I frostigt vitt naturen tvekar rådvill, när marssol färgar österhimlen röd.
Men ljuset lockar fram försiktig trastdrill, och väcker sippan himmelsblå och spröd.
Ur puppans skal framvecklas fjärilsvingar för högre liv än stoftets maskvillkor, –
en skönhetssömn – sen blomsterkalkar bringar det bästa vin från ängars rosensnår.
Allting blir nytt, dock finns ej vilsenheten, och varje lärka kan sin nya sång.
Var fjäril känner nya möjligheten att finna nektarn i ett blomsterfång.
De vetekorn, som sås i mörka jorden, Guds barn – som lever och i Herren dör –
skall uppstå sköna enligt löftesorden; vår Herre själv till liv dem återför.
I allmaktsundren – som förvånar mången, syns dunkel bild av Herrens verk med dem,
som Han har frälst och lärt den nya sången och skänker ”bästa vin” i evigt hem.
Två gånger födda – Gud har gett dem livet. Rättfärdighet och visshet har de fått.
För Kristi skull av nåd det är dem givet att ärva saligheten – vilken lott!
Lennart Axelsson