Andligt liv i praktiken

Det andliga livet är en Guds gåva. Hur förvaltar du den? Allt liv behöver näring. Svältföd inte trons liv! Förbliv i Kristus och Ordet om honom! Och lyssna inte på ormens väsande!

Vi längtar efter att vårt andliga liv ska fungera. Det finns ingen metod, men låt mig lyfta fram fyra teser som beskriver vad som kännetecknar andligt liv.

Tes 1: Förutsättningen för det andliga livet är Gud.

Det är en gåva! Tänk på när Jesus kallar lärjungar i Mark. 1:17. Hur får de det andliga livet? Följ mig. Jag ska göra er till människofiskare, säger Jesus. Det handlar om att Gud gör något av dessa bräckliga lärjungar. Han gör något av syndare. Därför kunde det bli något av Petrus, Johannes och de andra. Detta är skillnaden mellan andligt liv och andlig död, att vara med den Jesus som gör något av syndare !

Eller tänk på Nikodemos. I all sin andlighet hade han missat allting. Han kunde Bibeln, han bad, han predikade och undervisade, men han var inte född på nytt. Han kände inte Gud. Det andliga livet är en gåva som bara Jesus kan ge oss. I Joh. 3 målar Jesus upp att det ges därför att Jesus på korset, som kopparormen i Gamla Testamentet, ger det andliga livet till den som vänder sig till honom. Gratis!

Tes 2: Det andliga livet är skört.

Allt liv är skört och det gör det också sårbart för angrepp. Det finns ingenting djävulen avskyr så, som syndare som håller sig till Jesus. På olika sätt försöker han desarmera det andliga livet för oss. Låt mig nämna några av hans metoder:

Söndagskristendom. Söndag och vardag är som två rum utan kontakt med varandra. Tron får inte påverka något annat område än vår psalmsång, vår kyrkogång och att vi ber aftonbön. Den blir som ljuset som sätts under skäppan, eller saltet som aldrig används – fullständigt ofarligt! Se Matt. 5:13‒16!

Strutshållning. Ser vi att vårt samhälle håller på att förblöda? Inte bara att kyrkan är urvattnad, utan också att människor omkring oss far illa. Vårt land har den högsta skilsmässofrekvensen i världen. Det innebär ett oerhört lidande och djupa sår i vårt folk. Fördömer vi och moraliserar, eller gråter vi i djup förtvivlan och bot som t.ex. Nehemja gör i Neh. 1? Låtsas vi som ingenting, stoppar huvudet i sanden och lever vidare i en trygg rätt lära, så är vi, mitt i vår renlärighet, desarmerade av den onde.

Solokristendom. Vår tid är individualistisk och så får den onde vår kristendom att bli likadan. En god vän till mig fångade det fint när han berättade att han skulle försöka få folk till en kommitté för ett läger: ”Ingen vill binda sig för det kan dyka upp något annat som kan vara intressantare…” Detta är långt ifrån den förbundenhet med varandra som Nya Testamentet uttrycker om församlingen.

Stressen. Många gånger är det nog så djävulen slukar oss. Vi har så bråttom att vi inte hinner tänka efter. Vi hinner inte med oss själva, barnen, familjen, församlingen eller vännerna. Vi är så upptagana av materiell standard, karriär, egen lycka, prestige att vi dör andligt.

Fyra s – på ett sätt alldagliga och oskyldiga – men hör vi inte ormens väsande: ssss? Snart får han utdela det sista giftiga bettet. Så dör vår tro och likstelheten börjar sätta in…

Tes 3: Det andliga livet behöver näring.

Tron får sin näring genom att vi får höra evangeliet om Jesus. Utan evangeliet om Jesus dör vi andligt! Det är p.g.a. evangeliet som jag frimodigt varje dag får börja om, lämna ifrån mig mina synder och ta emot Guds renhet och rättfärdighet i Jesus !

Gud har gett oss sitt Ord, som är levande, bönens oerhörda makt där vår gode Far vill lyssna till sina barn (Matt. 7:7‒11), den kristna gemenskapen och nattvarden för att vår tro ska få näring. Så förbinds vi med Honom och med varandra. Här behöver vi en ny överlåtelse till stillheten inför Gud och till den kristna gemenskapen.

Tes 4: Det andliga livet innebär en kamp där Jesus ska bli synlig i våra liv.

I Kolosserbrevets 3 kapitel beskriver Paulus detta. Han börjar med att påminna de kristna om vad de är i Kristus. Deras liv är sammanlänkat med Kristus (v. 1‒4). Hela hans fullhet bor i dem. Nu ska detta nya liv levas och det innebär två saker.

Först innebär det ett avklädande. Synden kläs av genom att avslöjas och bekännas. Den kampsituation Paulus beskriver är den inre kampen mellan den gamla människan, som vill fortsätta det själviska livet, och den nya människan, som vill leva det liv Gud har gett i Kristus. I v. 5‒11 beskriver Paulus en kamp som är ofrånkomlig för varje levande kristen. Det är en kamp på flera områden.

Sexualiteten är Guds gåva, men varje tid har missbrukat den. Det handlar om trohet, om renhet i tankar och fantasi, om kamp mot att bara låta lusten styra. Här finns en kamp mot hela vårt samhälles normlöshet. Men Bibeln talar om att det finns en grundritning för sexualiteten. Den är något oerhört fint skapat av Gud.

Paulus nämner också materialismen (v. 5) och vårt tal (v.8‒9). Munnen avslöjar vad som finns i hjärtat.

Att varje dag klä av sig den gamla människan innebär att avslöja, bekänna och bryta med synden i våra liv. Vi har varje dag vår egen IB-affär.

Men det innebär också att bli det vi redan är. Vi är förenade med Jesus. Vi får varje dag klä på oss Jesus. Inte bara, vilket är stort nog, hans renhet och rättfärdighet, utan också den renhetskraft som finns i Andens liv. Jesus får bli synlig i våra liv. Så var det med de första kristna. Man imponerades av deras kärlek. Så skulle det vara med oss. Paulus talar i v. 11‒15 om att det handlar om ett liv i kärlek. Det präglar våra attityder mot andra: vänlighet, ödmjukhet, mildhet, tålamod. Det präglar vår blick (v.11). En lärare uttryckte det såhär om en pojke som nyss blivit kristen: ”Han har fått så varma ögon.” En kristen kan betrakta alla som värdefulla och se gott på dem. Vi har ju blivit sedda av En som egentligen borde fördömt oss!

Det nya livet innebär också tacksamhet (v. 15 och 17). Tacksamhet är egentligen att ge Gud äran. Det handlar om en livsinställning: mitt liv beror av Gud. Vilken vila! Han vill ju mig gott! Eftersom kampen pågår inom oss vill Paulus gång på gång påminna oss om vad vi har i Kristus. Det är att bli en livskonstnär, målad av den store målaren Guds Helige Ande. Han har alltid samma motiv. Han målar Jesus så att han blir synlig för och i syndiga och bräckliga människor. Så återupprättar Gud människor till sin avbild.

Göran Landgren