”Men när Guds, vår Frälsares, godhet och kärlek till människorna uppenbarades, frälste han oss, inte för rättfärdiga gärningar som vi hade gjort, utan på grund av sin barmhärtighet, genom ett bad till ny födelse och förnyelse i den Helige Ande, som han rikligt utgöt över oss genom Jesus Kristus, vår Frälsare” Tit. 3: 4‒5.
Det var av fri kärlek Gud skapade oss, och i samma kärlek har han sänt oss sin ende Son för att frälsa oss från synden och allt ont. I dopet har Jesus mött oss och gett oss del av allt vad han för syndares räkning förvärvat. Det är inte någon vår rättfärdighet utan endast hans barmhärtighet, som har bevekt honom till det. Vårt dop bör stärka vår tro och förtröstan om syndernas förlåtelse i Jesu namn. Augustinus säger: ” Jag har begått mycken synd och vet med mig många missgärningar. Likväl förtvivlar jag inte, ty där syndens känsla överflödar, där överflödar nåden mycket mer. Den som tvivlar på sina synders förlåtelse förnekar att Gud är barmhärtig. Den som tvivlar på Guds barmhärtighet gör honom en stor orätt, ty så mycket han förmår förnekar han att Gud har kärlek, sanning och makt.”
Ingen kristen skall försöka lugna sitt samvete med sina goda gärningar utan endast lita på vad Kristus har gjort för honom. Luther säger: Skall Kristus allena gälla och skall jag bekänna detta, så måste jag sjunga rent ut och säga: Om Kristus gör det måste inte jag göra det (nämligen förtjäna nåd), ty dessa två förlikar sig inte med varandra i hjärtat, så att jag skulle förtrösta på båda, utan en av dem måste ut, antingen Kristus eller mitt eget görande. Jag säger inte att man inte skall göra goda gärningar, utan att man inte skall klä sig i dem och ha dem med inför Gud.”
Gud vill handla med oss efter sin nåd och inte efter vår förtjänst. Det nya förbundets tid heter därför ”frälsningens dag”, för alla botfärdiga syndare erbjuds nåd och därför har de orsak att glädjas.
Då folket på Nehemjas tid hörde lagen föreläsas grät de men de leviter som undervisade lugnade dem och sade: ”Gå bort och ät er bästa mat och drick ert sötaste vin, och sänd omkring gåvor av det till dem som inte har något tillagat åt sig, ty denna dag är helgad åt vår Herre. Och var inte bedrövade, ty fröjd i Herren är er starkhet.” Då gladde de sig mycket, för de hade rättat sig efter det som man hade kungjort för dem (Neh. 8:10 ff).
Måtte vi få nåd att tro evangelium, som tillsäger oss Guds frid och vänskap! Himmelske Fader, tack för att du uppenbarat även för mig din godhet och människokärlek i Kristus Jesus! Fräls mig efter din barmhärtighet!
Ur biblisk skattkammare av Per August Ahlberg.
Bearbetning av Torsten Einarsson.
Bära ett ljus i procession, kasta pengar i offerkistan – det kan var och en. Men att glädja sig åt allt det som kommer ur Guds hand – det är detta det kommer an på.
Franciskus
Medlidande med andras lidande hindrar oss från att förtvivla över vårt eget lidande.
F. Godet