En levande tro
Redaktionen har från två predikanter mottagit ett önskemål om att få ge ett alternativt, kompletterande svar till den själavårdsfråga som behandlades i januarinumret av Till Liv. Eftersom detta bidrag kan vara till ytterligare hjälp publicerar vi det gärna. ”Låt allt bli till uppbyggelse”, 1 Kor. 14:26.
Frågeställaren i själavårdsfrågan i januarinumret av Till Liv ställde en fråga som säkert många bär på. Att ge ett enkelt och samtidigt klart svar i denna mycket viktiga fråga är inte lätt, men vi vill ändå försöka formulera ett svar på frågan, som var följande (förkortad):
”Jag grunnar ofta på om min tro inte bara är förnuftsmässig. Jag tror på kristendomen eftersom den verkar ha goda skäl för sig. Men som kristen tror jag ju på en verklig Gud – inte bara på en sann filosofi – och ändå märker jag inget av Gud i mitt liv eller i mitt inre. Och när jag läser i Bibeln finner jag ofta bibelställen som tyder på att min tro inte är riktig och levande. Paulus skriver om att den troende har ett nytt liv genom Anden, och att Anden bor i oss. Alla som drivs av Guds Ande är Guds barn (Rom. 8). Men jag märker inget av Anden, inget av det nya livet. Fattas det något avgörande i min tro? Hur blir tron verklig för mig? Eller räcker förnuftstron?”
Vi gläds över att livets allra viktigaste fråga har blivit viktig för dig. Ingenting kan vara viktigare än att komma över ifrån förnuftstron till en levande tro på Jesus Kristus. För det handlar inte om något mindre än himmel eller helvete. Evigt liv eller evig död.
I Joh. 3 läser vi om hur Jesus utövar själavård i mötet med en ”förnuftstroende”. Nikodemus tvivlade inte på att Jesus hade gudomligt ursprung, han höll Jesu ord för att vara sanna. Men Jesus såg att han saknade det viktigaste – han saknade Livet. Därför skyndar sig Jesus att tala om för honom att ”Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike”, v. 3. Han talar också om att det är den Helige Andes verk, v. 5–8. Ingen människa kan föda sig själv, allra minst när det gäller nya födelsen. Den nya födelsen är ovanifrån – från Gud. Guds barn är födda av Gud (Joh. 1:12–13). Detta föder en fråga i Nikodemus inre: ”Hur kan det ske?” v. 9.
Om vi förstår dina rader rätt så brottas du med samma fråga när du skriver: ”Jag märker inget av Gud i mitt liv, min tro är nog inte riktig och levande, jag märker inget av Anden, inget av det nya livet. Hur blir tron verklig för mig?” Läs därför vidare och se vad Jesus ger dig för svar! För hans Ord håller!
Tidigare har Jesus talat om att den nya födelsen är Andens verk, men när han nu skall svara på frågan hur det går till, nämner han inte ett ord om Anden. Men han talar om sig! Han talar om sitt verk på Golgata.
Liksom de ormbitna israeliterna fick liv genom att se på den upphängda kopparormen, får vi liv genom att få ”Jesus Kristus framställd för våra ögon som korsfäst” (Gal. 3:1).
Längre fram i Johannesevangeliet talar Jesus mer om Andens uppgift. Och det kan sammanfattas i Joh. 16:14: ”Han skall förhärliga mig, ty av det som är mitt skall han ta och förkunna för er.” Anden riktar alltså inte uppmärksamheten på sig själv, utan på Jesus. Och han tar av det som tillhör Jesus och förkunnar för oss syndare.
Vad är det då som tillhör Jesus? Jo, det är frälsningen! ”Frälsningen tillhör vår Gud, honom som sitter på tronen, och Lammet” (Upp. 7:10). Denna frälsning är det Andens uppgift att förkunna för oss så att vi får se att det också är vår frälsning! Och han gör det genom att överbevisa oss om synd, rättfärdighet och om dom (Joh. 16:8ff).
Hur kan jag då få visshet om att jag har Anden, om att jag har det nya livet? Hur kan jag erfara Gud i mitt liv? – Genom att leva i Ordet och därigenom låta Anden utföra sitt verk.
I Joh. 8:31ff talar Jesus också till dem som har accepterat hans ord, men inte blivit frigjorda till Guds barns härliga frihet. Det är värt att lägga märke till att det är till sådana som har djävulen till fader han talar. Vad säger han då till sådana? ”Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” Tänk, det säger han till djävulens barn! Vilket evangelium!
Om vi blir kvar i hans Ord – under bön om den helige Ande hör, läser och begrundar – så kommer Ordet att utföra verket. Det gäller vem som helst, var och en! Vi kommer då att få se mer och mer av vår egen synd och bli mer och mer beroende av frälsningen i Jesus Kristus.
Då är ”tron verklig”. Då får jag erfarenhet av Gud i mitt liv, när Ordet får verka så mycket syndakännedom och så mycket tro, att jag inte kan leva utan Jesus Kristus som min Frälsare. Då har jag del i det eviga livet, livet i hans Son. För ingen kan ha med den helige Guden att göra utan att erfara sin synd och orenhet. Och genom evangelium om Jesus tillsäger han oss syndernas förlåtelse. Därigenom skapas och uppehålls den levande tron.
”I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder på grund av den rika nåd som han har låtit flöda över oss med all vishet och insikt” (Ef. 1:7–8).
Henric Staxäng, Jan Johansson