När välsignelsen uteblir
Carin Stenström, ledarskribent på Nya Dagen, har ”med växande fascination, men också förfäran” läst John Kenneth Galbraiths Den Stora Börskraschen och upptäckt att händelserna för 70–80 år sen har stora likheter med vad som sker i dag. Hon skriver bl.a:
”Den spekulationsbubbla som plötsligt sprack i oktober 1929, och som ledde USA in i en djup depression, föregicks av stämningar och attityder som vi alla känner igen. Alla levde i tron på ständigt stigande välstånd. Ansvariga politiker och bankmän hyllade det sunda, stabila ekonomiska läget, så som de gör i vår tid. Ekonomiska experter prisade börsens välståndsskapande förmåga, diskussioner fördes om hur dess frukter skulle föras ut till alla, så som det i dag görs stora förhoppningar om att också Svensson ska kunna bli rik, genom att satsa på de rätta fonderna.
Börsspekulanter framställdes som hjältar och finansgenier – så sker också i dag. Människor var beredda att satsa sina förmögenheter på rena luftföretag, hur vanvettiga de än var. I vår tid har jättesummor satsats på it-företag vars verksamheter ingen fått något vettigt grepp om. Just villigheten att satsa i rena luftprojekt är, enligt Galbraith, en förvarning om en förestående krasch.
Mediernas inställning var starkt optimistisk. Avreglering och globalisering var tidens lösen. Den som intog en skeptisk eller varnande attityd stämplades som otillräknelig domedagsprofet. [– – –]
Inom kort ska vi alla tvingas in i spekulationsvärlden och placera våra pensionspengar så att vi i en framtid kanske kan bli rika. Det är de förhoppningar som den snabbt växande fondbranschen vill skapa hos oss, när den förser oss med lockande prospekt.
Det är nog klokt att hålla huvudet kallt. Galbraiths bok är en nyttig läsning, både om ekonomi och om mänskligt beteende.”
Tänker som grannfrun
K G Hammar har skrivit en bok. Utdrag ur denna har publicerats i dagspressen.
”Hammar lämnar ingen i tvivel om att han helt och hållet förkastar tron på Bibeln som sanningens källa. [– – –] I stället för att vara en ledare i kyrkan är Hammar en representant för sin samtid, för människorna utanför kyrkan. Ja, faktum är att ärkebiskopen resonerar på exakt samma sätt som en stor majoritet av de ungdomar som befinner sig i kyrkans utkant och utanför. Detta konstaterande är inte menat som en skymf. Jag menar att han på ett kunnigt och reflekterande vis sätter ord på de känslor och åsikter som dominerar kyrkans omgivning.
Hammar är postmodernist, när han avvisar absoluta sanningar med hänvisningar till språkets begränsningar och menar att du och jag i stort sett kan ha vilken bild som helst av Gud, bara den överensstämmer med vår inre känsla för vad som är kärlek. [– – –] Här måste varje bibelläsare invända mot ärkebiskopen och få honom att förstå, att oavsett Nya Testamentets tillkomsthistoria och historiska tillförlitlighet, så är det fullständigt solklart att den kärlek NT talar om inte är den flummiga kärlek som vår samtid talar om. [– – –] Han argumenterar som vilken gymnasist, journalist, kommunalpolitiker eller grannfru som helst. [– – –] Det är förvisso oerhört att ärkebiskopen böjer knä för tidsandans vägran att respektera Guds rätt att tala in i våra liv utifrån sin position som Gud!”
Krister Holmström i trons värld 16/00
Inklusivt språk? – Nej, tack!
Svenska kyrkan skall få en ny evangeliebok och en ny handbok. Ett utarbetat förslag föreligger och prövas i ett antal försöksförsamlingar. Några har t.o.m. föreslagit att Svenska kyrkan skall skaffa sig en ny bibelöversättning, trots att bibelkommissionens nyproducerade översättning knappast har torkat på tryckpapperet ännu. [– – –]
Just nu är det jämställdhetsivrarna som skall tillfredsställas. Maskulina symboler för Gud eller Jesus skall utbytas mot könsneutrala. Alla symboler som kan leda till människans underordning skall förändras på lämpligt sätt. Där ryker alla ord som antyder att Gud skulle vara konung, herde eller Herre. [– – –]
Om jag ändrar i en värdehandling som skrivits av någon annan, t.ex. ett testamente till förmån för den ena eller andra gruppen, för den ena eller andra personen, kallas det för urkundsförfalskning. Man må ha hur behjärtansvärda motiv som helst.
Gäller inte detsamma när man talar om Nya och Gamla Testamentet? Hur kan man, om man gör så, med någon större trovärdighet tala om att det man läser eller lyssnar till är Guds Ord? Jag föreslår därför att man samtidigt med förändringen av bildspråket utbyter växelläsningen efter texterna. I stället för att textläsaren säger: ”Så lyder Herrens ord”, och församlingen svarar: ”Gud vi tackar dig”, kan man lämpligtvis läsa: ”Så lyder evangeliebokskommitténs nuvarande översättning. – Tack så mycket.” [– – –]
Vi har fått många nyskrivna nya psalmer som blivit omistliga i vår psalmbok. Men ändringarna av de gamla psalmerna är ofta ytterligt diskutabla. Ofta är de uttryck för petighet och klåfingrighet och underskattning av människors fattningsförmåga. Låt oss inte få en sådan evangeliebok också! [– – –] Låt oss få behålla det språk och de symboler, som Kyrkan i 2000 år använt för sin tillbedjan av Gud och för sitt tilltal av honom. De har under hela denna tid uppenbarat Guds outsägliga hemlighet för fattiga syndare. De kan göra samma tjänst åt människor även i framtiden.
Per Kjellgren i SPT 37/00
Mot Bibeln stridande begäran
Justitieminister Laila Freivalds överväger en s.k. könsneutral äktenskapslagstiftning, dvs. hon vill ge möjlighet för kyrkan att registrera partnerskap för homosexuella. Hon tycker inte att det finns anledning att göra skillnad mellan rätten att förrätta vigsel och att registrera partnerskap. [– – –]
Det är inte alls otroligt att denna mot Bibeln och kyrkans lära stridande begäran går i uppfyllelse. [– – –] Med kännedom om andan bland nutida teologer och kyrkliga dignitärer kan befaras att man i detta som i så mycket annat går de högljudda reformivrarna till mötes och åsidosätter Skriften till förmån för tidsandan. Ty tidsandan betraktas numera på tongivande håll som liktydig med den helige Andes fortgående uppenbarelse.
Självklart borde Svenska kyrkan med kraft undanbe sig rätten att befatta sig med partnerskap. Och skulle det bli så illa att vigsel av homosexuella par införs och jämställs med vanlig vigsel, så måste givetvis präster vägra att ställa upp. Hellre då bli fällda för diskriminering. Guds ord gäller framför människopåfund.
Einar Lundberg i Göteborgs Stifts-Tidning 34/00
Det verkliga förhållandet är att frågan om vigsel av homosexuella är en kontroversiell fråga av yttersta vikt inom berörda kyrkor och samfund. Den har ännu inte vållat så mycket offentligt buller som på sin tid de kvinnliga prästerna. Dock är det så, enligt vad kristna ledare har sagt mig, att den nya striden, när den väl exploderar, kan visa sig rymma en väl så stark laddning som den förra.
Skälet är enkelt nog, även om det är obehagligt för Laila Freivalds. Meningsskillnaden gäller inte inställningen till de homosexuella, utan inställningen till Bibeln.
En sådan tvist bör vi utomstående rimligen inte lägga oss i. Att justitieministern inte ”ser någon anledning” för de traditionstrogna kyrkorna att hålla fast vid tro och sed kan väl inte gärna vara något argument att ta på allvar: att kyrkorna skulle vara bundna av vad fru Freivalds ser eller inte ser vore dock en över hövan sträng restriktion på det att Guds ord ”icke bär bojor”.
Leif Carlsson i SVD, Kolumnen 1 sept. –00
Lönlösa präster?
På det pågående kyrkomötet talades det om vanligt folks medverkan i gudstjänster. Biskop Björn Fjärstedt var en av dem som filosoferade kring ämnet. Ska vi kalla dem tältmakarpräster? undrade han. I England användes ett begrepp som betydde att de arbetade utan lön. Men det kanske inte vore så lyckat att lansera begreppet ”lönlösa präster”, filosoferade biskopen.
Nya Dagen