Vad han tar och vad han giver…
När det nu är fråga om Guds barn, som upplever hur flyktigt och förmörkat och ont hjärtat är och just därför suckar till Gud om hans ledning, så gäller för dem utan undantag att allt som händer dem har Gud sänt i deras väg eller till deras bästa gett sitt tillstånd till. Ingenting – vare sig lekamligt eller andligt, stort eller litet – kan hända dem som inte skall lända till deras bästa. Det innebär att vad som än händer dig – om det är ljuvt eller bittert, stort eller litet – så har din trofaste Fader bestämt att det skall bli dig till nytta. En människa som är rädd för sig själv, sin egen vilja och sitt eget förstånd och därför suckar efter Guds ledning, är inte mer sin egen ledare utan är i Guds omsorg och regeras av honom. Allt som händer en sådan människa har Gud sänt i hennes väg. Och vare sig det är ljuvt eller bittert, gott eller ont, skall det tjäna henne till det bästa. Det måste nu kallas en stor lycka på jorden. (– – –)
Du har t.ex. förlorat din bästa vän, som du inte kunde leva utan. Eller du har förlorat dina käraste förhoppningar, och allt du drömt om har blivit om intet. Allt detta är bittert. Men en gång i evighetens ljus skall du se att inte det minsta av allt detta bittra hände dig utan att det hade samband med Guds stora avsikt: din eviga frälsning.
C. O. Rosenius
Jag vill leda dig med mina ögon. Ps.32:8 (äldre övers.) Herren säger: Jag skall leda dig den väg jag vill. Du ber att jag skall förlossa dig. Men du skall inte lära mig. Du skall inte heller lära dig själv, utan du skall lämna dig åt mig. Jag vill vara din mästare. Jag vill föra dig den väg där du kan vandra till mitt behag.
Du tycker att du måste ge upp hoppet när det inte går som du tänker. Men ditt tänkande är skadligt och hindrar mig. Det måste gå – inte efter ditt förstånd – utan över ditt förstånd. Oförstånd är här det rätta förståndet. Att inte veta vart du går, när du lämnar dig åt min ledning, det är att veta vart du går.
Så gick Abraham ut ur sitt land och visste icke vart. Han lämnade sig åt mitt vetande och lät sitt vetande fara och kom på så sätt den rätta vägen till det rätta målet. Se, detta är korsets väg, som du inte kan finna utan att jag leder dig som en blind.
Därför är det inte du eller någon annan människa som skall leda dig, utan jag vill själv leda dig genom min Ande och mitt ord på den väg på vilken du skall vandra. Jag kallar dig inte i det verk som du väljer ut, inte genom det lidande som du tänker ut, utan genom det som kommer över dig utan ditt val. Följ där! Där kallar jag dig. Var där min lärjunge. Lämna där dig själv åt mig. Se, jag vill leda dig med mina ögon. Jag skall inte övergiva dig.
Martin Luther