Arrogant och fegt
Kristen tro bygger på Bibelns budskap. När man talar om Guds allomfattande kärlek, så är det för att konkreta bibeltexter ger oss en sådan bild av Gud. Befallningen att vi ska älska våra fiender är också hämtad direkt från Bibeln.
Men då måste frågan bli: Hur kan man använda vissa bibeltexter till att förneka andra? Jesus talar om Guds stora kärlek, men han talar också ofta (!) om förtappelsen. Kanske för att det inte råder någon motsättning? Jag tycker det är så konstigt att teologer vågar använda Jesu ord mot Jesus.
Det är på många sätt arrogant att förneka förtappelsen. Helt enkelt därför att man då på samma gång säger att de kristna som får lida för sin tro lider i onödan. Om alla blir saliga, skulle inte tusentals kristna behöva hålla fast vid tron även när detta leder till fängelse och lidanden. Som en förnekare själv säger: Tron blir bara viktig för detta livet. Om livet på jorden är fullt av lidanden på grund av tron, så är ju tron meningslös.
Det är också fegt att förneka förtappelsen. För därigenom undviker man den smärta det innebär att inse att många vandrar på förtappelsens väg. Som kristen kan man inte fly undan den sorgen.
Kristna har inte bara gråtit (Fil. 3:18–19) inför förtappelsen; de har också handlat. Först och främst har de predikat Kristus, både i sin närmiljö och på missionsfälten. När teologer nu förnekar helvetet, tar de också bort åtskilligt av motivationen för mission. Om tron bara är viktig för detta livet, vore det ju bäst att bara bedriva nödhjälp.
Espen Ottesen, Norge, i Vårt Land
Kärlekslös ”kärlek”
När flera norska biskopar i dag gör sig till talesmän för ”kärleken” och vill välsigna homosexuella par, handlar de rakt emot Guds ord. De har ersatt Bibelns kärleksbegrepp med en relativistisk ”kärlek”, som godtar begär och handlingar som människor uppfattar som ”kärleksfulla”. Vi har fått biskopar som vill välsigna – dvs. offentligt uttala Guds välbehag över – det som Gud enligt sitt ord på det bestämdaste förkastar!
På så sätt tar de del i upproret mot Gud, genom att hålla med dem som lever i strid med Guds vilja, och drabbas därför av samma dom (Rom. 1:32). Tvärtemot Bibeln lär de att kärlek till Gud kan förenas med kärlek till till synden. De uppmuntrar människor att leva i synd och tro sig stå under Guds välsignelse, under det att dessa i verkligheten står under Guds dom och är på väg mot evig förtappelse. Finns det någon mera kärlekslös villolära än denna? Om människor är på väg mot stupet, är det då mera kärleksfullt att uppmuntra dem på färden än att varna dem och säga dem att de måste vända om?
Evangelium är inte att Gud inte längre dömer synden. Evangelium är att Gud rättfärdiggör den syndare som bekänner synden och lever i ljuset. Det är omöjligt att ha gemenskap med Gud och vandra i mörkret (1 Joh. 1:6–7), dvs. behålla synden och försvara den.
Jon Kvalbein i Fast Grunn 3/00