Recensioner

FRÅN FÖRKUNNARENS STUDIEKAMMARE av Aksel Valen-Sendstad.

SLEF-Media, Finland. 122 sid.

Aksel Valen-Sendstad från Norge har varit professor i systematisk teologi och religionsfilosofi vid Missionshögskolan i Stavanger och Menighetsfakulteten i Århus. Boken, som ursprungligen gavs ut på norska 1990, har översatts till svenska av Britt-Mari Andtfolk och Göran Stenlund och getts ut i Finland våren 2000.

Boken har två huvuddelar: Om tjänsten som förkunnare och Grundsanningar i förkunnelsen. Den är pedagogiskt upplagd och mycket lättläst och den vänder sig till alla kristna som vill växa i tron.

Den första delen behandlar först och främst en förkunnares livsföring och predikoförberedelse men är användbar också i varje kristen människas vardags- och andaktsliv.

Valen-Sendstad betonar att ”tjänsten som förkunnare är den viktigaste och mest grundläggande tjänsten som Gud har instiftat”, eftersom ”Gud har gett Ordet en helt avgörande plats i förhållandet mellan sig och oss”. ”Ordet är grundläggande för allting i den kristna tron och det kristna livet. Det är genom Guds ord allting har blivit till… uppehålls och består.”

”Det är genom det förkunnade, det synliga och kännbara Ordet i Jesus Kristus som han uppenbarar sin frälsning i världen, meddelar oss sin nåd och ger oss gemenskap med sig.” (1 Joh. 1:1–3.) Det är Gud själv som kallar och utrustar varje förkunnare och denna nådegåva bygger på hjärtats tillit till Gud.

Författaren belyser att Gud kan använda anfäktelsen till att utveckla förkunnaren i sin tjänst och stryker under betydelsen av en god livsföring och nödvändigheten av att synder mot Gud och människor görs upp. Vidare betonar han: vikten av att predikan är väl förberedd och nedskriven; försoningens evangelium och rättfärdiggörelsen genom tron; vikten av en kristocentrisk förkunnelse; balans mellan lag (som uppenbarar synden mot Gud) och evangelium (Guds förlåtelse för Kristi skull); predikantens evighetsansvar med tanke på dem han predikar för. Förkunnaren har en helig förpliktelse gentemot såväl Gud som människor.

Bokens andra del belyser förkunnelsens innehåll och ger både förkunnare och församling god vägledning i den kristna trons huvudsanningar. Valen-Sendstad betonar att följande substans utifrån Guds rena och klara ord ska lyftas fram och vara grundläggande i det kristna budskapet:

• Gud är Skaparen och Uppehållaren av allt liv genom Jesus Kristus, som är Ordet.
• På grund av människans synd och uppror mot Gud behövs Kristus som Frälsaren.
• Genom att ta emot Jesus Kristus, syndernas förlåtelse i hans namn och den Helige Ande låter vi Gud börja sitt frälsningsverk i våra hjärtan.
• Djupast sett är det vår vilja att skaka av oss Gud (Rom. 7:14–15).
• Den frälsande tron sätter lit till Ordet om Kristi död och uppståndelse för vår skull. • En god förkunnelse är förutsättningen för ett rätt bruk av sakramenten.

• Endast Gud kan helga oss genom Kristi försoningsdöd på korset. (Varning för förlitande på eget fromhetsliv.)
• Den som sätter sin lit till Kristus har löfte om att vara ”Guds arvinge och Kristi medarvinge” (Rom. 8:17).

Jag vill betona bokens innehållsligt grundläggande och kristallklara karaktär och dess enkla och lättillgängliga språk. Den ger varje kristen en utmärkt handledning i konsten att tillägna sig Guds ord och praktisera det. Den äger ett andligt djup som är mycket välgörande i dagens sekulariserade samhälle. Från förkunnarens studiekammare är liten och behändig till formatet men så stor i sitt budskap att den är värdefull för alla!

Gert Lindell

KAMPEN FÖR TRON av Fredrik Sidenvall. Kyrkliga Förbundets Bokförlag. 104 sid.

Kyrkoherden i Frillesås i Göteborgs stift, Fredrik Sidenvall, som bl.a. är vice ordförande i Nordeuropeiska Lutherakademin (NELA), har gett ut en serie föredrag i bokform.

I förordet tecknar författaren den bakgrund som visar varför kampen för tron är så ytterst angelägen. Han säger: ”Medan kampen för Kyrkan har pågått och på många punkter förts med framgång har kampen för tron försummats. I kyrkorum, som aldrig förr varit så väl rustade och sköna, förkunnas en religion som har mycket vaga likheter med kristen tro. Biskopar, som framträder med större yttre prakt än någonsin förr efter reformationen, värnar inte längre kyrkan mot främmande läror utan använder ofta den lilla makt de har kvar till att bekämpa dem i kyrkan som håller fast vid bekännelsen. Lekmannarörelsernas en gång så vitaliserande bidrag i vår kyrka har förvridits till partipolitikernas anspråk på att företräda de troendes allmänna prästadöme. De akademiska teologerna har utvecklat en lysande skicklighet i att fylla klassiska kristna begrepp med ett nytt innehåll som är djupt främmande för allt vad Bibeln lär. Samtidigt finns det, i en tid då verkligheten rivs sönder i fragment, en längtan bland allt fler att få del av en tro och ett liv där det finns sanningar som hänger ihop och delas av fler.”

I en tid då alla talar sig varma för ”evangelisation” men få vågar nämna behovet av ”bekämpande av allt slags otro och förnekelse” (MBV:s stadgar § 1) skulle Kampen för tron, studerad med eftertanke, kunna fungera som en välbehövlig väckarklocka. Tron kan varken behållas eller föras vidare utan kamp, det visar hela kyrkohistorien. Författaren har förstått att hämta fram övertygande belägg för den saken och motiverar också tydligt utifrån Skriften varför kampen för tron inte kan läggas ned i vår tid.

Sex föredrag hållna under de senaste fem åren ligger bakom lika många kapitel, alla präglade av klarsynt och träffsäker analys och förmaningar i biblisk anda, väl ägnade att höja stridsmoralen i de bibel- och bekännelsetrogna leden: Kampen för tron, Trofast och fast tro, Kris i Kristusfrågan, Begreppet tradition, Katekesen – en kyrkans klenod, Fornkyrkans församlingsmodell också framtidens?

För egen del fascineras jag särskilt av det fjärde avsnittet: Begreppet tradition. Genom en inledande hänvisning till Anders Nygrens uppsats Det självklaras roll i historien sätter författaren skickligt frågetecken kring det som kanske är vår tids självklara ”grundmotiv” – den positiva synen på förändring såsom ett ”tecken på friskt liv och hälsa”. ”Omorganisation och förnyelse är honnörsord”, men denna omhuldade förändringsprincip hotar något omistligt. ”Den självklarheten att traditionsöverföringen är en grundförutsättning för all mänsklig civilisation och kultur och att den är helt avgörande för det andliga livet är nu så ifrågasatt att traditionsbegreppet måste lyftas fram och nyupptäckas”, skriver Sidenvall och övergår sedan till att på ett föredömligt sakligt och balanserat sätt förklara och belysa ”traditionens stora betydelse för den kristna kyrkan”. Ingen kan med rätta beskylla Sidenvall för att vara en stockkonservativ kverulant. Just därför borde detta avsnitt kunna skingra åtskilliga av de tidsandans dimmor i vilka vi lite till mans riskerar att gå vilse!

Jag kan inte nöja mig med att bara rekommendera Kampen för tron; jag vädjar till läsaren att skaffa denna bok, studera den grundligt och dryfta dess innehåll med andra människor som tror för att vinna sina själar!

Sam-Arne Nilsson