Han kommer!

Plötsligt kommer Boas. Han ser sig omkring. Han vill göra gott…

Själva ordet ”komma” väcker väl positiva associationer hos de flesta. Särskilt om vi förknippar det med en annan människa. När någon kommer till mig, eller jag kommer till någon, då stundar ett möte och det är alltid något spännande. Oftast är det en vän som kommer och om det är en okänd människa kan mötet leda till vänskap. För det stämmer som de gamla islänningarna sade: ”Man är mans gamman.” (Människan är människans glädje.)

Mer än någon annan person i vår omgivning är Jesus den som kommer. Han finns inte hos oss så att vi kan se honom. Inte heller finns han hos människor i allmänhet så att alla kan förnimma hans osynliga närvaro. Nej, men han är den som alltid vill närma sig var och en. Att komma till oss i ett personligt möte är så att säga det som står överst på hans dagordning. När han kommer är det alltid några som öppnar för honom. Andra bommar igen för det viktiga mötet.

Han kommer genom sitt Ord, det gudaandade, som en stillsam vind. Kanske vi inte ens känner den när vi sitter och läser. Men han kommer. Det är helt säkert. Efteråt kan man ana att han har varit på besök.

Han kommer i brödet och vinet, som genom instiftelse- Orden blivit bärare av hans kropp och blod. I det mötet renar han vår inre person på ett stillsamt sätt men med makten att förlåta. Det mötet är mycket speciellt. Ibland ser man kristna som, med små steg visserligen – det får ju inte vara opassande – skyndar sig fram till altarringen. Herren Jesus kommer där framme! Jag får ta emot honom!

Hans närvaro både dömer och fridömer oss. Och han kallar oss ut till ett frimodigt liv tillsammans med honom..

– Herre, gå ifrån mig! Jag är en syndig människa, sade Petrus när Jesus kommit nära honom och aktiverat hans samvete. Men det önskade avståndstagandet ägde inte rum. För nog får vi tänka oss att Petrus i sitt inre egentligen ropade: ”Herre, förbarma dig över mig!” Jesus blev kvar hos honom. Som elev till Jesus fick Petrus senare uttala den övermänskliga insikten: ”Du är Guds Messias.” Då hade Jesus kommit ännu närmare honom.

I adventstid ställs vi på ett särskilt sätt inför kommandets mysterium. Jesus kommer på ett trefaldigt sätt. Vi påminns om att Jesus har inkarnerats (kommit i en mänsklig kropp), blivit en av oss. Under samma tid aktualiseras Jesu återkomst. Han kommer i makt och härlighet. Oemotsagd ska han sätta stopp för denna världen och initiera nästa. Döma och fridöma slutgiltigt. I den stund vi tänker på dessa två möten – att han har kommit och att han kommer igen – är han hos oss. Som en följd av det första och för att förbereda det framtida kommer han. Nu. Man kan tänka sig att han står vid sidan om dig nu när du läser detta.

För Rut, som var från Moabs folk, hade livet liksom krympt ihop. Hon hade blivit änka i unga år. Att hon valt att följa sin ensamma svärmor till Israel innebar att hon fick vara beredd att leva oförsörjd och otrygg. För vem skulle bry sig om moabitiskan? Israelitiska män såg sig nog om efter ett bättre parti.

Men i det land som styrdes av Guds visliga nåd fanns det en ”bördeman”, en ansvarig släkting till hennes make. När människor i Israel kom i nöd skulle de hjälpas. Blev de någons slavar på grund av fattigdom, skulle de köpas fria av släktens bördeman. Det var stadgat av Herren.

En dag när Rut plockar de ax som ligger tappade på ett nyskördat fält kommer han dit. Det är Boas. Hans ankomst är som en frisk fläkt, för han säger till skördemännen: ”Herren vare med er!” Boas från Betlehem – han är en rik man, en av dem som äger åkermarken. Han kan vara generös om han vill. Sedan får han syn på Rut. Han tar reda på vem hon är och därefter kallar han henne till sig. Nu får hon ta emot rätten att vara trygg på fältet, rätten att dricka av vattenkrukorna, rätten och uppmaningen att i fortsättningen plocka ax bara på hans åker. Rut är förbluffad. Varför denna godhet?

Boas har mer som han vill ge Rut. Han tänker på hennes framtid. När nästa sädesslag ska skördas får Rut en plats på åkern. Boas vet vem Rut är och han gläds över att hon valt att följa med sin svärmor till Israel och till Herren, ”för att finna tillflykt under hans vingar”, som Boas säger. En dag tar Rut steget. Hon vädjar ödmjukt till Boas att han ska ta henne till sin hustru eftersom han är hennes ansvarige släkting. Och Boas drar sig inte undan.

Så är Rut i trygghet och glädje. Eftersom Boas kom har olycka vänts i lycka för henne. Det var vida mer än hon trodde när hon lämnade Moabs land.

Vem är denne Boas?

Herren Jesus kommer ut till oss som sliter för att på olika plan ha ett drägligt liv. Han vet vem du är och han ser ditt innersta. Nu erbjuder han dig sitt goda.

Vad gör du då?

Thomas Nilsson