Sommarbibelskolan 1999 på Fridhem
– Man kan sakna frälsningsvisshet och ändå vara frälst, konstaterar Jan Johansson med utgångspunkt i bl.a. liknelsen om farisén och publikanen i templet. Publikanen stod långt borta och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog sig för bröstet och bad: ”Gud, var nådig mot mig, syndare!” Han var knappast frälsningsviss. Troligtvis gick han hem med tungt hjärta. Ändå säger Jesus att han gick hem rättfärdig. Varför? Därför att han gick till Gud och sa som det var – att han behövde obegränsad nåd. Det kallas tillflyktstro. ”Saliga är alla de som tar sin tillflykt till honom” (Ps. 2:12).
Motsatsen till tro är otro. Otro är att inte vilja tro på Jesus; inte vilja höra talas om att Jesus har dött för oss, inte vilja erkänna sitt behov av förlåtelse. Otron ifrågasätter Guds ord och använder tvivel för att slippa tro på Jesus.
Tvivel är inte samma sak som otro. Tvivel är att inte våga lita på Gud eller att inte tro att Gud talar sanning, när han faktiskt säger: ”Det är fullbordat”, utan tro att Gud därutöver väntar sig något från oss, som ånger, tro, tacksamhet, osv. Att tvivla är alltså att göra Gud till en lögnare.
Man kan också tvivla på att Bibeln är Guds ord, att Gud finns etc. Men med alla våra problem får vi gå till Jesus, betonar Jan och tillägger: Det är viktigt att inte nöja sig med att leva i tvivel och ovisshet. Jesus tog hand om den tvivlande Tomas, men han uppmanade honom att inte tvivla utan lita på Jesus.
SMÅPRAT
På en solgassande trappa sitter Anna Fjällström, 16, Umeå. Hon äter glass.
– Är den god? undrar jag. – Mycket god! svarar hon leende och sträcker den mot mig. Det är bara pinnen kvar.
– Tack, men jag är redan mätt, säger jag och styr den tillbaka. Hon fnissar. Jag anger mitt ärende och frågar:
– Vad är bäst med lägret?
Anna blir stilla.
– Att höra Guds ord och träffa kristna kompisar, svarar hon. Hon funderar lite och tillägger: Det är så bra med kristna kompisar. Att kunna be tillsammans, kunna prata om andliga problem. Det är härligt med människor med samma tro!
BOKSTAVLIGT TALAT
– Herrens nåd är centrum i Klagovisorna! Olof Göransson skickar runt två hebreiska biblar. Han förklarar: Kapitel ett, två och fyra har vardera 22 verser. Det hebreiska alfabetet består av 22 bokstäver. Varje vers motsvarar en bokstav. Första bokstaven i vers ett är Alef, första bokstaven i vers två är Beth osv. Så är det skrivet för att underlätta memorering av texten.
Olof ber oss jämföra Svenska Folkbibeln med den hebreiska Bibeln och fortsätter: Kapitel tre utgår också från det hebreiska alfabetet, men här tredubblas antalet verser för varje bokstav, så kapitlet består av 66 verser. Sammanlagt är det alltså 22 + 22 + 66 + 22 = 132 verser i kapitlen ett – fyra. Den mittersta versen i boken är sålunda den 66:e, dvs. vers 3:22: ”HERRENS nåd är det att det inte är ute med oss, ty det är inte slut med hans barmhärtighet.” Olof sammanfattar: Klagovisornas centrum är alltså bokstavligt talat Herrens nåd, trots bokens namn och de många veropen!
SMÅPRAT
Det är långrast. Några sitter vid flaggstången och pratar. Andra fyller hinkar och flaskor med vatten. Inne från samlingssalen hörs lite pianoplink och från volleybollplanen kommer skratt och applåder. Jag fångar upp Andreas Eklund, 19, Linköping:
– Jag stortrivs! försäkrar han. Det är gemenskap i alla åldrar. Och Guds Ord får stor plats.
– Något speciellt från lektionerna?
– Hebréerbrevet 6:19‒20 var bra att få tänka på. Att vi får ha vårt ankare kastat innanför förlåten – inne i det allra heligaste!
– Hur ska det tolkas? undrar jag – Att vi får lita på att Kristus har gjort allt som krävdes för vår frälsning!
KÄND MEN OKÄND
Lars Göran Brandt är ansvarig för en kväll. Den ägnas åt den för många av oss yngre mytomspunne Axel B. Svensson. Syftet är att ge en verklighetstrogen bild av honom. Hans dikt Fullbordan är Lars Göran förtjust i:
Det skall komma en dag,
det skall blomma en vår,
då mitt hjärta på nytt skall le,
då i jublande lycka pulsen slår
och jag glömmer allt gammalt ve.
Det skall byggas ett bo,
det skall bryggas ett mjöd,
det skall rustas en gång till fest
för den trånande själ, som här i nöd
varit mättad på barkbröd mest.
SMÅPRAT
På väg till badet i Hjoggsjö sitter jag bredvid Linnéa Åström, 15, Vännäs.
– Berätta för Till Livs läsare vad Rolf Smetana fick i avskedspresent av ungdomarna som tack för sina 15 år som föreståndare.
– Han fick en hängmatta! säger hon och skrattar. Väl förtjänt!
– Och vad tycker du om Olof, vår nye föreståndare? Linnéa tvekar inte:
– Han är härlig! Och personlig! Och vet mycket! Och (hon ler) han har söta barn!
Daniel Brandt studerande, Vännäs