Missionsfältens människor är här

Det är som en vandring genom världen. Vi möter greker, jugoslaver, albaner, turkar, irakier, etiopier, somalier… De kommer klädda i varma täckjackor, med kavaj och slips, med fezen på ett svarthårigt huvud, med slöjan draperad över den fotsida manteln. Bland tegel- och betonghusen i Rosengård i Malmö träffar du dem. I detta område ligger procenten invandrare på 75‒80, i vissa kvarter på 99%. I en skola med drygt 1 000 elever finns 25 svenska barn! I Rosengård är hundra nationaliteter representerade. Här bor Per Henrik och Desirée Sandahl och sonen Josef på drygt ett år. – Vi har en missionskallelse, och här är vi nu, säger familjen Sandahl.

Det är som en vandring genom världen. Vi möter greker, jugoslaver, albaner, turkar, irakier, etiopier, somalier… De kommer klädda i varma täckjackor, med kavaj och slips, med fezen på ett svarthårigt huvud, med slöjan draperad över den fotsida manteln. Bland tegel- och betonghusen i Rosengård i Malmö träffar du dem. I detta område ligger procenten invandrare på 75‒80, i vissa kvarter på 99%. I en skola med drygt 1 000 elever finns 25 svenska barn! I Rosengård är hundra nationaliteter representerade. Här bor Per Henrik och Desirée Sandahl och sonen Josef på drygt ett år. – Vi har en missionskallelse, och här är vi nu, säger familjen Sandahl.

Jag träffar dem en av de första vårdagarna.

– Det här med att vara missionär är jag uppfödd med, berättar Desirée, som vuxit upp i Zaire/Kongo. Hennes föräldrar arbetar nu i Mombasa, Kenya.

Efter gymnasiet utbildade sig Desirée till sjuksköterska och kom ganska snart in på missionens väg igen genom att gå på missionärsutbildningen på Götabro, strax utanför Kumla.

Per Henrik kommer från Jönköpingstrakten. Efter sin ingenjörsutbildning kände han kallelsen starkare och han började vid Götabro pastors- och missionärsutbildning. Under ett halvår var han ute på praktik, just i Mombasa. Kärleken spirade och för fem år sedan gifte sig Per Henrik och Desirée.

 

MISSIONSKALLELSE

Båda kände en Guds kallelse att gå till människor i den muslimska världen, där Guds kärlek genom Kristus Jesus ännu inte är känd. Vägen gick till Malmö och till Immanuelskyrkan, där en mångkulturell pionjärförsamling med hemgrupper som bas har vuxit upp. Under fyra år har denna församling ökat med 45 medlemmar.

 

MÅNGKULTURELL FÖRORTSMILJÖ

Familjen Sandahl bor på nionde våningen i ett av höghusen i en lägenhet där färg och form i rena linjer ger en konstfull inramning åt en varm gemenskap. Därifrån går vi ut på promenad. Det räcker att stiga ut ur hissen för att man ska möta en handfull personer med tre olika språk.

Vi går in i affärscentret. Här känner man inte igen förortsmiljöns vanliga mönster. Tempot är lugnare. Folk har inte bråttom. Bibliotekets läsrum är fyllt av schackspelande män i varierande åldrar. Kvinnor står i klungor och pratar. Barnen rör sig runt omkring. På kaféet pågår samtal. Systembutiken är alldeles tom. Från livsmedelsaffären kommer kunder rullande med vagnar, som inte precis är fyllda. Det står Exotic Food eller Orientalisk Mat på många språk i sirliga och vågiga tecken. I bokhandeln ligger koranen nyutgiven på svenska. Dukar och kläder glittrar i siden och gyllene brokader.

Vi stannar upp. Här möter vi den gode, strålande vännen från Kosovo. Det senaste kriget har ännu inte brutit ut. Han flydde redan för några år sedan, när den etniska rensningen börjat.

Orsakerna är flera till varför människor har lämnat sina hemländer. Många är sargade av krig, de har hört kulorna vina, sett bränderna flamma upp, bevittnat avrättningar. Andra har haft dödshot hängande över sig. De orkar inte längre med en underjordisk tillvaro. Nu söker de en fristad, där de kan få leva i fred och frihet. Och en sådan har de funnit i Rosengård i Malmö.

 

EN MÖTESPLATS

Vi går vidare – till Café Källan. Det är familjen Sandahl och deras vänner som har öppnat kaféet. Här inne kan människor mötas. Pratas vid över en kopp kaffe, ventilera sin situation.

– Hur är det med uppehållstillståndet?

– Behöver du hjälp med översättning? Somaliern tittar in. Han är en sådan som ofta bistår sina landsmän.

– Hur är det med barnen?

– Hur mår du? Hur går det i kylan?

Och man kan läsa. Det finns böcker på 77 språk. Bibeln skaffas till dem som vill läsa den.

Ibland träffas man hemma hos varandra. Desirée är med i en grupp kvinnor, som brukar laga mat och låta nationalrätterna blandas. Samtalen blir fler, förtroendet växer. Man talar om Gud. Det blir lägliga tillfällen att berätta om Jesus Kristus, världens Frälsare.

Alla människor har rätt att få reda på sanningen: ”I ingen annan finns det frälsning. Inte heller finns det något annat namn under himlen, som givits åt oss människor, genom vilket vi kan bli frälsta.”

Ann-Mari Wiberg journalist, Vetlanda

Foto: lightstock.com / Tina Vanderlaan