Rycka upp och bryta ner, förgöra och fördärva, bygga upp och plantera
Rycka upp och bryta ner, förgöra och fördärva, bygga upp och plantera
Jeremia verkade under en mycket omvälvande period av Juda rikes historia. Han kallades till profet år 627 f.Kr., då Juda var underställt Assyrien. Den siste store kungen i Assyrien, Assurbannipal, hade nyligen avlidit och därefter gick det snabbt utför med imperiet.
Juda och de andra små staterna i västra Mellanöstern passade då på att göra sig fria. I tomrummet efter Assyrien, som slutligt besegrades i Karkemish 605, tävlade Egypten och Babylonien om makten i området. Juda blev bokstavligt talat klämt mellan dessa båda och fick betala tribut ömsom till Egypten och ömsom till Babylonien. Slutligen tröttnade babylonierna, som fängslade den nytillträdde kungen i Juda, Jojakin och insatte hans farbror, som fick namnet Sidkia. Sidkia försökte så småningom göra uppror, vilket ledde till att Jerusalem lades i ruiner år 587 f.Kr. Under denna period hade Jeremia ett angeläget budskap från Herren att förkunna.
JEREMIAS LIV
Profeten Jeremia kom från en av prästfamiljerna i Anatot, en liten by nordost om Jerusalem, där hans far, Hilkia, var präst. Det första datum som anges i boken, förutom kallelsens datering till Josias 13:e regeringsår, är knutet till den predikan Jeremia höll då Jojakim tillträdde tronen år 609 f.Kr.
Förutom Jona bok finns det ingen profetbok i GT som proportionellt sett innehåller så stor del biografiskt material som Jeremias bok. Profetens förkunnelse och liv vävs samman i boken. Hans handlingar blir också förkunnelse.
JEREMIAS UPPDRAG
Jeremia fick en något ovanlig kallelse, jämförd med de andra profeternas. För det första blev han satt som profet för folken, dvs. inte bara för löftesfolket, utan också för andra; för det andra fick han ett dubbelt uppdrag – att ”rycka upp och bryta ner, förgöra och fördärva, bygga upp och plantera”. På Jeremias tid, liksom i dag finns det saker som måste brytas ner, innan man kan bygga upp. På Jeremias tid sade de falska profeterna att ”allt står väl till” ( 6:14), trots att det inte gjorde det. I vår tid säger man att synden inte är så allvarlig, att Gud tycker om allt osv.
Jeremia blir inte det minsta populär, utan utsätts för mordförsök ( 11:18), t.o.m. av sina närmaste ( 12:1). Han blir fängslad utan mat ( 36), nedsänkt i en brunn med dy ( 38), så att han nästan avlider, men blir räddad av en nubier/etiopier. Det är inte konstigt att Jeremia då och då brister ut i klagan över profetkallet och lidandena, vilket gett upphov till uttrycket ”jeremiader” ( 11:18–12:6, 15:10–21, 17:14–18, 18:18–23, 10: 7–18).
PROFETENS FÖRBÖN
Jeremia agerar ( 14:19ff) på det sätt som framstår som idealet i GT, han träder emellan folket och Gud och ber för det folk han är satt att förkunna Guds dom över. Vi kan tänka på flera andra Herrens tjänare i GT som gjort likadant.
Men nu är Guds tålamod slut. Jeremia får det hårda beskedet från Gud att han inte ska be för sitt folk. Inte ens om Mose eller Samuel bad för folket, skulle Gud vara vänligt sinnad mot folket.
Mose bad för folket vid tre tillfällen ( 2 Mos. 32:11–14, 30–32 och 4 Mos. 14:13–19) och Gud ändrade sig tack vare Mose bön.
Samuel bad för folket vid två tillfällen ( 1 Sam. 7:8–9, 12:19–25), med samma resultat.
Amos bad också för folket i samband med sina syner i Amos 7, med liknande följd. I fallet Amos, liksom för Jeremia, fanns det dock en gräns, Amos slutade att be för folket och Jeremia förbjöds att be för folket.
JEREMIAS VÅNDA
Detta förbud ledde till att Jeremia kom att misströsta i sitt uppdrag. ”Tårarnas profet” ger uttryck för en mycket stark vånda ( 15:10). Därigenom är Jeremia som person ett mycket viktigt exempel för oss, när det gäller förkunnelse och ledarskap i kyrkan.
Profetens förbön för folket, se Jer. 3:22–25, 14:19ff; jmf. Mose, Amos. Jeremia vädjar för folket, men Gud säger åt honom att sluta, eftersom Gud har bestämt sig och folket framhärdar i sin synd ( 14:11–16, 15:1–9). Detta leder fram till Jeremias naturliga reaktion: vånda ( 15:10).
I Jeremias bok förekommer inte lika tydliga utsagor om Messias som individ som i Jesajas bok. Men om Jesaja talade om Jesus, så levde Jeremia som Jesus. Det vittnesbörd Jeremia gav genom sitt liv fick människor på Jesu tid att tro, att Jesus var Jeremia (Matt. 16:13–14). Samtidigt finns det gott om händelser som förebådar Jesus, t.ex. Rakel, som begråter sina barn ( 31:15; jmf. Matt. 2:18), blodsåkern ( 32:6–7; jmf. Matt. 27:6) m.fl.
JEREMIAS FÖRKUNNELSE – GUDS ORD
Hos Jeremia står Guds ord i en särskild ställning. Gud själv vakar över det så att det går i uppfyllelse ( 1:12). Att det inte finns någon motsättning mellan profetens ord och Herrens ord (som många i dag lär), visas genom att Herren lägger sina ord i profetens mun ( 1:9). Herrens ord får inte förvanskas, eftersom det skiljer sig från människoord.
JEREMIA OCH KULTEN
Jeremia får en gång uppdraget att ställa sig i templet och ropa till dem som kommer för att offra. Folket litade på att allt skulle gå väl, så länge de bar fram offer i Herrens tempel, men ingenting annat än Gud själv får vara föremål för förtröstan.
VEM ÄR ”RESTEN”?
I Jer. 24 berättas det om att Jeremia får se två korgar med fikon, en med goda och en med dåliga. Fikonen symboliserar Juda folk, de goda fikonen dem som var i Babel och de dåliga dem som var kvar i Juda.
Jeremia får här sätta fingret på något mycket känsligt, nämligen den andliga självsäkerheten, egenrättfärdigheten. Folket i Juda var övertygade om att de utgjorde den rest Jesaja hade talat om, eftersom de var kvar i landet. – Vi som tillhör Missionssällskapet Bibeltrogna Vänner, Kyrkliga Förbundet, arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelse och andra rörelser som var represtenterade på Linköpingsmötet tror oss kanske vara Guds sanna rest i Sverige i dag…
JEREMIAS SYMBOLHANDLINGAR
Jeremia var en modern pedagog i så måtto att han använde sig av mycket visuella handlingar för att illustrera sin förkunnelse. En gång gick profeten runt med ett ok för att uppmana folket att underkasta sig babylonierna (27), en annan gång köpte han en åker (32) för att förmedla hoppet och vid ett tillfälle slängde han en bokrulle i vattnet för att säga, att så som bokrullen sjönk, så skulle Babylon gå under (51:64).
AVSLUTNING
Jeremia är en mycket aktuell profet och det är inte svårt att dra paralleller till vår tid utifrån det som Jeremia förkunnade. Mycket mer än det som fått plats i denna artikel är värt vår uppmärksamhet.
Allvaret i profeternas förkunnelse ger oss rannsakande frågor om vårt eget sätt att leva. Gud fick arbeta med Israel på ett sätt som illustreras i Jeremia 18, och på samma sätt arbetar Gud med oss i dag. Krukmakaren börjar om med lerklumpen tills den blir som han vill ha den. Låt oss därför påminna varandra: Gud slänger inte lera!
Johannes Hellberg, doktorand, göteborg