DÖDSHJÄLP ELLER LIVSHJÄLP?
Flera författare. Ett samarbetsprojekt mellan Kristna Läkare och Medicinare, SESG-media, Trots Allt-böcker och Pro Fide et Christianismo. 190 sid.
I en läsvärd artikel i en av våra större dagstidningar intervjuades nyligen Lilli Alanen, nyutnämnd professor i filosofins historia vid Uppsala universitet. Jag tar mig friheten att ur denna citera:
”När debatter om dödshjälp, abort, genmanipulation, dödsstraff eller fosterdiagnostik utbryter tillkallas inte sällan filosofer för att avge svar och utlåtanden. De betraktas – och betraktar sig själva – som sakkunniga trots att deras grunder inte är säkrare än någon annans.” Manliga filosofer, menar hon, har en böjelse för att uttala sig tvärsäkert. ”Tag abort- och dödshjälpsdebatterna. Kan många manliga filosofers tvärsäkerhet möjligen bero på att de i regel befinner sig långt ifrån den verklighet som befolkas av gamla och sjuka och av havande kvinnor? Vård, omsorg och födande är av tradition en integrerad del av kvinnors verklighet. Om jag ville provocera kunde jag säga att ju längre avstånd man befinner sig på desto enklare är det att formulera teorier.”
Jag undrar om Lilli Alanen hade i tankarna Peter Singer, professor i praktisk filosofi i Australien eller Torbjörn Tännsjö, professor i praktisk filosofi i Göteborg. Personligen har jag ofta tyckt att Tännsjö får alldeles för stort spaltutrymme i dagspressen för att framföra sina i mitt tycke ofta absurda åsikter. Å andra sidan kanske det är bra att han med sitt klarspråk får läsaren att förstå vad han vill ha sagt och förhoppningsvis ta avstånd. Det kan vara värre med personer som mer inlindat och förföriskt torgför sina åsikter.
Då jag fick boken Dödshjälp eller livshjälp? i min hand blev jag först lite betänksam eftersom redaktionen enbart består av män; ingen av dessa är dock filosof. Jag blev emellertid snabbt lugnare då jag bland författarna även fann kvinnor. Och inte vilka kvinnor som helst. Det råder ingen tvekan om att dessa kvinnor upplevt den verklighet som de beskriver, nämligen hur man bäst hjälper människor i gränslandet mellan liv och död. Deras avsnitt i boken tycker jag tillhör de absolut bästa.
Per Landgrens idéhistoriska exposé fann jag något tröttande. Om Arne Woxlins tunglästa redogörelse för rättsläget vill jag endast kommentera att det är väl att det är läkare och inte jurister som står vid den dödssjukes säng och ordinerar. Erik-Olof Backlunds kapitel gjorde mig delvis besviken. Även som emeritus fortsätter han att försöka misstänkliggöra ”hjärndödsbegreppet” och därmed göra läsaren osäker om man kan lita på ett läkarlag som konstaterat att en patient är död.
Ett kapitel som tilltalade mig mycket var Axel Carlbergs tänkvärda och läsvärda avsnitt om livets helgd.
Målsättningen med boken uppges vara att presentera ”de mycket starka argument som finns för en bibehållen och medveten respekt för livet” och en ”sjukvård förankrad i en etik som sätter omsorgen och den svaga människan i centrum”. Denna målsättning tycker jag att man lyckats med. Personligen hade jag gärna sett ett avsnitt i boken av professor emeritus Jerzy Einhorn, som kanske mer än någon annan under senare år i tal och skrift framhållit vikten av att prioritera vården av de senildementa, de svårt cancersjuka, de gamla och orkeslösa, de döende osv.
Boken rekommenderas till läsning och eftertanke.
Curt Einarsson
JÄMLIKA OCH OLIKA. MANLIGT OCH KVINNLIGT I KYRKA OCH FAMILJ
av Michael Harper. Bokförlaget Aliyah, Falkenberg. 253 s.
Denna bok är först utgiven på ett ansett förlag i England. Den har tydligen tillkommit i andligen djupt engagerade församlingar och kretsar, därtill under brottningen med svåra problem som länge hotade att splittra den anglikanska kyrkan och till sist också gjorde så.
Det är en grundlig och mycket allvarlig bok. Fast den handlar om bibliska och teologiska ting täcker den också vida områden av den världsliga idéhistorien under mer än 2000 år. Den visar tydligt att frågan om kvinnliga präster är en del av den världsvida kyrkans allvarliga kris. Denna kris ingår i de stora sammanhangen från antiken, urkyrkan och alla de senare århundradena. Det blir också klart att vi inte alls har övervunnit sviterna av upplysningstiden eller den franska revolutionen utan fortfarande får skörda frukterna av dessa.
Författaren är mycket beläst inom de ideologiska områden där alla modernister hämtar sina främsta argument. Han analyserar de vanligen förekommande idéerna och slagorden, och därför inser man snart hur lätt det är att sköljas med i dessas virvlande ström. Trots detta imponerar författarens stora saklighet. Han ger frikostigt sitt erkännande även till ideologiska motståndare, där de själva är sakliga och har pekat på någon punkt med sanning och rättfärdighet på sin sida.
På några punkter skulle man kanske vilja placera accenten något annorlunda. Det gäller t.ex. förf:s tillämpning av olikheter och rollfördelning inom äktenskap och familj. En sådan accentförskjutning kan i flera fall motiveras med en hänvisning till såväl Petrus som Paulus enligt 1 Petr. 3:7 och Ef. 5:22-33. Boken rekommenderas mycket varmt. Den är en rik kunskapskälla. Men, var beredda, den utgör en skakande läsning!
Josef Imberg