Jeremia verkade som profet under de fem sista kungarna i Juda (Sydriket), från Josias 13:e regeringsår (627 f.Kr.) till Jerusalems fall och den babyloniska fångenskapen år 586 f.Kr. Han var alltså profet under de sista 50 åren av Juda rikes historia – en våldsam brytningstid, då de båda tidigare stormakterna Assyrien och Egypten fick se sig besegrade av den uppseglande nybabyloniska världsmakten.
Budskap om dom
Jeremia kallades till profet som mycket ung; kanske var han i 18–20-årsåldern (kap.1). Han började verka under kung Josia. Dennes försök att reformera det religiösa livet och rensa bort den dyrkan av främmande gudar som tidigare kungar infört var just påbörjade. Men Jeremia var rädd att reformationen endast skulle leda till en ytlig förändring, utan omvändelse på djupet hos den enskilde. I försiktiga ordalag förde han fram sin kritik (kap. 2–6). Bristerna i Josias reformation visade sig också efter hans regeringstid. Det religiösa förfallet tog ny fart, och då började Jeremias domsförkunnelse på allvar (kap. 7ff).
Jeremia kom att bli illa omtyckt av så gott som alla (se kap. 26). Han saknade andligt liv bakom folkets yttre religiösa fasader. Det är i hjärtat omvändelsen och förnyelsen måste börja, men människornas hjärtan var alltjämt vända bort från Herren. Om inte folket vände om till att höra och lyda Herrens ord skulle de komma under det babyloniska oket. Till sin bedrövelse fick Jeremia till sist se domen förverkligas. Hans land ockuperades av Babylonien, Jerusalem lades i ruiner och folket (dvs. det ledande skiktet) fördes bort i fångenskap.
Jeremia fick stanna kvar men tvingades senare av sina egna landsmän att flytta till Egypten. Babylonien fick fungera som Guds redskap för att rena gudsfolket.
Budskap om hopp
Men Jeremia förkunnar inte bara dom utan även hopp. Han talar om att folket efter 70 års fångenskap i Babel skall få återvända (25:11–12, 29:10) och han är den förste i GT som talar om det nya förbundet (31:31– 34). Hoppet knyts också till Messias, den kommande Frälsaren (17:25–26, 23:5–6, 33:16).
Förebild till Jesus
En intressant sak med Jeremias bok är att den ger oss en stor mängd uppgifter om honom själv. Boken är en blandning av historia, biografi och profetförkunnelse. Därför får vi utöver själva förkunnelsen möjlighet att följa både Jeremias yttre livsöde och hans inre kamp. Med goda skäl kallas han ”tårarnas profet”. Det har sagts att Jesaja talade mycket om Jesus, medan Jeremia levde som Jesus. Jämför Jeremia med Jesus exempelvis vad gäller:
- den nöd Jeremia kände för folket
- det motstånd han mötte hos sina egna
- det lidande han gick in i. Han var t.o.m. beredd att gå i döden för att fullgöra den uppgift Gud hade sänt honom till (11:19, 26:15).
Bokens indelning
Innehållet är i stort sett ordnat i tidsföljd (men inte helt konsekvent). Enklast delar vi in boken i före respektive efter Jerusalems fall.
Före Jerusalems fall (kap. 1–39)
a) Profetens kallelse (kap. 1)
b) Omvändelsemaningar (kap. 2–29)
c) Profetior om befrielsen från Babel (kap. 30–33)
d) Skildring av Jerusalems belägring (kap. 34–39)
Efter Jerusalems fall (kap. 40–52)
a) Förhållandena i Juda (kap. 40–42)
b) Landsflykten i Egypten (kap. 43–45)
c) Profetior om främmande, kringliggande folk (kap. 46–52).
Fredrik Carlsson, redaktör