ELMs framtid behöver debatteras. Till Liv har därför bjudit in tre personer med olika bakgrund att samtala om framtiden för ELM. I det första samtalet är det Sverigemissionen som står i fokus.
Läs även de andra två inläggen i debatten: Oskar Wikdahl • Rune Imberg
ELMs främsta uppgift presenteras redan i namnet: Att på evangelisk-luthersk grund leva och verka i det missionsuppdrag som Jesus själv gett oss.
Jag funderar ganska mycket på hur ELMs nuvarande struktur och utbredning fungerar i denna grundläggande uppgift, och ser följande utmaningar och möjligheter.
Utmanande geografiska förhållanden
ELM har alltid varit en rörelse med viss ojämnhet i sin utbredning. Sedan lång tid har vi en stor tyngdpunkt (drygt 80 procent) i sydligaste delen av landet, medan ungefär 10 procent av medlemmarna verkar i Norr- och Västerbotten. Resterande ca 10 procent fördelas på Stockholm och Östergötland och med mindre representation i till exempel Dalarna. Denna fördelning gör det inte helt lätt för rörelsen att verka som en nationell organisation på grund av stora geografiska avstånd, skillnader i traditioner, och variationer när det gäller lokala förhållanden – bland annat kopplingar till Svenska kyrkan eller andra kyrkoorganisationer.
Man kan fråga sig om det ens går att ha en strategi som täcker dessa skillnader, och de geografiska avstånden. Nu tror jag att det går, men det kräver både förståelse och respekt för skillnaderna när sådana strategier ska diskuteras och utformas.
Utmanande församlingsutveckling
En utmaning som kanske ändå är större är ELMs förenings-/församlingsstruktur. I detta fall menar jag inte att skillnaden mellan föreningar och formellt uttalade församlingar är utmaningen. Tvärtom tror jag att den utmanande olikheten finns mellan ELMs mindre, mer traditionellt utformade missionsföreningar, och de större ”församlingslika” strukturerna. Oavsett om de senare kallar sig församling eller inte, så är de i dag i hög grad församlingar i biblisk bemärkelse. Samtidigt utgör de stora föreningarna en allt större andel av ELM, och är ofta växande.
Det är lätt att se kontrasten mot de mindre ELM-föreningarna, som länge minskat i både medlemsantal och faktiskt antal. Ändå ser jag ofta i dessa mindre gemenskaper hur missionsglöden pyr, hur man med glädje ser på ELM som sin organisation, och hur beroendet och svagheten blir till en faktisk styrka i förhållandet till Gud.
Möjligen finns det bitvis en annan inställning i de större gemenskaperna. Jag tar med glädje och tacksamhet själv del av gudstjänstlivet och gemenskapen i en stor förening, ELF i Kristianstad, men ser samtidigt risker med denna medlemskoncentration till församlingslika ”kyrkor”. Jag tror mig märka hur vi i de större gemenskaperna i allt högre grad blir oss själva nog, hur kopplingen till ELM sakta försvagas, och hur missionsivern i bästa fall kanaliseras till tonårsgrupper eller möjligen en hyfsat utåtriktad kaféverksamhet – på bekostnad av både utlandsmission och försök att nå de vita fälten på ELM-kartan. Lite spetsigt uttryckt kan behovet av mission lösas genom en vettig fördelning av årets många kollekter.
Oavsett ett visst lokalt växande pekar statistiken tyvärr på risken för att ELM försvinner inom en inte avlägsen framtid. Kanske låter jag alarmistisk, men inte minst de större föreningarna behöver arbeta med strategier för att säkra ELMs framtid.
Möjligheten att nå nya
Bland skillnaderna mot gamla väckelsetider brukar anföras att människor i dag inte har någon grundläggande kännedom om Gud eller Bibeln. Själv anser jag att detta utgör en möjlighet: det finns nya generationer av vanligt folk i dag, lärare och politiker med flera, för vilka kristen tro inte varit negativ utan bara betydelselös under uppväxten. Den öppningen ska vi ta vara på. Eftersom vi vet hur stor betydelse kristen tro faktiskt har, kan våra vittnesbörd öppna ögonen hos nya grupper av människor. Vår verksamhet kan få peka på att Kristi kärlek inte är beroende av statligt stöd. Vår kärlek och vår förkunnelse kan få bli lysande exempel på det som så länge varit en bristvara i myndigheters hantering: respekt, ödmjukhet och uppmärksamhet mot människor, särskilt mot dem som befinner sig i svåra situationer och i samhällets lägre skikt.
Utmaningen i att vara kärleksfulla
Och här kommer ytterligare en utmaning in i bilden: Att visa, leva ut och växa i kärlek. I Efesierbrevet 4:15 står det: Vi ska hålla fast vid sanningen i kärlek och på alla sätt växa upp till honom som är huvudet, Kristus.
ELM har en fin tradition av att vilja hålla sig till sanningen. Detta arv ska vi arbeta vidare på och vara stolta över. Samtidigt tror jag att vi alltid behöver öva mer på att visa kärlek, än på att uttrycka sanningar.
Jesus mötte alla människor med sin sanning, men kärleken var det medel han använde för att nå dem. Det är enbart i och genom sådan kärlek som vi kan växa närmare Kristus.
Sven Hammarberg
ELM-predikant och medlem i ELMs framtidskommission
Vill du delta i samtalet? Skicka ditt inlägg till mattias.lindstrom@tillliv.se.