Vi har nyligen lämnat 1996 bakom oss och gått in i det nya året 1997. Därför kan det vara på sin plats att
meditera över orden gammal och ny i 2 Kor. 5:17: ”Är någon i Kristus, så är han en ny skapelse. Det gamla är förgånget. Se, något nytt har kommit.”
Jämfört med våra förfäder lever vi i en ny värld. Vi är moderna människor som tänker och handlar på ett annat sätt än man gjorde förr i världen. Vi är upplysta människor som vet och kan så mycket!
Till oss moderna nutidsmänniskor kommer så det kristna budskapet, som är mycket gammalt, ja, nästan förlegat. Budskapet handlar om sånt som hände för länge sen när människor hade många vanföreställningar och rent av var vidskepliga. Ungefär så här tänker vi oss situationen.
Vi är själva moderna och upplysta människor, som möts av det gamla kristna budskapet. Naturligtvis blir det konfrontation när det nya och det gamla möts, när vi moderna, tänkande människor konfronteras med det gamla budskapet.
GE UPP ELLER MODERNISERA
I den här situationen lurar två frestelser. Den ena frestelsen är att helt enkelt ge upp alltsammans. Vi minns eller har hört berättas om hur det var på den gamla goda tiden när folk i stora skaror sökte sig till Guds hus. Annorlunda är det i dag. Vi tycker att vi har alla odds emot oss. Så frestas vi att ge upp alltsammans. Om vi inte ger upp, så lurar den andra frestelsen. Den består i att börja modernisera och förändra det gamla budskapet. Nya tider fordrar nya seder.Det gäller att följa med sin tid. Så börjar vi anpassa oss till tidens krav. Inte bara det kristna språket utan också innehållet i budskapet skall förändras, menar vi. Låt oss ställa två viktiga frågor, som vi därefter med Bibelns hjälp skall försöka svara på:
1.Är vi människor nya och moderna?
2. Är det kristna budskapet gammalt och föråldrat?
VI LEVER I EN GAMMAL VÄRLD
Nu till den första frågan: När vi tänker på vår värld och på oss själva, så måste vi medge att mycket har förändrats till det bättre. Under det sekel som snart är slut har utvecklingen på de flesta områden gått framåt med stormsteg. Åtminstone vi som lever i de s. k. i-länderna har fått det mycket bättre till det yttre.
Ändå har vi moderna människor i stort sett samma problem som människor i alla tider har haft. Sjukdomarna är inte övervunna trots läkarvetenskapens enorma framsteg. Ensamheten är ett problem för många och den är värst i storstäderna. Krig förekommer på många håll, fastän vi har lämnat det kalla krigets dagar bakom oss. Många människor ängslas och oroas för framtiden. I samma takt som arbetslösheten ökar tilltar också känslan av meningslöshet.
Vi kunde göra den här listan mycket lång. Men det behövs inte. Tänker vi närmare efter så inser vi nog att vi lever i en gammal värld med i stort sett samma gamla problem som människor alltid har haft. Tack vare vetenskapens och teknikens framsteg har vi sluppit en del problem, men vi har fått nya i stället. Och de stora existentiella livsproblemen finns kvar!
Men inte bara problemen är gamla. Också de förslag till lösningar som ges på människans problem är gamla. Många av de s. k. nyreligiösa rörelser som finns i vår tid har rötter långt tillbaka i tiden. Därför borde vi kanske hellre tala om gammalreligiösa rörelser. Jag tänker på t. ex. New Age, som i mycket liknar den gnosticism som man kämpade mot redan i urkyrkan. Det är den gamla religionen i ny tappning som går igen i många av de s. k. nyreligiösa rörelserna i vår tid. I den här gamla världen råder också i stort sett samma gamla tänkesätt som tidigare. Vi människor tänker mest på oss själva. Vi är egoister innerst inne. Jag och mitt, vi och vårt. Det är parollen. Det gäller att roffa åt sig själv så mycket som möjligt – ofta på andras bekostnad. Här går kapitalism och kommunism hand i hand. Vi lever alltså i en gammal värld med gamla problem och gamla tänkesätt.
Vi försöker också lösa våra problem med gamla metoder. Världen och vi människor är inte så nya och moderna som vi ibland tror! Predikaren hade insett det här. När han satte sig ned för att fundera kom han fram till att allt är sig likt. Ingenting förändras. Läs Pred. 1:4-10!
VAR DET BÄTTRE FÖRR?
Men det var väl ändå lättare att tro på Gud förr i världen? Då visste man ju inte så mycket om världen. Det fanns så mycket som man inte kunde förklara. Därför måste väl Gud ha haft större plats i människors tänkande än i dag när vi vet hur allt fungerar?
När vi läser vår Bibel uppmärksamt märker vi snart att det aldrig har varit lätt att tro på Gud. Gudstron har aldrig varit självklar. Redan Adam och Eva var olydiga mot Gud. De åt av frukten på det förbjudna trädet! När Mose fick befallning av Gud att bli ledare för sitt folk sa han: ”Vem är jag att jag skulle gå till Farao och att jag skulle föra Israels barn ut ur Egypten?” (2 Mos. 3:11). Senare slog Mose på Klippan i stället för att tala till den, som Gud hade sagt.
När Jeremia fick Guds kallelse sa han: ”Ack Herre, Herre. Se, jag förstår inte att tala, ty jag är för ung.” (Jer. 1:6). Hur svårt hade inte Job och flera av psalmisterna att tro på en god Gud när de råkade ut för prövningar och svårigheter i livet?
Tron på Gud har aldrig varit någon självklarhet. Det har alltid varit lika svårt att tro. Det var svårt redan i paradiset för de första människorna. Ända sen dess har det varit svårt för människan att tro på Gud.
Så den andra frågan: Är det kristna budskapet gammalt och föråldrat? Redan i GT talar Herren om någonting nytt som skall komma: ”Och jag skall giva er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma i ert bröst; jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött.” (Hes. 36:26). Här talar Herren både om ett nytt hjärta och om en ny ande. Till den här gamla världen med dess gamla problem och tänkesätt kom Kristus. Med honom började inte bara en ny tideräkning, utan också en ny tidsålder.
DEN GODA NYHETEN TILL EN GAMMAL VÄRLD
Det nya i en gammal värld som är full av egoism, synd, skuld och död är evangelium. Evangeliet om Herren Kristus är det enda som kan ge oss en ny framtid och ett nytt hopp. Kristus gick till botten med våra gamla problem. Han tog sig an vår sak när han blev en av oss. Från Betlehem till Golgata gick Kristus in under våra villkor. Han solidariserade sig med oss när han led, dog och uppstod för oss. Evangelium är det glada budskapet om att Gud i Kristus har tagit sig an vår gamla värld. Han lämnade oss inte åt vårt öde, fastän vi vände honom ryggen. Kristus öppnade vägen till gemenskap med Gud på nytt. Han avlägsnade hindret mellan oss och Gud. Han bröt ned skiljemuren. Han kastade våra synder i havets djup. Därför behöver vi inte bära på bördor från det förgångna. Evangeliet är den goda nyheten för alla människor. Nyheten om Jesus Kristus kommer utifrån till oss och förändrar vår situation. ”Det gamla är förgånget. Se, något nytt har kommit.” I en sång sjunger vi om vad Jesus gör: ”Han lyfter av bördan som blir mig för tung, och gör mig som örnen, så frisk och så ung.”
I Romarbrevet talar Paulus på många ställen om det nya liv som Kristus har att ge oss. Han säger att vi skall vandra i ett nytt väsende, att vi skall tjäna i Andens nya väsende och att vi skall vara tjänare åt ett nytt förbund. Det liv som Kristus har vunnit åt oss och som han ger oss i dopet och i tron är ett nytt liv. Det livet innebär ett liv i gemenskap med Herren Kristus. Det handlar om att vara ”i Kristus”. Författaren Dan Andersson, som dog som ung i en olyckshändelse, var en sökare som många andra. Han hade sökt i österländska religioner och i olika livsåskådningar. I en dikt, som heter ”O Krishna” bekänner han att det finns en stor brist i den religion som gudomen Krishna representerar:
”O, Krishna, vägen blott framåt ditt folk du visat har, men botar ej den bittra gråt och sorg och synd som var. För svår för mig din lära är för stolt ditt höga råd. Den börda jag sen länge bär, den lättas blott av nåd. ”
Dan Andersson insåg att det inte räcker med levnadsråd hur välmenande och bra dessa än är. Det behövs nånting mera. Han hade insett att han inte själv kunde bli kvitt sina bördor. En annan måste lyfta dem av honom. Evangeliet om Herren Kristus är detsamma i dag som det alltid har varit. Det är det verkligt nya i en gammal värld. Det är den goda nyheten för alla människor som bär på bördor från det förgångna. Enda sättet att bli av med våra bördor är att lämna dem åt Kristus. Han har ju redan burit alla våra bördor på Golgata. Därför är det onödigt att vi släpar på dem.
EVANGELIUM FÖRÄNDRAR OCH FÖRNYAR
Det är inte vi moderna människor som skall förändra det gamla budskapet. I stället är det den goda nyheten som skall förändra den gamla världen och oss människor, som kämpar med gamla problem och tyr oss till gamla lösningar på problemen. Det är bara Kristus som kan ge oss en framtid och ett hopp. Det är bara han som kan befria oss från de starka makter som binder oss: synden, döden och djävulen.
Evangelium är fortfarande en Guds kraft (dynamis=dynamit) till frälsning för var och en som tror, som Paulus säger(Rom. 1:16-17). Evangeliet är det verkligt nya i en gammal värld som är dömd att gå under!
Vid ett årsskifte brukar vi se bakåt. Vi minns sånt som var trevligt och angenämt under det gångna året. Allt det goda Herren gav oss får vi tacka honom för. Men alla har vi också otrevliga minnen från det år som gått. Besvikelser, försyndelser, försummelser och mycket annat gör sig också påminda, när vi vid ett årsskifte gör upp bokslut över det gamla året.
Själva kan vi omöjligt befria oss från allt det gamla vi släpar på. Vi kan inte befria oss från våra bördor. Vårt enda hopp är att Kristus har burit dem och befriat oss från dem. Vi får fly till honom. Han tar emot oss med öppna armar. ”Den som kommer till mig skall jag sannerligen inte kasta ut”, säger han.
REDAN NU – ÄNNU INTE
Någon fullkomlig befrielse från våra gamla problem blir det inte förrän hemma hos Gud. Också den som lever i tron på Herren Kristus måste dras med det som Paulus kallar för den gamla människan. Som kristna lever vi i spänningen mellan redan nu och ännu inte. Redan nu får vi genom dopet och tron ha del i det nya liv som Kristus har vunnit åt oss. Vi får vara i Kristus och han är i oss. Men vi är ännu inte helt befriade från det gamla. Redan nu får vi leva i trosgemenskap med Kristus, men först i evigheten skall gemenskapen vara fullkomlig. När vi skall få se honom ansikte mot ansikte och bli honom lika.
Därför får vi se fram mot den dag då det gamla för alltid skall vara borta. Då när Kristus skall säga: ”Se, jag gör allting nytt!” (Upp. 21:5) Aposteln Petrus ser också fram mot den dagen när han säger: ”Men nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor förbidar vi efter hans löfte.” (2 Petr. 3:13)
Leif Eriksson
ur Sändebudet 1/97