Vid sju tillfällen under sina sex timmar på korset öppnade Jesus sin mun för att tala. De sju meningarna rymmer stort djup att stanna inför. Betydelsen av Jesu död träder fram. Själv utan synd dog han för syndare!
Vid sju tillfällen under sina sex timmar på korset öppnade Jesus sin mun för att tala. De sju meningarna rymmer stort djup att stanna inför. Betydelsen av Jesu död träder fram. Själv utan synd dog han för syndare!
- Fader, förlåt dem, ty de vet inte vad de gör. Luk. 23:34
Dessa ord säger Jesus vid själva korsfästelsen. Troligen har bödlarna lagt honom på rygg på den vågräta delen av korset (patibulum), som han burit en del av vägen ut till Golgata. Den lodräta delen av korset (stipes), stod troligen redan nerkilad i marken på avrättningsplatsen. Spikarna drivs genom hans handleder. De första fasansfulla smärtorna river i hans kropp och alla hånfulla ord svider i hans själ. Vem tänker Jesus på då? Du och jag skulle ropat på hjälp, men Jesus gör inte det. Han vet att detta är det enda sättet att rädda människorna från en evig död. Lydig intill döden använder han i stället tiden till att tänka på människorna runt omkring. Vilken kärlek att i detta ögonblick be sin himmelske Fader att förlåta bödlarna! Själv hade han redan förlåtit dem. Du och jag var med i den stunden, för genom våra synder är också vi hans bödlar, och därför är denna bön en förbön även för dig och mig. I orden ”ty de vet inte vad de gör” ser vi t.o.m. hur Jesus försvarar oss syndiga människor inför Fadern.
Herre, lär du oss att älska och förlåta! Också våra ovänner.
- Kvinna, se din son..! Se, din mor! Joh. 19:27
Om det första ordet visar Jesu stora kärlek, så visar detta hans omsorg om människorna i vardagen. Vid korset står Maria, Jesu moder, och hans lärjunge Johannes. Det var en mycket stor skam för en kvinna i Israel att få sin son korsfäst. Vi kan bara ana de djupa kval hon lider i denna stund. Ändå står hon kvar vid korset, vid Jesu fötter. Inte heller nu tänker Jesus på sitt eget lidande utan i stället på sina vänner. Han ser hur trött och blek Maria är och ber sin käraste lärjunge, Johannes, att vara i hans ställe. Så blir Jesu korsfästelse till välsignelse för Maria.
Herre, hjälp oss att likt Jesus stötta och ha omsorg om våra medmänniskor.
- Amen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset. Luk. 23:43
Rövaren, som ber Jesus om en tanke, hade nyss sagt att han förtjänat sitt straff. Han hade sett sin synd. Ingenting kunde han nu göra för att gottgöra allt han ställt till med. Hoppet tycktes ute. Ändå blir han räddad. Han var inte värd att få leva kvar på jorden, men han passade i paradiset. Denna händelse visar att alla våra, som vi tycker, goda gärningar inte kan föra oss till himmelen. Det handlar bara om Guds nåd. Utblottad på allt eget gjorde rövaren det enda riktiga. Han vände sig till Jesus, hela världens Frälsare. Jesus visar med sitt svar att han också på korset hade all makt. Så underligt det måste känts för rövaren när Jesus gav upp andan! Men så kom soldaterna och slog sönder hans ben, så att Jesu ord gick i uppfyllelse.
Herre, hjälp oss att inte lita på något eget. Lär oss att din nåd är oss nog.
- Eli, Eli, lema sabaktani? (Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?) Matt. 27:46, Mark. 15:34
Efter tre timmars mörker utropar Jesus dessa ord, som är de första i Ps. 22. De har i Bibeln bevarats på arameiska, Jesu språk. Säkert kom hela denna messianska psalm för lärjungarna. Det var syndens mörker som vilade över Jesus. Ja, han var t.o.m. gjord till synd. När vi tänker på Golgata, vill vi gärna se hur det strålar från det mellersta korset, medan det är mörkt runt omkring. Det är ju precis tvärtom! All synd, gammal och ännu inte gjord, vilade i den stunden på det mellersta korset. Det korset var beckmörkt. Så får Jesus smaka den eviga döden i alla människors ställe. Att bli övergiven av Gud är nämligen det eviga straffet. Banden till himmelen klipptes av. Svaret, som inte ges i samband med Jesu fråga, är att Gud övergivit honom för att vi människor inte skall behöva bli övergivna i vår dödsstund. Är du en Jesu vän går han med dig in i döden och för dig in i den eviga saligheten.
Herre, hjälp oss att se att du tagit straffet för alla våra synder på dig när du led på korset.
- Jag törstar. Joh. 19:28
När Jesus kom till Golgata ville man räcka honom vin blandat med galla, men Jesus ville inte dricka av det. Det var ett bedövningsmedel, som skulle lindrat en del av plågorna, men Jesus ville dö vid fullt medvetande. Den största smärtan vid korsfästelse var törsten. Under sex timmar hade Jesus först varit upptagen av att sörja för dem som fanns runt korset och därefter under mörkret hade han lidit alla syndens själskval. Nu först kunde han tänka på sig själv. Så uppfylldes också de profetiska orden i Ps. 69:22: ”De gav mig ättika att dricka i min törst.”
Herre, hjälp oss att se att vi överallt i Bibelns ord möter dig!
- Det är fullbordat. Joh. 19:30
Underbara ord! Försoningsverket är fullbordat. Det vi människor inte förmådde har nu Jesus gjort. Alla synder är försonade. Bägaren är tömd. Jesus har lidit det av Fadern utmätta straffet. Ingenting vare sig kan eller skall läggas till. Jesus har besegrat djävulen. Mörkret över avrättningsplatsen viker undan. Att mörkret flyr undan är en bekräftelse på att Fadern godkänt Jesu verk, något som kommer fram ännu tydligare i Jesu uppståndelse.
Herre, hjälp oss att vila i ditt fullbordade försoningsverk!
- Fader, i dina händer överlämnar jag min ande. Luk 23:46
(Ej angivna ord, ”ropade med hög röst och gav upp andan”: Matt. 27:50, Mark. 15:37.) Så är kampen över. Den tid då ingen väntade det gav Jesus upp andan. Normalt skulle en korsfäst ha levt betydligt längre på korset. Detta visar att också i denna stund var det Jesus som handlade. Det var ytterst inte människorna som dödade Jesus, utan Jesus som utgav sig i döden för människorna. Hade människorna dödat Jesus hade ju försoningen varit ett människoverk. Så är det inte! När lidandesbägaren tömts och försoningsoffret bringats kunde Jesus komma åter till Fadern. Därför kunde han i sin dödsstund överlämna sin ande i Faderns händer.
Herre, hjälp oss alla att i vår dödsstund kunna överlämna vår ande i dina trofasta och barmhärtiga händer!
Så som Jesu kärlek var, aldrig någons varit har.
Robert Johannesson predikant, Kristianstad