Nåd är ett av de viktigaste och mest innehållsrika begreppen i den Heliga Skrift. Den beskrivs genom många exempel.
GUDS NÅD ÄR TILL FÖR SYNDARE
Kung David hade syndat grovt mot Herren, 2 Sam. 11–12. Han hade bedrivit otukt med Urias hustru Bat- Seba och hänsynslöst sänt Uria i döden i kriget mot ammoniterna. Sen tog han Bat-Seba till hustru åt sig. Men vad David hade gjort väckte Herrens ogillande.
Det går inte att dölja något för Herren Gud. Han är allvetande och närvarande överallt. Han är också den helige och rättfärdige, som ”befaller och belönar det goda samt förbjuder och bestraffar det onda”. Det fick David erfara. Han säger i Ps. 32, som kan vara skriven efter den händelsen: ”…i vilkens ande inte är något svek. Så länge jag teg, försmäktade mina ben vid min ständiga klagan. Ty dag och natt var din hand tung över mig, min livssaft förtorkades som av sommarhetta.” Davids svek eller falskhet bestod i att han teg med sin synd inför Herren. Det gjorde han alltså i mer än nio månader!
När Bat-Seba fött sitt barn, sände Herren profeten Natan till David och förebrådde honom hans synder. Natan sa: ”Du är den mannen.” Du är dödens barn. ”Så säger Herren: Se, jag skall låta olyckor komma över dig från ditt eget hus, och jag skall ta dina hustrur inför dina ögon och ge dem åt en annan och han skall ligga hos dina hustrur mitt på ljusa dagen.”
David insåg sin synd och bekände den: ”Jag har syndat mot Herren.” Natan sa till David: ”Så har också Herren förlåtit dig din synd. Du ska inte dö.” I Ps. 32 säger David: ”Då uppenbarade jag (förut teg han) min synd (han kallade sina handlingar för synd!) för dig (för Herren!) och överskylde (dolde, ursäktade, bortförklarade) inte min missgärning. Jag sade: ’Jag vill bekänna för Herren mina överträdelser.’ Då förlät du mig min synds missgärning.”
Natan sa vidare till David: ”Men eftersom du har dragit förakt över Herren, ska din son dö.” Det skedde också, 2 Sam. 12:18. David skrev ner sin syndabekännelse i Psalm 51, till hjälp för oss andra syndare: ”Gud, var mig nådig efter din godhet, utplåna mina överträdelser efter din stora barmhärtighet.”
Förlåtelsen tog David emot genom tron. Den gjorde honom salig och glad, Ps. 32:1–2: ”Säll är den vilkens överträdelse är förlåten, vilkens synd är överskyld. Säll är den människa, som Herren inte tillräknar missgärning, och i vilkens ande inte är något svek.”
NÅDENS GRUND
David fick ta emot förlåtelse för den kommande Frälsarens skull. Denne var beskriven och nertecknad i de heliga skrifter som fanns på Davids tid, framför allt i Moseböckerna. David trodde på och höll fast vid vad de troende och heliga före honom hade förtröstat på. Han trodde på kvinnosäden som skulle trampa sönder ormens huvud, 1 Mos. 3:15, och på Abrahams säd, Abrahams välsignelse: ”I din säd skall alla folk på jorden välsigna sig.” 1 Mos. 12:3, 22:18 m.fl. Enligt Gal. 3:8,16 syftar säd på Kristus: ordet syftar på en enda: ’och åt din avkomling’, vilken är Kristus.”
Sedan fortsatte David att sjunga om Guds nåd i sina psalmer, t.ex. i Ps. 103: ”Lova Herren, min själ…han som förlåter dig alla dina missgärningar och helar alla dina brister… Han handlar inte med oss efter våra synder och vedergäller oss inte efter våra missgärningar.”
David visste att Gud skulle handla med en annan efter hans synder och vedergälla en annan efter hans missgärningar, nämligen den utlovade Kristus, 1 Pet. 1:11f: ”Kristi ande i dem (profeterna)… förutsade de lidanden som skulle drabba Kristus och den härlighet som sen skulle följa. Det blev uppenbarat för dem att det inte var sig själva utan er som de tjänade med sitt budskap. Det budskapet har nu förkunnats för er av dem som predikade evangelium för er i kraft av den helige Ande som blivit nedsänd från himmelen.”
Av nåd levde David. Om nåden han sjöng.
Han sjöng om Guds nådeförbund, utfattig i grunden,
fastän han var kung, dock salig av nåd varje stund.
I blodröda synder väl konungen föll men sökte benådning igen.
Guds väldiga nåd mitt i sållningen höll, och David blev åter Guds vän.
I en minnesteckning över David säger Herren i 1 Kung. 14:8: ”Min tjänare David höll mina bud och följde efter mig av hela sitt hjärta, så att han endast gjorde vad rätt var i mina ögon.
– Men hur kunde Herren fälla ett sådant omdöme om David?
–Osökt kommer Jes. 43:24f i tankarna. Herren säger: ”Du har vållat mig arbete genom dina synder och möda genom dina missgärningar. Jag, jag är den som utplånar dina överträdelser för min egen skull, och dina synder kommer jag inte mer ihåg.” Johannes Döparen vittnar: ”Se, Guds Lamm, som tar bort världens synd!”
YTTRE TUKTAN ÄR OCKSÅ NÅD
David hade genom sin synd dragit smälek över Herrens namn, därför fick han också yttre tuktan av Herren. Hans och Bat-Sebas son dog och Davids son Absalom gjorde uppror mot sin far. Då bedrev Absalom otukt med en del av Davids hustrur i folkets ögon mitt på ljusa dagen, 2 Sam. 16:21f.
Svenska Kyrkans Bekännelseskrifter, sid 218, talar om varför Herren låter sådant yttre straff och tuktan komma över sina barn: ”Om Gud för denna synds skull hade hotat David, att han skulle förödmjukas av sin son, varför lät han då, sedan han förlåtit honom synden, det gå i uppfyllelse, varmed han hotat honom? Svaret är detta, att syndaförlåtelsen blev honom given, för att han inte skulle förhindras att få evigt liv. Men det varmed Gud förut hotat honom följde efter, för att hans gudsfruktan under denna förödmjukelse skulle övas och prövas. Så har Gud för syndens skull pålagt människan den lekamliga döden, men sedan han förlåtit synden, har han inte tagit bort den, för att rättfärdigheten skulle övas, d.v.s. för att deras rättfärdighet, som blir helgade, skulle övas och prövas.”
NÅDEN RÄCKER OCKSÅ FÖR DIG.
Du och jag behöver också nåd. Det ser vi av Davids allt annat än vackra beskrivning av oss i Ps. 14: Fördärv och styggelse är deras verk, ingen finns som gör vad gott är…Alla är de avfälliga, allesammans är de fördärvade. Ingen finns, som gör vad gott är, det finns inte en enda.
Det finns ingen skillnad på oss inför Gud,. så säger han själv i sitt Ord.
Ty alla har syndat och brutit hans bud. Det finns ingen ren på vår jord.
Men Medlaren köpte oss alla åt Gud,
de stora såväl som de små.
Vi var ju hans släkte, som han tog till brud.
Guds rådslut fullbordades så.
Halleluja! Pris ske Gud! Vi lever nu i evangeliets tid och får ropa till varandra: Frälsaren och frälsningen har kommit! ”I dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad och han är Messias, Herren.” Luk. 2.
”Det är fullbordat”, utropade Herren Jesus på korset. ”Så strök han hela skulden ut. Den detta tror är salig.” ”Kom, för nu är allt färdigt!” säger Jesus i Luk. 14:16.
”Och den till mig kommer, jag kastar ej ut”,
Så säger din Frälsare kär.
Gör nu på försummelsen äntligen slut!
Sök Herren, ty Herren är när!
Sången nr 480 i Lova Herren är en bra sommarsång i år!
John-Erik Ekström, predikant, Örkelljunga