TRETTON PREDIKNINGAR. Henrik Schartau.
Lutherstiftelsen, Göteborg.
Det finns ett antal predikosamlingar som getts ut efter Schartau, bland andra Femton predikningar och ett skriftermålstal. Den nyutgivna boken utgör en språklig bearbetning av huvuddelen av sistnämnda skrift, som kom ut 1831. Bearbetningen har gjort Schartaus innehållsrika predikningar mer lättillgängliga för nutida läsare.
Många av oss har kanske den bilden av Schartau att han framställer en människas omvändelse med bättring, tro och helgelse efter ett alltför bestämt mönster. Den bilden bleknar när man läser boken. Här möter vi en förkunnare och själasörjare som på ett särskilt sätt kan beskriva och ge hjälp i olika själslägen, en lärare som av Guds Ande utrustats att predika allt Guds råd. Evighetsallvaret, lagens stränghet men också evangelium framställs klart.
I inledningen beskrivs Henrik Schartaus liv och gärning. Där återges t.ex. hans egen berättelse om hans omvändelse, då han under ett skriftermål, när han läste syndabekännelsen, blev klar över vad som uttrycks i orden: ”Jag vet mig för den skull vara värd helvetet och en evig fördömelse.”
”Då förstod jag”, skriver han, ” att om jag gick bort från världen sådan som jag var, så var jag förlorad just som jag satt i bänken. Men jag fick nåd att ta emot den meddelade förlåtelsen som Jesu ord och försäkran, grundad på hans blodiga försoning och bekräftad i hans nattvard med själva försoningsoffret. Jag gick från nattvardsbordet med hjärtat fyllt av himmelsk fröjd och kunde knappast återfinna bänken i kyrkan där jag hade min plats.”
I predikan på Kristi Förklarings dag har Schartau på ett särskilt tydligt sätt fått peka på Jesus allena som trons grund. Den försoning och rättfärdighet som Jesus förvärvat är den enda som duger. Inget annat förslår till frälsning från evig eld. Ingen annan rättfärdighet gäller inför Gud.
I en predikan över Matt. 7:13‒14 beskriver Schartau klart de båda vägarnas slutmål. Han varnar allvarligt för förtappelsens breda väg, som slutar ”i en vånda som aldrig stillas och icke i evighet upphör i mörkret därutanför”, men utmålar också den eviga härlighet och glädje som är målet för livets smala väg.
Tretton predikningar rekommenderas. Köp boken och läs den! Det kan på nytt – eller kanske för första gången – bli klart för dig, att det – just nu – är alldeles nödvändigt att bli omvänd till tron på Jesus, syndares Frälsare.
Arthur Einarsson
UPPSPRICKANDE MOLNTÄCKE – 70 korta andakter av olika författare med några tankar kring bibelord. Boken är utgiven av SLEF-Media, Finland
En liten stund med Jesus – den är viktig för att ditt andliga liv ska uppehållas och växa till. Guds ord kan skingra molnen, så att hans nåds och kärleks sol får skina in i ditt av synden förmörkade hjärta och ”stänka guld över din vardag”.
Du jäktade nutidsmänniska undrar: Hur ska jag få tid att läsa? Svar: Du får den inte, du måste ta dig den, om än aldrig så kort. Kanske ser du efterhand hur väl den behövs och önskar, att den får bli allt längre. ”Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ?”
Boken Uppsprickande molntäcke ger dig ett Guds ord för dagen eller stunden, ett ord som lyfter dina tankar till din himmelske Far och Frälsare. Den vill hjälpa dig att ta fram din Bibel och läsa bibelordet i dess sammanhang. Det är säkert författarnas önskan och bön.
Utformningen av boken är tilltalande. En bra presentbok eller julklapp.
Här följer en andakt, skriven av Tom Bergman över Ps. 119:105.
Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.
Vandringen genom livet är ett famlande i mörker om jag inte har något ljus som varnar mig för faror och som leder mig rätt. Men nu har Gud gett mig sitt ljus, Bibeln. Jag har också fått en följeslagare som går bredvid mig dag efter dag. Jag är inte utlämnad eller utkastad i en tillvaro utan mål och mening. Jesus, som blev människa för min skull, går med mig på stigar som han själv känner till.
Brita Ekström
DAGSEDLAR. Artiklar av Dag Sandahl. Hägglunds förlag
Finns det någon som är känd bland alla Svenska Kyrkans präster, så är det Dag Sandahl. Men vem är han?
I samband med hans 50-årsdag har vänner sammanställt en bok med artiklar av Dag Sandahl. Här möter Dag Sandahl själv, inte bilden av honom. Det skall sägas att han inte anstränger sig för att göra sig själv sympatisk. Han strör rikligt med salt i såren, både vad gäller samhället och kyrkolivet. Han säger självklarheter, som alla borde tänkt på men inte gjort det. När man hävdar att de kvinnliga prästerna har brett folkligt stöd, påpekar Dag Sandahl att endast 48 procent av Sveriges folk uppger sig tro på Gud. Det halverar genast det ”folkliga stödet”. Han tillägger: ” Det borde vara ett stort gemensamt problem för kvinnliga präster och kvinnoprästmotståndare att vanliga, hyggliga svenskar inte tror på Gud.”
Men han själv då, hur ställer han sig till just denna fråga, som gjort honom så marginaliserad i den Svenska Kyrkan, nämligen frågan om kvinnliga präster? Han skriver: ”Jag är en sökare. Jag söker Guds vilja i en fråga där jag fått problem med tron. Kallar Gud kvinnor till att bli präster? Men si, det sökandet är inte fint nog.”
Dag Sandahl kan vara bitsk och ironisk. Men han kan vara ömsint också. Hans bittra angrepp på makthavarna hör samman med att han har hjärta för dem som blir illa behandlade av dem. Särskilt tänker han på de prästkandidater som vägras vigning och tjänst. När det gäller de politiskt korrekta har han inget medlidande till övers.
I svensk debatt från krigsslutet och framåt har samhället alltid framstått som något gott. Man väntade sig allt gott av samhället, och försprånget som Sverige fick genom att ha sluppit kriget gjorde att det fanns mycket att dela ut. Därför tystnade också i stort sett den kristna samhällskritiken. En av de viktigaste insatser Dag Sandahl har gjort är att han gett nytt liv åt denna kritik. Han har gjort det utifrån -68 års perspektiv, men han är inte i sträng mening marxist. Han talar inte om kapital och proletariat utan snarare om makthavare och maktlösa. Det är åtminstone en del av sanningen om det svenska samhället, och det är en aspekt som inte många i den svenska kristenheten sett.
Christian Braw