I klartext
Den serbiska nationalismen uppträder gärna hand i hand med kyrkan, men vår ortodoxa kyrka är mer hednisk än kristen, den har mer med naturreligioner än med Bibeln att göra. Varken serber eller albaner är särskilt religiösa folk, snarare har då religionen betydelse för deras nationella medvetenhet. Men slaget på Trastfältet, åtminstone som det utspelar sig i serbiska huvuden, är en enda stor historieförfalskning där man till och med i efterhand har uppfunnit personer som aldrig funnits. (– – –)
När jag i telefon talar med vänner i Belgrad kommer vi till bokstaven K i alfabetet – där är det tvärt stopp. Kosovo är tabu. Varför egentligen? Själv tror jag att det har med vår mänskliga natur att göra, en natur som jag uppfattar som i grunden ond, som bara väntar på de rätta omständigheterna för att bryta igenom ytan av vår tillkämpade anständighet. Ideala omständigheter råder nu i Belgrad för den mänskliga naturen. Men självfallet är det inget specifikt serbiskt. Varför gjorde tyskarna, denna stora och djupt kultiverade nation, vad de gjorde mot så många andra för inte alls så länge sedan?
Bora Cosic, serbisk författare, i intervju i sv d 14 april 1999
Omsorg om de hemlösa
Kyrkolokaler stängs, intoleransen breder ut sig. Många har ingen plats att gå till där de kan få sin själs törst stillad. Roseniuskyrkan har av många liknats vid en andlig oas i Stockholms öken. Hittar människor fram till oasen innan de dör av törst efter det levande vattnet? Det är väl inte så illa att vi i vår iver stänger ute de törstiga, anser att de inte passar in i vår gemenskap? (– – –)
Ingen av oss kan föreställa sig vad det innebär att vara hemlös för evigheten. Att vid livets slut stå vid en stängd himladörr: inte en dag, en vecka, ett år, 70 år, nej för alltid, för evigt! Så onödigt! Jesus har berett rum åt dig och mig, ja, åt oss alla. Alla våra synder är borttagna av Jesus själv. Han ropar på oss, han väntar ivrigt på att vi skall ta emot honom i tron. Och det gäller alla.
Stig Einarsson i Roseniusföreningens i Stockholm årsberättelse 1998