Amazing Grace – om världens bästa soptipp

Det finns många likheter i vardagen för en människa med Kristus i sitt liv och en människa utan Kristus i sitt liv. Men skillnaderna finns också. En kristen har sin identitet i att vara älskad och räddad av honom. Gud öser sin nåd över oss och ger oss ett evigt, överflödande liv.

APOSTELN PAULUS HÄVDAR att de kristna hade varit de ömkligaste av alla människor om Jesus inte uppstått från de döda. Men han fortsätter sedan och skriver att Jesus verkligen har uppstått från de döda. Den logiska slutsatsen blir därför i stället – de kristna är inte de ömkligaste av alla människor.1

Men så tittar jag på mitt liv. Ömklig eller inte ömklig? Och lyfter blicken något. Är det någon skillnad på mitt liv och grannens liv? Vi möts på morgonen, han på väg till sitt jobb, jag till mitt. Jag ser honom på lunchen följa sin mor till vårdcentralen medan jag svänger inom bygghandeln och köper en ny sopborste. Senare på eftermiddagen nickar vi till varandra på ICA. Han går där med salsa och köttfärs i kundvagnen – ser ut att bli tacos för deras del, på en onsdag(!). Jag väljer lite försiktigare meny, det blir pasta och köttbullar. Sätter mig i bilen, kör hem och sätter på vattnet på spisen. Ömklig eller inte? Skillnad eller inte? Helt uppenbart är inte skillnaden mellan kristna och icke-kristna människor att de kristna är mer lyckade. Inte heller tar de alltid större ansvar eller lever bättre. Men låt mig peka på tre saker som gör livet som kristen meningsfullt och meningsfullare – identiteten, nåden och evigheten.

Vem är jag?

Tänk dig att du jobbar med att hjälpa kunderna att hitta rätt på IKEAs tasjälv-lager. Du har full koll på vad som finns på respektive hylla och fack, liksom produkternas lagerstatus. Du jobbar på bra och många kunder är nöjda med den hjälp du erbjuder. Men du vet inte vad som fi nns i de platta paketen. Du vet att paketen heter Hemnes, Billy och Ektorp, kombinerat med olika färger. Det räcker för att hjälpa kunderna som redan på tidigare avdelningar på varuhuset bestämt vilka produkter och kombinationer de önskar. Vidare har du ingen aning om vem Ingvar Kamprad är och känner inte till historien bakom världens mest framgångsrika möbelaffärskedja. Om någon hade berättat för dig om IKEA i Nottingham skulle du förvånat ha utbrustit: ”Finns det fler IKEA-varuhus än det här!?”. Du gör din grej, men vem är du?

Låt oss överföra den här bilden till livet i stort. Bakom hela tillvaron finns Skaparen. Han ger kontinuerligt liv åt alla levande ting. Ingen människa vaknar till en ny dag utan hans skapande och upprätthållande kraft.

Alla människor ser inte Skaparen bakom skapelsen, men det gör jag som kristen. Världen har fått ett ursprung och min plats i tillvaron kopplas till något större, till Någon större.

När den landsflyktige Moses möter Gud, som uppenbarar sig i en brinnande buske, och frågar honom vad han heter, får han svaret: Jag är den Jag är. Gud ger också Mose uppdraget att säga till sitt folk att Jag Är har sänt honom. Det är märkligt att den Gud som kan göra allt och har gjort allt inte betonar vad han gör, utan att han är.

På samma sätt handlar människans identitet inte om vad hon gör, utan om vem hon är. Människan, varje människa, är skapad av Gud, är älskad av Gud och är återlöst av honom. Att inte veta det är tragiskt. Att veta det är fantastiskt och ger mig anledning att sjunga med den amerikanske singer-songwritern John Fischer:

Love Him in the morning when you see the sun a-rising.

Love Him in the evening ‘cause He took you through the day.2

Falla mjukt

Ibland får jag tillfälle att se min fru undervisa. Det kan vara på skolan där hon jobbar eller i missionshusets söndagsskola. Hon är fantastisk. Vissa av hennes lektioner skulle jag klara av när det gäller innehållet som förmedlas, men att få till det pedagogiskt och praktiskt skulle jag aldrig klara. För jag har inte hennes tålamod. I en grupp på tjugo barn finns det alltid några som känner att de bara måste röra på benen efter fem minuter. Någon annan undrar hur det skulle kännas att dra flickan framför i håret och så finns det någon som måste berätta att hennes mormor har en fågel som heter Bianca. Att då se läraren lugnt säga: ”Nu ska vi se om vi klarar att sitta still fem minuter till, kan det gå?”, samtidigt som hon klappar den i-håretdragna flickan på kinden och viskar till en annan: ”Vi kan prata om Bianca mer sedan …” är fantastiskt. Guds tålamod är större än alla goda lärares tillsammans. Och han har det tålamodet med mig. Det räcker för min tröghet i bönen och min oförmåga att säga rätt sak i rätt tid. Det räcker för mina ambitioner att börja motionera efter vintern … efter påsken … till sommaren.

Guds tålamod räcker för oss svaga, oroliga, tröga och otajmade. Och ännu större än tålamodet är hans nåd. Det är ett begrepp som inte enkelt låter sig förklaras på en minut mellan kyldiskarna på ICA eller i väntrummet på vårdcentralen, men det har ett innehåll som smälter det frusna och läker det brustna. Nåden handlar om att Skaparen, den levande Guden som bara vill gott och som bara är god, har funnit ett sätt att närma sig sin skapelse trots att den korrumperats av ondska, smärta, lidande och död.

Skillnaden mellan en kristen och en icke-kristen är förstås Jesus (som kallas Kristus). Kanske kunde man i stället för att tala om kristna och icke-kristna tala om människor med Kristus (m.Kr.) eller utan Kristus (u.Kr.). Gud valde själv att födas in i världen genom Jesus, hans egen Son. Genom Jesus tog han på korset också bort straffet för mänsklighetens uppror mot honom. I stället för straff och dom kan han därför möta mig och oss alla med nåd. Nåden ger mitt liv frihet och glädje, för jag behöver inte längre vara så rädd för mina egna misslyckanden. Det finns plötsligt någonstans att göra av dem.

Nåden är världens bästa soptipp! Jag behöver inte längre bära med mig allt som gick fel. Av allt gott Gud gett mig i livet genom tron på honom är nåden det jag absolut varken vill eller kan vara utan. Jag vill sjunga Amazing Grace med hela mig.3

Fortsättning följer

På Facebook har det cirkulerat en berättelse om två tvillingar som ofödda i sin mammas mage diskuterar möjligheten till liv efter födelsen. Den ene säger att han tror det kan finnas något utanför livmodern. Han har anat ljud och ljus från en annan tillvaro. Den andre tvillingen skakar på huvudet och konstaterar att livet är nu. Mörker och trängsel är trots allt inte så illa, det är varmt, skönt och skapar en nära gemenskap. När de en dag ska lämna livmodern, argumenterar han, är allt slut.

Poängen med berättelsen är att utmana idén att döden för en människa skulle innebära slutet. Nu vet jag inte om det är så många som inte alls räknar med någon fortsättning. Tvärtom verkar tanken att allt därmed skulle vara slut förefalla outhärdligt för de flesta människor. Men döden kommer. En del människor tänker ofta på den, andra gör det aldrig. Den kommer oavsett. Och vi står på många sätt maktlösa inför den. Ibland kan vi göra själva döendet mindre smärtsamt eller ångestfyllt med hjälp av modern medicinsk behandling. Men den kommer, och tanken på att inte längre finnas bland de människor som vi umgås med, delar vardagen med och älskar, är svår.

Inför döden är skillnaden enorm för en människa m.Kr. och en människa u.Kr. För Bibeln beskriver att Jesus gått före genom död till liv. Ja, aposteln Paulus säger till och med att den kristne redan har dött m.Kr. och uppstått m.Kr., uppstått till evigt liv. Hela Bibeln sammanfattas ibland med hjälp av en bibelvers: Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv.4

Att få evigt liv eller att gå förlorad. Skillnaden kunde inte vara större. Och ändå kan jag fundera på varför inte skillnaden märks mer redan nu. För det eviga livet m. Kr. har redan börjat.

DET FÅR BLI MIN SOMMARBÖN att den identitet som Gud gett mig, den nåd han öser över mig och det eviga liv jag nu lever m.Kr. ska sippra, rinna – ja, forsa fram i mitt liv.

ERIK J. ANDERSSON,

missionsledare för ELM, Örkelljunga

1. 1 Kor. 15
2. Sången All Day Song (Love Him in the Morning) översattes till svenska av Ingemar Olsson 1976: ”Varje liten morgon.”
3. Amazing Grace är en av världens populäraste psalmer. Den är skriven av John Newton 1779 och översatt till svenska av bland annat Anders Frostenson (1983). Den börjar: ”Oändlig nåd mig Herren gav”.
4. Joh. 3:16