Genom Gud finns ni i Kristus Jesus, som har blivit vår vishet från Gud, vår rättfärdighet… 1 Kor. 1:30.
Genom Gud finns ni i Kristus Jesus, som har blivit vår vishet från Gud, vår rättfärdighet… 1 Kor. 1:30.
I församlingen i Korint fanns det mycket som inte var som det skulle. Där förekom sådant som inte förekom ens bland hedningarna, det var oordning i gudstjänsten, orenhet på det sexuella området. Aposteln kan inte undervisa som han egentligen vill – att tala till andliga människor – han kan inte ge annat än mjölk. Men inte ändras för den skull det förhållande som han anger i vår vers.
Är det inte helt enkelt så, att den versen strålar fram på ett underbart och alldeles passande sätt just i denna församling: ”Ni är i Kristus Jesus, som Gud för oss har gjort till vishet, rättfärdighet, helgelse och återlösning.”
NÅGOT FÖR SYNDARE
Vem behöver denna sanning och verklighet? Ja, inte den som själv är rättfärdig. Inte den som lyckas med sin kristendom fullt ut och inte har några fläckar på sig. Den som är ren i tankar, ord och gärningar har inte så stort behov eller så stor glädje av en annans rättfärdighet.
Det är de verkliga syndarna som har ett sådant behov av en annans rättfärdighet. Men hur ska en verklig syndare våga ta till sig något så oerhört stort, som att Kristus är vår rättfärdighet? En stor syndare som drabbas av sådana ord som t.ex. Jes. 1:10 ”Hör HERRENS ord, ni Sodomsfurstar, lyssna till vår Guds undervisning, du Gomorrafolk!” Sådana ord går genom märg och ben på en verklig syndare. Han vet att så står det till. Så illa är det med mig. Det är en sann beskrivning av mitt inre, och en hel del av det rinner också ut i gärningar.
Jesajas första kapitel talar också om scharlakansröda synder. Någonstans har jag hört, att ett sätt att framställa scharlakansrött tyg i gammal tid skulle vara, att man gned en röd sten upprepade gånger över tyget, så att det till sist blev rött. Det passar bra på mig. Upprepade syndagnidningar, så att en Sodomsfurste träder fram och delaktigheten i Gomorrafolkets missgärningar är påtaglig.
Några ord hos Jeremia talar på ungefär samma sätt: ”Kan en nubier förvandla sin hud eller en leopard sina fläckar? Då skulle också ni kunna göra gott, ni som är så vana att göra ont” (Jer. 13:23). Leopardens fläckar lär gå genom pälsen in i köttet, så att även om den ömsade skinn, skulle fläckarna snart synas igen.
EN FRÄMMANDE RÄTTFÄRDIGHET
Men nu säger HERREN också något annat till dessa furstar och detta folk. Han kallar: ”Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger HERREN. Om era synder än är blodröda, skall de bli snövita, om de än är röda som scharlakan, skall de bli vita som ull.”
Vad innebar det för HERREN att säga så? Han måste ha täckning för de orden – att göra scharlakansröda synder vita som vit ull och blodröda synder snövita. En sådan sak kan inte bara sägas. Det måste finnas verklighet bakom orden.
Det outtalbara gudsnamnet JHWH skrivs i Folkbibeln och 1917 års översättning med stora bokstäver HERREN. Det syftar på Jesus. Det är alltså han som ger löftena om att de blodröda synderna ska bli snövita, han som, när han träder in i världen, säger: ”Offer och gåvor begärde du inte, men en kropp har du berett åt mig” (Hebr. 10:5). I denna kropp samlades världens alla synder och han själv, HERREN, ”blev gjord till synd i vårt ställe”. Han blev Sodomsfursten, den ende Sodomsfursten och fick dö för våra synder.
Nu vill han gå till rätta med oss – inte för att kräva rättfärdighet – utan för att ge oss tillfälle att bekänna synd och ta emot rättfärdighet. ”Jesus Kristus har blivit vår rättfärdighet från Gud.” ”Fastän han var till i Gudsgestalt” utgav han sig själv och ”ödmjukade sig och blev lydig ända till döden – döden på korset”(Fil. 2:6–8). ”Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud” (2 Kor. 5:21).
DYRT KÖPTA
Priset, som det kostade, att ge en grund för löftet att göra blodröda synder snövita, var obegripligt högt, men det ger full täckning för löftena. Nu kan Sodomsfurstarna och Gomorrafolket komma till nådastolen och bli klädda i rättfärdighet.
Kan du tro det? Det står i vårt bibelord att Kristus är vår rättfärdighet. Ordet ”vår” är ett pronomen i pluralis. När Martin Luther utlägger Gal. 1:4 skriver han: ”Särskilt bör du lägga märke till pronomenet ”våra”. Ty allt hänger på att man rätt tillämpar pronomina, vilka är mycket vanliga i den Heliga Skrift och vilka alltid har stark tonvikt. Det är lätt att säga och tro, att Kristus, Guds Son, utgivits för Petrus, Paulus och andra helgons synder, eftersom vi anser dem ha varit värdiga en sådan nåd. Men emedan du anser dig själv ovärdig denna nåd, är det mycket svårt att av hjärtat säga och tro, att Kristus utgivits för dina många och svåra synder.” – Det här känner du kanske igen. Andra får väl förlåtelse och kan tillräkna sig Kristi rättfärdighet, men jag, som fortsätter att synda gång på gång, fastän jag vet att jag har fått förlåtelse… Hur länge ska HERREN tåla mina syndafall? Han kan väl inte hålla på och förlåta hur länge som helst?
Det står i Bibeln att ”Kristus gick en gång för alla in i det allraheligaste och vann en evig förlossning” (Hebr.9:12). En evig förlossning. Hur många blodröda synder det än finns hos dig, så har förlossningen från dem ägt rum, den gäller evigt, den sträcker sig in i evigheten. Din synd är en gnista mot det nådehavet.
Jesus har haft en obeskrivlig möda för din skull, när han led och dog för dig. Frukten du får skörda är evig rättfärdighet. Du ska lära dig att säga inte bara ”Kristus, vår rättfärdighet”. Du ska lära dig att säga: ”Kristus är min rättfärdighet.”
Då använder du pronomenet rätt. Amen.
Alfons Lindholm kyrkoherde i Mörlunda