Kvinnoarbetet i Kenya

Den artikel som följer nedan är skriven av Maritha Omoganda, en kvinna med uppgift att koordinera kvinnoarbetet inom den Evangelisk-Lutherska Kyrkan i Kenya (ELCK).

– Arbetsgrenar, där vi inte har några missionärer, blir lätt bortglömda, skriver missionär Karin Gunnarsson i ett följebrev och hon fortsätter: Som missionssällskap satsade MBV mycket både personellt och ekonomiskt på just kvinnoarbete under ett tjugotal år fram till första hälften av nittiotalet. Nu har vi inte någon missionär, och vårt finansiella bidrag är mindre än 10 000 kronor per år. Lokalt samlade man i fjol på olika sätt in ungefär lika mycket. Kursdeltagare bidrar ofta in natura med majs och bönor. Vid ett par tillfällen har man fått öronmärkta bidrag från Lutherska Världsförbundet för särskilda kurser. För det löpande arbetet är dock tillgångarna otillräckliga och osäkra, vilket försvårar både budgetarbete och planering i övrigt. Bl.a. saknas tillräckliga medel för de låga lönerna till de få anställda.

Mycket har ändrats under nittiotalet i detta arbete inom ELCK. Förändringar i samhället vad gäller utbildningsnivåer och socio-ekonomiska strukturer leder till nya krav och förutsättningar.

Tacka Herren för Maritha Omogandas frimodighet och bed att hon och hennes medarbetare i detta viktiga arbete ska få fortsatt uthållighet. Varför inte be särskilt för kvinnorna i Kenya nu i oktober månad?

Ty den som finner mig, han finner livet och mottar nåd från Herren. Ords. 8:35.

 

När kvinnoarbetet började i ELCK var det koncentrerat till ett fåtal distrikt, men numera bedrivs det i hela kyrkan. Fortfarande har detta arbete målsättningen att skickliggöra kvinnor till att

• bättre ta hand om sina familjer
• bidra till och ta del i utvecklingen av samhället
• bidra till och ta del i utvecklingen av kyrkan.

 

PROGRAM FÖR KVINNORNA

Kvinnorna möts i sina grupper och tar emot undervisning i bibelkunskap, hemkunskap, ekonomi, sömnad, jordbruk etc. Numera förekommer inte så mycket rutinmässig läsundervisning som tidigare, frånsett de platser där särskilda behov härav finns.

 

SEMINARIER

Eftersom kvinnoarbetet i kyrkan har expanderat, har en decentralisering skett från den centrala kommittén till distriktskommittéer för planering av arbetet i de olika geografiska områdena. Detta gäller framför allt s.k. seminarier, d.v.s. studiedagar, som hålls en dag i månaden i pastoraten. Då samlas man från flera grupper och får undervisning i Bibeln och i kristet hem- och familjeliv. Detta görs dels för att ge kvinnorna en bättre självkänsla och hjälpa dem att upptäcka den potential som finns i varje individ, dels framför allt för att de genom evangelium ska få insikt i livets djupaste mening och en sund och fördjupad bibelkunskap.

 

OGANGO CENTRE

På detta center anordnar vi kortare kurser för kvinnogruppsledare, en månadskurs för förskollärare och årskurser i skrädderi. Deltagarna i den sistnämnda kursen kan få genomgå prov på Bombebe yrkesskola och få certifikat därifrån. På centret finns nu också en tvåårig kurs för diakonissor.

För kvinnogruppsledarna läggs betoningen på bibellektioner, ledarträning, sömnad samt idéer till och initiering av små inkomstbringande projekt.

Då det gäller att genomföra kurserna brottas vi ständigt med ekonomiska problem.

 

ELCK:S KVINNODAG

I ELCK firas en särskild kvinnodag andra söndagen i februari månad. Kvinnorna deltar då i gudstjänsten med särskild sång och läsning av minnesverser samt kort information om sitt arbete. Kollekt tas upp för kvinnoarbetet. Tyvärr har denna dag inte fått någon större genomslagskraft, men vi ger inte upp.

 

FRAMTIDSPLANER

Vi behöver mer utbildning och flera kvalificerade ledare från gräsrotsnivå och uppåt, om vi ska lyckas hålla jämn takt med samhällsutvecklingen i stort, när behov och förutsättningar ändras. Detta gäller alla delar av vårt arbete, de andliga såväl som de teortiska och praktiska. Med tanke på bibelundervisningen tackar vi Gud för de diakonissor som utbildats och som är till hjälp på fältet.

Vår önskan och plan är också att få inleda ett större inkomstbringande projekt för att stärka kvinnoarbetets ekonomi, men detta har vi ännu inte lyckats med.

 

PROBLEM

Vi har många visioner och planer för både framtiden och nuet. Tyvärr händer det inte sällan att redan inplanerade program får ställas in p.g.a. brist på pengar. Då sjunker motivationen för arbetet hos både ledare och deltagare och man vågar inte planera. Detta gäller både centralt och på lokalplanet.

När vi sätter programmet för kvinnoarbetet i relation till behoven, kan vi konstatera att detta arbete behövs lika mycket nu som någonsin tidigare. Det finns så mycket att ta tillvara just vad gäller kvinnorna. Det är vår uppfattning att de som pelare i församlingarna och i kyrkan i stort behöver mera kunskap i allmänhet och i den kristna tron i synnerhet.

 

SLUTÖNSKAN

Låt oss hoppas att vi i kvinnoarbetet får mod och styrka från Gud att se bakåt med glädje och framåt med hopp, när det nutida samhället öppnar dörrarna till nya möjligheter att tjäna vår Herre och hans folk.

Maritha Omoganda