Ett tidigare inlett meningsutbyte fortsätter här. Saken gäller vad Predikaren har att säga oss om meningen med livet och nu också vad man i kristen undervisning bör använda för tilltal till sökande människor.
Tack, Fredrik, för ditt utförliga svar! Vi har fortfarande en del att samtala om och jag tror vi är en mycket intressant och viktig fråga på spåren.
Jag är övertygad om att du inte vill och aldrig velat förkunna någon gärningslära. Men du har rätt i att, när du har sökaren som främsta mål för din artikel, jag uppfattar gärningslära i artikeln.
Jag uppskattar mycket Hugo Odebergs bibelförklaringar. De lyfter i regel fram Guds lag och evangelium lika radikalt som Bibeln, helt utan förbehåll. Hans bibelstudier kännetecknas också ofta av att de hittar djup i bibeltexten som få ser. När det gäller Predikarens bok menar jag däremot att Odebergs exeges är förvånande grund och att lag och evangelium blandas.
Som du och Odeberg skriver är Predikarens syfte att komma på våglängd med den tänkande människan, som söker mening och sammanhang i sitt liv. För den pånyttfödde som lever i en livsrelation till Herren är Predikarens bok en guldgruva och en förlösande aha-upplevelse. Det minsta och mest vardagliga sätts i ett sammanhang och ges mening. Predikaren är, som du skriver i ditt svar, för en kristen ett förnöjsamhetens evangelium. Inte så att vi lär oss att nöja oss med lite utan att vi upptäcker det stora i det lilla.
Men vad säger det den sökta tänkande människan, som inte är pånyttfödd, när det talas om att ”upptäcka det högre livet”, och som Odeberg säger, öva sig i att uppnå och uppleva det högre livet allt oftare, tills man inte mer behöver leva i det lägre, gråa livet utan kan uppleva det högre livet i varje ögonblick?
Du och Odeberg gör här ingen skillnad i ert tilltal mellan den kristne och den icke-kristne, och det menar jag måste göras. Annars leder det till gärningslära för den icke-kristne.
Predikaren innesluter ju även det högre livet under solen i sin dom, ”allt är förgängligt”. För en kristen är det ingen katastrof. Han eller hon vet, att allt gott på jorden är Guds gåva till onda och goda, och den kristne tar emot det med tacksamhet och tjänar sin medmänniska med Guds gåvor. Han vet att han i det lilla och vardagliga har en meningsfull uppgift att tjäna sina medmänniskor och han får själv uppleva glädje i arbetet. Han vet också att han är en gäst och främling på jorden med ett himmelskt medborgarskap.
Som du och Odeberg skriver har alla människor någon erfarenhet av det högre livet under solen och den kan vi anknyta till för att nå fram till den tänkande människan. Men när vi tar sökaren med på detta sökande efter det högre livet under solen och kallar det vi finner för Guds ursprungliga mening med människan, eller att bli mer människa, och när vi säger att vi på detta sätt kan fördjupa vår gudsrelation, då glömmer vi att vi har olika utgångspunkter för vårt sökande. Som pånyttfödd har jag en återupprättad gudsgemenskap. Det har på ett personligt plan inte den icke-kristne. För honom uppfattas nog tyvärr sökandet efter det högre livet som en väg just till att upprätta gudsrelationen.
Jag menar att vi som är kristna har en stor uppgift att utmana den tänkande människan. Det har vi ofta varit rädda för. Vi skall ta honom med på sökandet efter det högre livet under solen. Men vi har ett ansvar att inte stanna i det sökandet, utan föra vår medvandrare ända fram till den punkt som också Predikaren leder oss till. Han måste med ända högst upp i det högre livet och där se att också detta höga liv under solen är förgängligt. För en kristen tillhör det det högsta livet att få glädja sig också över detta. Men för den icke-kristne är detta livets undergång. Och då, när allt liv under solen, högt och lågt, är dömt förgängligt, får Gud genom evangelium komma ner till människan, i stället för att hon försöker klättra upp till honom.
När Petrus skriver till de hednakristna i 1 Petr. 1:18–19, talar han om att de är friköpta från sin gamla meningslösa livsföring, du har alldeles rätt. Men denna nya livsföring är en frukt och avspegling av det nya liv de har blivit friköpta till. En människas leverne kan inte ha högre absoluta kvalitéer än vad hennes liv har.
När det gäller pånyttfödelsen och helgelsen finns, som du vet, bara en rätt ordning. Helgelsens goda gärningar följer som Andens frukter hos den pånyttfödde. När helgelsens uppmaningar, sök Guds ursprungliga vilja med ditt liv för att fördjupa gudsrelationen, riktas till sökaren – kanske riktigare, den sökte – blir det en gärningslära.
Som du förstår, uppfattade jag det som oklart till vem du sade vad i din artikel och jag har velat fästa uppmärksamheten på att det är viktigt att vara klar i sitt tilltal, annars kan det som menats väl stjälpa mer än det hjälper.
Troligen har vi fortfarande olika förståelse av Predikarens bok. Men vad gäller pånyttfödelse och helgelse är vi nog ense.
Utan att vilja strypa samtalet i Till Liv vill jag föreslå att detta samtal kan fortsätta på MBV:s hemsida (www. msbv.se), i gästboken. Där är utrymmet obegränsat och många fler kan delta i samtalet.
Olof Göransson