Jesu under

Varför gjorde Jesus under? Vad har de för betydelse? Sker under än idag?

Med obeskrivligt tunga steg vandrar hon ut ur staden. Starka armar bär den enkla bår där hennes son nu ligger blek och kall. Några timmar tidigare har livslågan obarmhärtigt släckts. Hon har bett och hoppats in i det sista. Nu är det definitivt slut. Bara sorg och förtvivlan återstår.

Inte nu igen! För inte så länge sedan fick hon gå samma väg. Hennes man hade alltför tidigt ryckts ifrån henne. Nu hade döden tagit också hennes ende son, det sista hon hade kvar i livet.

Plötsligt hörs en varm röst: ”Gråt inte!” Hon lyfter blicken. Hela begravningsföljet stannar tvärt och i ett ögonblick är det som om också tiden stannar upp. Främlingen, vars röst hon hört, står vid båren och säger enkelt och samtidigt myndigt: ”Unge man, jag säger dig: Stå upp!”

Det kan inte vara möjligt! Ynglingen sätter sig upp och börjar tala. Nu står han livs levande vid hennes sida och säger: Kom mor, vi går hem! De gör helt om och vandrar hemåt med lätta steg. Vem är han, som förmår vända dödens hopplöshet i liv och glädje? (Ur Luk.  7.)

EN VIKTIG DEL AV JESU VERKSAMHET

Jesus ”undervisade, förkunnade och botade alla slags sjukdomar”, Matteus  9. Undren är alltså en viktig och integrerad del av Jesu insats i världen.

Evangelierna redogör för  35 olika under som Jesus gör, men låter förstå att de var många fler. Inte ens motståndarna tycks ha förnekat att Jesus gjorde under. Däremot menar de att undren har ett ont ursprung, Matt.  12. Detta bestyrks av en uppgift om Jesus i den judiska Talmud, där det står att han ”praktiserade trolldomskonster och förförde Israel”.

Evangelisterna berättar enkelt, sakligt och återhållsamt om Jesu under. Avsikten med dem är inte att väcka uppseende eller demonstrera märkliga krafter. De visar kort och gott att Jesus är det ondas överman; i honom verkar livets krafter och ingenting är honom för svårt. Han bryr sig om hela människan.

HAN BOTADE ALLA SLAGS SJUKDOMAR

Jesu under är av olika slag. De vanligaste är läkedomsunder. Jesus möter människor som plågas av sjukdomar som feber, spetälska och blödningar, eller av handikapp som gör dem lama, blinda, stumma och döva. Det var inte heller då lätt att vara sjuk; man saknade effektiv sjukvård. Den som var sjuk var beroende av andras välvilja. Många fick hanka sig fram som tiggare. De levde oftast i samhällsgemenskapens yttersta marginal. Tanken att deras situation var resultat av att de var värre syndare än andra lade sten på redan tung börda.

När Jesus möter de sjukas nöd och tårar, grips han av medlidande, Matt. 9 . Han visar omsorg om varje människa som han möter. Ingen som röjer sin nöd för honom blir bortskickad utan hjälp.

Först brukar situationen beskrivas kort och Jesus talar vänligt till den sjuke. Sedan griper han in, ofta med några korta ord, en beröring och ibland med någon enkel handling. Slutligen konstateras att ett under skett och så avslutas berättelsen med att beskriva människornas reaktion. Märkligt nog blir den sjuke i ett ögonblick helt återställd. Ingen sjukgymnastik behövs. Jesus har makt att göra det helt igen som är skadat. Han är den store Läkaren.

TILL OCH MED VINDARNA OCH SJÖN LYDER HONOM

Jesus gör också flera naturunder. Det kan vara en bristsituation som uppstår, man saknar bröd, vinet tar slut vid ett bröllop. Det kan också vara så, att lärjungarna hamnar i storm och fara. Då griper Jesus räddande in. Han har naturen och dess väldiga krafter i sin hand. Flera av undren i denna grupp sker också för att stärka lärjungarnas tro. Jesus vill hjälpa dem att lita på honom och handla i tro på hans ord och det uppdrag de har fått. Så är det när Petrus går på vattnet eller när de får en väldig fiskefångst.

DE ORENA ANDARNA BEFALLER HAN OCH DE LYDER

Det är också vanligt att Jesus driver ut demoner. Demonerna är guds- och människofientliga, okroppsliga väsen med vilja och känslor. De kan ta makten över en människa och göra henne till sitt redskap. Många led av detta gissel. Deras kropp och personlighet stod under en ond andes kontroll. Denne försökte bryta ned och ödelägga människan både fysiskt och psykiskt. Den besatte kunde få enorma krafter och utgöra en fara också för medmänniskorna. Omgivningen stod vanligen helt maktlös.

Jesus skaffar sig några viktiga upplysningar, tilltalar därefter den onde anden strängt och driver ut den med ett maktord. Den drabbade blir omedelbart fri och återställd till kropp och själ. Mot Jesus kämpar demonerna förgäves.

DE DÖDA UPPVÄCKER HAN

Vid tre tillfällen rapporterar evangelisterna att Jesus uppväcker döda. Jairus dotter, som nyss dött, änkans son i Nain, som är på väg ut till sin grav, och Lasarus, som är död och begravd sedan fyra dagar. Jesus grips av den nöd och sorg som döden, livets ytterste fiende, orsakar. Med sitt blotta ord kallar han den döde tillbaka: ”Lasarus, kom ut!” Inte ens inför döden står Jesus rådlös.

ALLT HAR HAN GJORT GOTT

Undren är inte bara uttryck för Jesu personliga barmhärtighet, utan det finns ett större och djupare sammanhang bakom. När Jesus botar en döv, konstaterar häpna människor: ”Allt har han gjort gott.” Så lyder den grekiska texten ordagrant i Mark. 7 (jfr. skapelseberättelsens ”Och se, det var mycket gott”). En mycket träffande beskrivning. Jesus återställer skapelsen till dess ursprungliga godhet och skönhet. Han har kommit för att göra det helt som skadades i syndafallet. Han tar segerrikt upp kampen mot sjukdom, smärta, olycksbringade krafter och faror, onda andar och död. Han går i närkamp med den förstörelse som genom synden drabbat livets olika områden. Jesus är vår förlossare från syndens förbannelse och allt ont.

HUVUDUNDRET – JESU DÖD OCH UPPSTÅNDELSE

Med Jesus har den utlovade frälsningstiden kommit, då Gud uppfyller sina löften och upprättar sitt folk, Matt. 11. Men Jesus vill vara något mer för människorna. Han är inte världsförbättraren, som i första hand ska hjälpa oss till ett bättre liv på jorden. Han är Frälsaren, som för oss tillbaka till Gud.

En god gemenskap med Gud är det allra viktigaste. Detta avgörande faktum får inte skymmas av något. Hela Jesu verksamhet är inriktad på att rädda oss från Guds vrede och dom och göra den brutna gemenskapen med Gud hel igen. Därför är det helt överskuggande i Jesu gärning – huvudundret – hans död och uppståndelse. Jesus är nyckelpersonen till en god relation med Gud.

UNDREN ÅSKÅDLIGGÖR DET KRISTNA HOPPET

Inte alla blir botade. Vid Betesda låg många sjuka, men bara den lame blev botad av Jesus, Joh. 5. Än i dag är det så. Den kristna församlingen är förvaltare av nådegåvor av olika slag, bland annat gåvan att bota sjuka. Undrens tid är inte förbi även om det inte sker under i tillnärmelsevis den omfattning som när Livets furste själv gick på vår jord. Vi får i Jesu namn be för våra sjuka och närhelst Gud vill sker under också i dag.

Vad har då Jesu under att säga dem som inte blir botade? Jo, undren föregriper och illustrerar den slutgiltiga upprättelsen av Guds skapelse. De ger en försmak av det som kommer att ske på den stora dag då Gud gör allting nytt. Då kommer alla följderna av Jesu seger att slå igenom fullt ut, Upp. 21. Undren åskådliggör det kristna hoppet. De ger oss på så vis mod att leva och vänta på den dag då livets gåtor ska förklaras, nöden för alltid lyftas av och döden berövas all sin makt.

Jesus är historiens vändpunkt. Han har vänt vår hopplösa vandring mot Döden. Med Jesus vandrar vi mot Livet.

”För er som fruktar mitt namn skall rättfärdighetens sol gå upp med läkedom under sina vingar. Då skall ni komma ut och hoppa likt kalvar som släpps ur sina bås.” Mal. 4:2.

Lars-Åke Nilsson

Rektor på Strandhems bibelskola, Örkelljunga