Kan man ta ifrån den starke hans byte eller rycka fångarna från den som har segerns rätt? Ja, så säger Herren: ”Nu skall den starkes fångar tas ifrån honom, bytet ryckas ur tyrannens hand. Jag skall själv strida mot dina motståndare, jag skall själv rädda dina barn.” Jes. 49:24–25.
Vem är den starke? Det är han som får dig och mig att stressa mer och mer, inte minst nu inför julen. Det är han som successivt får oss att tro att så oerhört mycket är så viktigt att det tillåts skymma och tränga undan det viktigaste.
Och när han tillåter någon att komma till insikt om att livet inte endast är arbete, kompetensutveckling och otaliga uppdrag, så kommer inte den insikten av att man upplever sig ha kommit bort ifrån Herren, utan av att man inte hinner med familjen, inte får sova tillräckligt, får problem med hälsan osv.
– Herren har du ju aldrig medvetet sagt farväl till, och då måste han ju vara kvar, han som är så kärleksfull och god. Nu gäller det bara att få ordning på jordelivet igen, intalar han oss.
Ja, sådan är han, vår avsvurne fiende. Han binder sina fångar med så finurligt uttänkta snaror att vi inte upptäcker hur illa ute vi är. Men en tyrann är han, för han har bara kommit för att stjäla, slakta och döda.
Men hur kan djävulen ha segerns rätt, vem har gett honom den? Det har Adam, Eva, Jan och alla andra syndare. Det är vi som ger honom den. Genom syndafallets genomgripande fördärv är vi alla sådana av naturen att vi helst lever utan Gud. ”Köttets sinne är fiendskap mot Gud. Det underordnar sig inte Guds lag och kan det inte heller” (Rom. 8:7). Och eftersom ingen kan vara neutral, ej heller tjäna två herrar, så återstår endast att ge tyrannen segerns rätt, låta honom råda i och över våra liv och slutligen dra oss ner i förtappelsen.
Några styr han genom falsk säkerhet – ”jag har alltid räknat mig som kristen” – andra genom förtvivlan – ”för mig finns det inget hopp” – och åter andra genom ett tygellöst liv i synden.
Kanske har du som läser dessa rader, genom Guds stora barmhärtighet, fått upp ögonen för den hemska sanningen att du är helt förtappad i dig själv och helt utan förmåga att komma loss ur satans bojor. I ditt inre bryter sig textordens fråga fram med makt: ”Kan man ta ifrån den starke hans byte?” Hur skall jag komma loss? Vem vill och kan hjälpa mig – jag, som själv gett och ger den onde segerns rätt? Finns det något hopp?
”Ja, så säger Herren: Nu skall den starkes fångar tas ifrån honom, bytet ryckas ur tyrannens hand. Jag skall själv strida mot dina motståndare, jag skall själv rädda dina barn.” Läs detta ord om och om igen, och låt frälsningens ”nu” ge dig frimodighet att nu på stunden gå fram till ”nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid” (Hebr. 4:16).
Och får du uppleva ännu en jul på jorden, så får du i helig vördnad och tacksamhet gå fram till Barnet i krubban, han som själv kom för att strida mot dina motståndare, och med Mose och alla frälsta utbrista: ”Stora och underbara är dina gärningar, Herre Gud, du Allsmäktige. Rättfärdiga och sanna är dina vägar, du folkens konung. Vem skulle inte frukta dig, Herre, och prisa ditt namn? Ty endast du är helig, och alla folk skall komma och tillbe inför dig, ty dina rättfärdiga domar har uppenbarats.” (Upp. 15:3–4).
Jan Johansson predikant, Vännäs