”Gör dig fri från bördor och tvång och lev i frihet!” I samhälle och omvärld värderas friheten högt – men vad är det för sorts frihet?
Hur skall man uppfatta ordet frihet? I världsliga sammanhang talas ofta om frihet men inte sällan är det en ’frihet’ som leder till än mer själviskhet och träldom.
När Martin Luther sammanfattar den kristna människans frihet gör han det med två satser:
• En kristen människa är den friaste herre över allting och ingen underdånig.
• En kristen människa är alltings mest tjänstvillige tjänare och var man underdånig.
Dessa satser tycks strida mot varandra, men de är tillsammans en underbar beskrivning av den kristna människans förhållande och kärlek till sin nästa, och av hennes situation inför Gud. Detta går inte att jämföra med den frihet som beskrivs i vår tid där själviskhet, utlevelse och njutning är det primära. Ibland har också vi som kristna svårt att skilja mellan verklig frihet och världslig frihet. Gud är ju själva förutsättningen för våra liv och vår glädje! Ändå vill kristna ibland låna det ’världsliga sättet’ att leva – även när det skadar nästan. Detta är inte frihet.
När jag besöker min gamla dementa mor på äldreboendet brukar vi titta i album från förr. Där finns bilder av mina föräldrar i deras första gemensamma hem. Far sitter vid sitt skrivbord och på väggen bakom honom hänger en bild av Carl Olof Rosenius. Det vilar ett lugn över fotot. Jag ser inga foton där mina föräldrar deltar i fyllefester, inte heller bilder från dansbanan. I stället finns där bilder från andra sammanhang med en helt annan innebörd. Jag kan ana en viss förnöjsamhet och glädje i mina föräldrars och förfäders ansiktsuttryck. De var inte perfekta men de räknade med Gud. Var de ofria och hämmade eller var deras sätt att leva rentav till välsignelse för oss barn?
Dessutom har syskon och vänner länge och uthålligt bett för oss alla. De har samlats en liten stund varje dag för andakt, ibland till besvär för omgivningen. Har allt detta haft någon betydelse? Skulle de inte ha tänkt mer på sig själva?
En sak vet jag säkert. Som vuxen man längtar jag nu på nytt efter Guds ord, det har återigen blivit stort och viktigt. Jag kan längta till söndagens gudstjänst och predikan. Jag kan ibland känna hur det spritter i kroppen när någon av Davids psalmer läses eller när jag hör hur profeten Jesaja förebådar Kristus. Jag känner mig fri tillsammans med Guds ord.
Hur skall vi då leva våra liv? Vi ska börja vid Korset. Där finns grunden för friheten, syndernas förlåtelse och upprättelse för oss alla. Därifrån ser vi också vår nästa tydligare! Vi ska ära och älska henne, bli henne underdånig. Tjäna henne. Detta är verklig frihet! Märkligt nog har detta förhållningssätt också en stor betydelse för den psykiska hälsan. Verklig kristen frihet ger lugn, trohet och tillit i våra relationer, i äktenskap och familj. Allt detta får vi be om på nytt varje dag!
Per Folkesson, leg. psykolog och neuropsykolog, Växjö