Denna världens människor – uttrycket finns i Bibeln – kan ta på sig bödelskappan och förfölja de kristna till döds. Exempel förekommer i muslimdominerade områden. De kan klä sig i rationalismens doktorshatt och med ateismens mörka glasögon på näsan håna dem som tror på Gud. Men de kan också i sin herres efterföljd klä ut sig till ljusets apostlar och förevisa så stort intresse för religion, andlighet och mystik att de troende börjar fråga sig om de till äventyrs håller på att bli omvända.
Kristna, som gått ut för att evangelisera och omvända de ogudaktiga, riskerar att i stället sekulariseras bort från tron under deras inflytande. Det sekulära tänkandet i religiös dräkt – inte minst om skruden är prästerlig – har stor makt att förföra. Otrons språkbruk kan vara mycket mera raffinerat än uppriktiga kristnas. Fromma ord töms på sitt ursprungliga innehåll, fylls med något nytt och används som lockbeten. Då är ja inte längre ja och nej upphör att vara nej.
Men det kan låta så riktigt och bra… Vad som verkligen sägs i det dagens biskopar säger är inte alltid så lätt att få grepp om. Men nog verkar det som om alla bekännelsetrogna präster nu ska mönstras ut ur Svenska kyrkan. Vad kommer det i så fall att betyda för t. ex. de lågkyrkliga lekmännen? Står den dag för dörren då lekmannapredikanterna ur de bibeltrognas led måste lämna sina isolerade miljöer och ge sig ut med evangelium på gator och torg? Är vi beredda på en sådan situation?
Eller kommer vi att visa oss obrukbara på grund av sekularisering?