Mission i Peru?
Efter att ha läst broschyren Peruextra undrar jag om MBV använder missionsmedlen på rätt sätt. Visst kan vi ha frågetecken inför en del i den katolska tron. Och naturligtvis finns det mycken otro i Peru. Dock anser jag, att det finns ännu mer otro i Sverige än i Peru.
I broschyren står: ”Man låter inte människor möta Jesus som världens Frälsare. I stället inbillas sökande människor att gärningar, som t.ex. att delta i pilgrimsresor och mässor och att använda bikt och skriftermål, för dem in i ett rätt förhållande till Gud.” Är detta en rätt beskrivning av verkligheten?
Den som själv upplevt och sett välsignelsen av bikten, både den enskilda och den i det allmänna skriftermålet, eller som pilgrim i Frälsarens fotspår blivit uppbyggd till den inre människan, undrar, om det Peruextra nämner skall vara skäl för en missionsinsats bland andra kristna. Har man dessutom under nära tio år på olika platser utomlands lärt känna katolska kyrkan och blivit vän med katolska bröder och systrar, så ställer man sig frågande till mycket i Peruextra och till missionen bland katoliker.
Nästa gång jag skickar in pengar till MBV, skall jag skriva på talongen: Gäller inte Peru!
Varför inte i stället helhjärtat stödja väckelsen bland muslimerna i Afrika t.ex.? Eller ännu mer satsa på det allt mer hedniska Sverige?”
Undrar och önskar Stig Ekelund
Svar: Tack, Stig, för dina reflektioner! Foldern Peruextra gavs ut som en bilaga i Till Liv 11/2000 och kan rekvireras från BV-Förlag (0435-521 77). Syftet med Peruextra var att ge en allmän, översiktlig information om det arbete som MBV är med och bedriver i Peru.
Låt oss först kort svara på din fråga om beskrivningen av verkligheten i Peru. Frågan kan behöva mer plats än den som utrymmet tillät i Peruextra. Vi tror att citatet är en rätt beskrivning av en viktig del av den mångfacetterade verkligheten. Samtidigt tror vi att skriftermål och bikt är viktiga hjälpmedel för att vi ska bli bevarade som kristna. Men de är inte grunden för att vi får kallas kristna. För att förstå sammanhangen behöver man veta mer om vem peruanen tror på.
PERUANENS RELIGIOSITET
Låt oss gå tillbaka till 1500-talet. Spanjorerna kom säkert med goda intentioner till Peru för att missionera, men oftast var det mer våld och tvång än mission. Sanningen är därför att många inte kom till en personlig kännedom om den levande Guden. Den gamla inkareligionen blev i katolicismen moderniserad genom att persongalleriet bara fick nya namn. Låt oss ta ett exempel: Moder Jord blandas ofta ihop med jungfru Maria, och denna kvinnliga gudom är lika viktig som Gud. De har samma förhållande till varandra som Fadern och Sonen och den Helige Ande har till varandra. (Så beskrev en klok gubbe det på en marknad i Peru.)
Redan på Jesu tid ville människor fokusera för mycket på modern Maria och uppmanades då att hellre fokusera på Guds Ord (Luk. 11:27–28).
Mission i Peru syftar inte i första hand till att göra Guds namn känt utan till att ge det dess bibliska innehåll. ”Och detta är det eviga livet: att de känner dig, den ende sanne Guden, och den du har sänt, Jesus Kristus.” (Joh. 17:3.)
Vi ska missionera eftersom Gud inte tillåter avgudadyrkan (vare sig med muslimska, katolska eller lutherska förtecken) och eftersom ingen blir frälst p.g.a. gärningar. Vad hjälper det att peruanerna känner Guds namn, om deras förståelse av det namnet innefattar att de ska offra till Moder Jord, för att hålla sig väl med henne och få ett gott liv, och samtidigt göra en massa goda gärningar för att behaga Gud? Det leder i varje fall inte till den frälsande tron. Om peruanerna ska komma ifrån sin gamla andetro, behöver de höra Bibelns och därmed Guds ord sådant det i verkligheten är.
TVÅ VITTNESBÖRD
Osvaldo Berrios, som kommer från södra Peru och nu är medlem i den Evangelisk- Lutherska Kyrkan där, beskriver sin egen kamp så här: ”Under mina studier till katolsk präst upptäckte jag en dubbel sanning som inte harmonierade. Den ena sanningen var att folk kunde fortsätta med att följa sina hedniska riter och sin avgudadyrkan. Den andra sanningen var att vi visste att detta var fel men att vi inte kunde göra något, eftersom vi inte ville mista dessa människor. Jag tog avstånd från det arbete och de studier jag stått i eftersom det inte var sant för mig. Det fyllde helt enkelt inte mitt hjärta. Det som fick mig att se sakerna annorlunda var att jag fick möta Ordet – det sanna Ordet från Bibeln. Inte det omtolkade Ordet och inte det som människor kan frambringa med hjälp av sitt intellekt och sin visdom utan det direkta Ordet från Gud. (Ur Mission i Peru, bilaga till Missionsvennen nr 11/2000. Luthersk Missionsforening, Danmark.)
Julio är spansklärare i Arequipa och en god kristen man. Halvt på skoj sa han: ”Ju mer katolsk en peruan är, desto räddare är han.” Livet är uppbundet av fruktan: fruktan för straff p.g.a. någon konkret synd, som genast måste sonas med korstecken och några Ave Maria, med att man betalar pengar eller straffar sig själv. Man har inte funnit vila i att det Jesus gjort, när han dog i stället för oss, verkligen är tillräckligt. Jag får ta emot det i tro och räknas som ett Guds barn.
EN UPPBLANDAD KRISTENDOM
I BV:s Missionstidning (mars 1996) fanns ett utdrag ur en artikel av den norske perumissionären Asle Jøssang, själv född och uppvuxen i Kenya, som bedrivit forskning i andinsk och katolsk folkreligiositet. Artikeln har rubriken ”På jakt efter en kraftfull Jesus: folkreligiøsitet og karismatikk i Andes”. Vi citerar ur artikeln för att belysa frågan om hur de religiösa tankegångarna går i Peru:
”Den spanska kolonikyrkan präglades av medeltidens magisk-sakramentalistiska katolicism, som tankemässigt påtagligt liknade indianernas egen magi. Detta, tillsammans med en bristfällig kristendomsundervisning, gjorde att indianbefolkningen egentligen aldrig mötte några hinder när det gällde att utveckla en synkretistisk kristendomsvariant, som djupast sett var magisk.
I andinsk folkreligiositet är livet här på jorden i fokus. Men Gud delar inte ut sina gåvor och sin hjälp så där utan vidare. Katolska sakrament och fromhetsriter, tillsammans med lokala riter, blir metoder genom vilka man försöker uppnå eller utlösa Guds hjälp och kraft. Man måste visa hängivenhet genom att utföra riter eller avge löften, om man ska ha en chans att få tillbaka något från Gud. Speciellt de som flyttar in till städerna och ofta lever under pressade livsvillkor strävar ständigt efter övernaturlig hjälp från Gud för att klara av livets utmaningar.
Från Gud utgår allt, men i det praktiska livet har han delegerat ansvar och makt till medhjälpare på alla nivåer: fjällgudar, jordgudinnan, Kristus, jungfrun Maria och helgon. I folkets föreställningar antar dessa medhjälpare ofta en självständig status, som på sätt och vis gör dem till lokala gudar. Maria blir till ett antal mariagestalter och Kristus blir till ett antal kristusgestalter. Var och en av dessa förmedlar mirakel med varierande styrka. Troende kan göra långa pilgrimsfärder till Kristus-helgedomar som har ett gott rykte. Det magiska sökandet efter kraftfulla gudar har därmed blivit ett väsentligt drag i folkkatolicismen.”
BÅDE SVERIGE OCH PERU
Stig, du skriver att du inte förstår varför man ska missionera bland kristna i Peru, samtidigt som du vill att missionen i det alltmer hedniska Sverige ska intensifieras. Vår uppfattning är att det ena inte utesluter det andra. (Apg. 1:8) Våra missionsinsatser bör vara lokala, regionala och globala – samtidigt. Men vi har en invändning mot ditt ordval. Om Sverige är hedniskt så är Peru det också! (Omvänt: Om Peru är kristet så är Sverige det också, och då behöver vi inte missionera här heller.)
För bara drygt 100 år sedan var evangelium känt för det stora flertalet i Sverige, och alla barn lärde sig katekesen i skolan. Men det stora flertalet peruaner har aldrig fått höra evangeliet om Jesus Kristus och fram till för bara 30 år sedan beslagtog katolska kyrkan biblar på spanska (bara latin var tillåtet).
Slutligen vill vi bara tillägga att missionsarbetet i Peru inte har så stora utgifter som exempelvis missionsarbetet i Kenya och Etiopien, och om någon vill veta mer om förhållandena i Peru är de varmt välkomna att ta kontakt med någon av oss.
Henrik Birgersson
Håkan Ekström
F.d. missionärer i Peruöppet