Reportage från det snöiga Norrland och Fridhems nyårsläger.
Reportage från det snöiga Norrland och Fridhems nyårsläger.
Ord från Bibelns egen psalmbok inledde nyårslägret 1996/97 på Missions- och Ungdomshemmet Fridhem i Vännäs i Västerbotten:
Lova Herren min själ, och förgät ej vad gott han dig gjort!
Lägrets tema var Försoningen. Talare var Martin Burman, Claes Johansson och Carlåke Söderlind. Temat behandlades i tal, sång och samtal.
TEMA FÖRSONING
När människor försonas med varandra innebär det ofta någon form av kompromiss. Parterna går en bit var. Den försoning som skedde på Golgata var av annorlunda slag; det var en försoning utan jämkning, utan kompromisser. Gud nöjde sig inte med att gå halva vägen – och människan kunde inte ens gå ett litet stycke. Jesus Kristus gick därför hela vägen ensam!
”Han är försoningen för våra synder, men inte endast för våra utan också för hela världens.”
Genom Guds ”försoningskonferens” på Golgata kom en rättfärdiggörelse till liv över alla människor. Endast den – och ingenting annat – kan vara grund för människors eviga välfärd. Helgelsen – Guds Andes verk i människan – är aldrig avsedd att ersätta rättfärdiggörelsen. I stället säger Jesus ”Jag helgar mig själv för dem, att även de må vara (inte bli) helgade i sanningen”. Det innebär emellertid inte att Guds Ande ”går spårlöst förbi”. ”Vandra i Anden, så kommer ni inte att göra vad köttet begär.”
Men det behövs förlåtelse också för min helgelse. Kristus är given åt oss även till helgelse. Jesus har inte bara dött för oss; han har också levt för oss! Trots att många av oss har hört detta glada budskap många gånger tvekar vi. Men det är med Gud som med en god mor. När hon lägger fram kläder åt sina barn, så gör hon det givetvis för att hon menar att de skall användas. Så har också Herren lagt fram vår rättfärdighets klädnad och säger nu: Här har du kläderna. Använd dem! De är dina!
ACCEPTERAD
Jesus vill inte ha bara en bit av oss, utan hela personen.
Lägret samlade ett hundratal deltagare, i åldern 1-88 år och inleddes redan på söndagen den 29 december för att avslutas på Nyårsdagen. Programmet innehöll föredrag, bibelstudier, sång av en välsjungande lägerkör, gruppsamtal och frågepanel. Ett par kvällar avslutades med ungdomsmöten (några enstaka deltagare höll ut oväntat länge). Nyårsaftons kväll bjöds utöver sång av lägerkören också på sång av manskör respektive en kvartett av yngre herrar. Några korta citat ur en rik skörd kan ge ytterligare bild åt innehållet:
• Vi tänker och talar först, och handlar sedan. För Gud är ord och handling ett och detsamma. ”Han sade och det vart.”
• Tro är att acceptera att jag – trots allt – är accepterad.
• Jesus vill inte ha bara en bit av oss, utan hela personen.
• När bocken (3 Mos. 16:20-22) fördes ut i öknen, fick människorna stå och se synden försvinna.
•Rövaren var fullständigt fastspikad. Inte ett steg mot Jesus kunde han ta, ingen god gärning kunde han göra, men han kunde be om nåd!
När bocken fördes ut i öknen, fick människorna stå och se synden försvinna.
GODA INTRYCK
En stor del av deltagare var ungdomar. Varför då fara på läger? –Träffa kristna kamrater, pålitlig kristen undervisning, få just mina frågor besvarade, var några av svaren. Det framhölls att sådana panelsamtal som det Gunnar Åström ledde gärna får ges större utrymme vid kommande läger, och att ännu mera tid i framtiden bör ges till att förbereda svaren.
Barnabas Mebrahtu – eminent ledare för lägerkören – reste, enligt egen utsago, hem från lägret med värdefull reskost och i goda händer:
– Gemenskapen här är en motpol till en annars stressig och en tyvärr ofta andligt karg vardag.
– Det är otroligt viktigt att bli påmind om försoningen och att Kristus är levande för alltid.
– Jag får också till vardags vara omgiven av Gud som ett får i herdens vård. Lämnar jag allt i hans händer blir det bäst.
Tro är att acceptera att jag – trots allt – är accepterad.
Ett och annat nytt ansikte syntes. Till dem som besökte Fridhem för första gången hörde Rouya Jafarian, uppvuxen i ayatollornas Iran.
–Det var en befrielse att få komma hit, att få höra om Befriaren, Frälsaren. Tryggt att få vända sig till Jesus hurdan jag än är. Vara accepterad. Rouya fann sig även väl till rätta i kretsen av övriga ungdomar.
–Det känns som om vi känt varandra länge!
Carola Nilsson ville helst minnas orden att ”Jesus Kristus är densamme”.
– Har Herren någonsin varit god – och det har Han – är Han fortfarande densamme!
Lars Göran Brandt