Slutet på allting är nära. Var därför förståndiga och nyktra, så att ni kan be. Framför allt skall ni älska varandra innerligt, ty kärleken överskyler många synder. Var gästfria mot varandra utan att klaga. Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds mångfaldiga nåd. 1 Petr. 4:7–10.
GLÖM INTE ATT JESUS KOMMER SNART!
Vi befinner oss nog mycket nära denna tidsålders slut. Gud har sörjt för att tidstecknen ska bli kända över hela jorden genom massmedia. Jorden är ett stort saneringsområde, som snart ska rivas. Vi är uppsagda till flyttning. Hur lever vi som kristna i dessa dagar? Följer vi anvisningen i 1 Kor. 7:29–32: ”Men det säger jag er, bröder: Tiden är kort. Även de som har en hustru skall nu leva som om de ingen hade, och de som gråter som om de inte grät, de som gläder sig som om de inte gladde sig, de som köper något som om de inte kunde behålla det och de som använder sig av den här världen som om de inte fick ut något av den. Ty världen, sådan den är, går mot sin undergång, och jag vill att ni skall vara fria från bekymmer.” Det är som att ha en fot i himlen och en på jorden; ha packat och klart för resan och kunna instämma i apostelns ord i 1 Petr. 1:8: ”Jesus älskar ni utan att ha sett honom, och fastän ni ännu inte ser honom, tror ni på honom och jublar över honom i obeskrivlig, himmelsk glädje, då ni nu är på väg att vinna målet för er tro, era själars frälsning.”
GLÖM INTE ATT BE!
Som aldrig förr lever vi i stridens land. Det ska bli en fruktansvärd kamp i andevärlden innan Jesus kommer tillbaka. Livsförbindelsen med Jesus kan lätt klippas av och nåden sluta att strömma till. Olydnad, oärlighet, osämja, bitterhet, m.m. proppar till för den livsnödvändiga nåden. ”Håll er kvar i Guds kärlek (nåden), medan ni väntar på att vår Herre Jesus Kristus i sin barmhärtighet skall ge er evigt liv” (Jud. v 21). ”Var förståndiga (klarsynta) och nyktra, så att ni kan be.” En klar markering – en förutsättning för att vi ska kunna be i Jesu namn. Ha ett öppet förhållande till Jesus, inte dölja några synder för honom, kämpa trons goda kamp mot synd och ondskans andemakter, inte i egen kraft utan med den kraft Herren verkar i oss. När bönen, inrättad för den hjälplöse, den förkrossade, den ödmjuke, tystnar bland trons folk, blir det andliga livet förkrympt, och då orkar vi helt enkelt inte igenom nöden, trångmålen, påtryckningarna från alla håll i dessa dagar. Bönens bruk säger oss mycket om församlingens andliga tillstånd – ett hälsotecken när man ber flitigt.
GLÖM INTE OMSORGEN OCH KÄRLEKEN!
”Framför allt skall ni älska varandra innerligt…” Kärlekens apostel Johannes skriver: ”Kära barn, låt oss älska, inte med ord eller fraser utan i handling och sanning” 1 Joh. 3:18. Kärleken springer fram ur nådens källa. Den som har fått mycket förlåtet, han älskar mycket. Men vi tycker ibland att det finns så många irriterande fel och brister hos våra medmänniskor och så glömmer vi våra egna fel. Men ”kärleken överskyler många synder”. Någon har konstaterat att uppmaningen att älska varandra är den oftast förekommande befallningen i Bibeln. Vi behöver en kärleksväckelse, som ger oss mer kärlek framför allt till Jesus, som offrat sitt liv för oss, men också till våra trossyskon och medmänniskor. Under förföljelsetiderna använde sig de första kristna av ett gemensamt tecken, som också fungerade som ett gästfrihetens tecken. Jag tänker på ichtys, fiskens tecken, förbehållet de kristna. Såg man detta tecken på ett hus, visste man att dit var man välkommen. Där fick man ha gemenskap med andra kristna. Det gemensamma tecknet – något att tänka på för oss i dag. Tjäna varandra och tjäna Herren med glädje!
Ove Bengtsson predikant, Örkelljunga