Axplock

”Ett glatt, gott och trösterikt budskap”

Evangelium finns i hela Skriften och handlar om Kristus, Guds Son, som för vår skull har blivit människa, lidit, dött och uppstått och nu har all makt i himmelen och på jorden.

Evangelium är en krönika, en berättelse om Kristus och vad han har sagt, gjort och lidit. Den ene berättar det på ett sätt, den andre på ett annat. Men hela tiden handlar det om detta, att Kristus är Guds Son, som för vår skull har blivit människa och lidit och dött men åter uppstått och nu har all makt i himmel och på jord.

I inledningen till Romarbrevet säger Paulus klart och tydligt vad evangelium är: ”Paulus, Kristi Jesu tjänare, kallad till apostel och avskild för Guds evangelium, som Gud har utlovat genom sina profeter i de heliga Skrifterna, evangeliet om hans Son, som till sin mänskliga natur föddes av Davids släkt och som genom helighetens Ande blev med kraft bevisad vara Guds Son alltifrån uppståndelsen från de döda, evangelium om Jesus Kristus, vår Herre.”

Där ser du att evangelium är en historia om Kristus, Guds och Davids Son, som har dött och uppstått och nu är upphöjd över allting. Det är om detta evangelium handlar.

Eftersom det inte finns mer än en Kristus, finns det inte heller mer än ett evangelium. Och eftersom Paulus och Petrus inte lär något annat om Kristus, så är deras brev ingenting annat än evangelium. Ja, också det som profeterna förkunnar, när de talar om Kristus, är ett lika sant och klart och rätt evangelium som det vi finner hos Matteus och Lukas. När Jesaja i sitt femtiotredje kapitel talar om hur Herrens lidande tjänare skall bära våra synder och dö för oss, så är det ett klart evangelium han förkunnar.

Det är alltså inte bara i evangelierna vi finner evangelium utan i hela Skriften. Får vi inte blick för detta, kommer vi aldrig att förstå något av vad Skriften vill säga oss och vi finner aldrig någon fast grund att stå på.

Man gör evangeliet till en lagbok med föreskrifter om hur vi skall leva. Och man menar att Kristus, i likhet med andra heliga människor, är ett föredöme, som vi skall försöka efterlikna. För att du nu inte skall göra Kristus till en Mose, bör du uppfatta hans ord och lidande på två sätt.

Det är till att börja med ett exempel som ställs fram för dig och som du bör följa. Det säger Petrus i 1 Petr. 2:21: ”Kristus led ju i ert ställe och efterlämnade ett exempel åt er, för att ni skulle följa i hans fotspår.” När du ser att Kristus ber, fastar, hjälper människor och visar kärlek mot alla, skall du göra på samma sätt. Men detta är nu det ringaste i evangeliet och gör egentligen inte skäl för namnet evangelium, ty därmed betyder inte Kristus mer för dig än vilken annan helig människa som helst. Sitt liv behåller han för sig själv och blir dig till ingen hjälp. Och på detta sätt blir ingen kristen utan bara efterföljare. Det är något mer som måste ske med dig.

Det allra mest väsentliga i evangelium är detta, att du tar emot Kristus som en gåva från Gud, innan han blir ditt föredöme. När du alltså hör, att Kristus gör eller lider något, skall du inte tvivla på att han gör det för din skull och att han med allt vad han gjort och lidit är din egen. Han är det så helt, som om du själv hade gjort det och som om du själv vore Kristus. Det är detta som är evangelium.

Det är Guds obeskrivligt rika gåva, som ingen profet, ingen apostel, ingen ängel riktigt kunnat beskriva och som inget hjärta riktigt kunnat fatta och förstå. Och det är detta evangelium om Kristus som kan ge glädje och frid åt vårt hjärta och som nu ljuder ibland oss som ett glatt, gott och trösterikt budskap.

I Jes. 9:6 står det: ”Ett barn varder oss fött, en son bliver oss given.” Är han given åt oss, måste han vara vår. Då måste vi också ta emot det som är hans, som om det vore vårt. Paulus skriver i Rom. 8:32: ”Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än också skänka oss allt med honom?”

När du alltså tar emot Kristus som en gåva och inte tvivlar på att han verkligen är din egen, så är du en kristen. Genom tron blir du löst från synden, döden och helvetet, och tron gör att du övervinner allt.

Om detta kan man inte nog tala. Det är det sorgliga, att det är så tyst om denna predikan, fastän man alla dagar berömmer sig av att ha evangeliet. När du nu har Kristus som grund för din salighet, så följer det andra – att han blir för dig ett exempel att följa, så att du ger dig ut i tjänst för din nästa på samma sätt som Kristus har betjänat dig. På det sättet kommer tron och kärleken i rörelse, Guds bud blir uppfyllt och människan är beredd att glatt och oförskräckt göra och lida allt.

Därför är det viktigt att ha denna skillnad klar: Kristus som gåva ger näring åt din tro och gör dig till kristen, medan Kristus som exempel får dig att göra gärningar. Dessa gärningar gör dig inte till kristen, utan de kommer som frukt av att du först blivit kristen. Lika stor som skillnaden är mellan gåva och exempel, lika stor är skillnaden mellan tro och gärningar. Tron har ingenting eget utan bara Kristi liv och verk. Gärningarna har något eget, eftersom de är dina gärningar, men de utförs inte för din egen skull utan för din nästas.

Därmed ser du att evangelium inte är en samling bud och föreskrifter, som fordrar våra gärningar. Det är i stället de gudomliga löftenas bok, där Gud lovar, erbjuder och ger oss alla sina välgärningar i Kristus.

Martin Luther i inledningen till Kyrkopostillan 1522.
Översättning: Ivan Hellström. (Texten lätt bearbetad.)