3)