Dödförklarad kärnfamilj mår bra
Med jämna mellanrum har socialister, feminister och radikala samhällsdebattörer försökt dödförklara kärnfamiljen. I Nya Dagen (26/3) skriver Alf B Svensson (välkänd psykolog och författare) följande i en debattartikel: ”Kärnfamiljen är inte död. Den är i högsta grad levande och kommer också att vara det i framtiden … En utbredd vanföreställning är att äktenskapet i snabb takt håller på att ersättas av mer moderna samlevnadsformer som sambo, särbo och helgbo, där man många gånger tar varandra på ’öppet köp’ och flyttar ihop utan några bindande löften. I verkligheten har antalet ingångna äktenskap ökat med hela 30 procent från cirka 31 000 år 1998 till 40 000 år 2000. Äktenskapet med dess förpliktelser, ansvarstagande och trygghet attraherar fortfarande många unga förälskade par.
Kärnfamiljen är inte ett fängelse som många debattörer påstår, utan den viktigaste källan till glädje, trygghet och personlig utveckling för majoriteten av det svenska folket. Gifta par lever längre, har bättre fysik och psykisk hälsa och högre livskvalité än andra… Vi behöver genomskåda myterna och med öppna ögon våga se verkligheten, även om det vi då ser inte överensstämmer med det för tillfället politiskt korrekta. Verkligheten är den att kärnfamiljen fortfarande är en mycket vanlig och för många den överlägset bästa samlevnadsformen.”
Slopas prästvigningsstoppet?
De män som på Bibelns grund är emot att kvinnor blir präster utestängs i nuvarande kyrkoordning från prästvigning och ledande befattningar i Svenska kyrkan. Bengt Wadensjö, som nyligen slutat som biskop i Karlstads stift har i en intervju i Kyrka och Folk (nr 12) överraskande gett uttryck för att han vill verka för att stoppet hävs. Han hoppas att det ska bli ”en ändring av kyrkoordningen under den kommande mandatperioden.” Ärkebiskop KG Hammar har varit inne på samma sak. Motiven bakom verkar lite dunkla, men en förändring skulle vara av godo! Vi får be och verka för att förändringen blir verklighet!
Ett annat positivt tecken i Svenska kyrkan som blivit grund till en del förhoppningar är de senast valda biskoparna. När nu regeringen inte längre utser biskopar, väljer folket bättre biskopar än de tidigare. Esbjörn Hagberg, nyvigd biskop i Karlstads stift, och Hans Stiglund, nyvald biskop till Luleå stift, anses båda vara mer trogna mot Bibel och bekännelse än sina företrädare. Kyrka och Folk (nr 15) skriver med anledning av biskopsvalet i Luleå: ”Den mest konservative biskopen vann igen i ett biskopsval. Med stort stöd i den norra delen av stiftet, där læstadianerna är starka, blev Hans Stiglund vald till ny biskop i Luleå stift. Nu hoppas de bibeltrogna att den nye biskopen infriar förväntningarna.” K o F bedömer att han av allt att döma är ”den mest konservative kandidat som valts till biskop i Svenska kyrkan på många år”.
”Inför valet förföll Stiglund inte till att bara tala om inomvärldsliga ting utan höll genomgående fram Kristus. Han visade också stor tydlighet i den stora kontroversfrågan nuförtiden, den om homosexuella partnerskap skall få kyrkans välsignelse.”
Stiglund har tidigare haft den bibliska ämbetssynen, men har under senare år ändrat sig. Han talar nu om en tredje väg i ämbetsfrågan: ”Vi behöver dessa goda män och kvinnor med sitt andliga arv i kyrkliga grupper med avvikande syn i ämbetsfrågan.” De med konservativ syn i ämbetsfrågan skall inte behöva sorteras bort.
Bibeln är rykande aktuell
I en ledare över Romarbrevets första kapitel visar Krister Holmström i Trons Värld (26/3) att Guds ord är rykande aktuellt. Rom. 1:18ff beskriver träffsäkert vårt västerländska samhälles förfall.
Holmström skriver att alla människor enligt Romarbrevet innerst inne vet att ”Gud finns, att han har evig makt och att varje människa är skyldig att leva rättfärdigt… Vad gör då människor som vet att Gud är mäktig och kräver rättfärdighet, när de vet med sig att de inte klarar att leva upp till kravet?” Jo, antingen utövar de religiositet, eller gör de uppror:
’– Jag vill inte veta av någon Gud! Jag vill inte att han skall bestämma över mitt liv, jag vill vara min egen herre!’ Det är den upproriska reaktionen på kunskapen om Gud som beskrivs i Rom. 1: ’Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. De påstod sig vara visa, men de blev dårar.’ Kan vår tid beskrivas mer träffsäkert? – – –
Vad blir konsekvensen? Två gånger skriver Paulus att Gud utlämnade människorna till det de själva valde. De ville inte ha med Gud att göra och därför utlämnades de till ’sina egna begär’ och ’ett ovärdigt sinnelag’. Det är här Paulus nämner den homosexuella livsstilen, kvinnor med kvinnor och män med män. De byter ut det naturliga mot något som Paulus kallar otukt.”
Holmström påpekar att homosexualitet inte är den enda synd som nämns, men konstaterar samtidigt att det är märkligt att Paulus ändå lyfter fram just den som en extra tydlig konsekvens av upproret mot Gud. I dag är upproret mot Gud tydligare än kanske någonsin och samhället försöker genom nya lagar på avancerade sätt ”att tysta de kristna som på grund av tron på Gud har invändningar mot den homosexuella livsstilen”. Guds Ande måste ligga bakom så träffsäkra beskrivningar för 2000 år sedan, menar Holmström. Bibelordet är Guds ord!
Slutligen pekar Holmström på det som Rom. 1 lyfter fram som det ogudaktiga samhällets räddning: Evangelium! ”Hur skall vi agera i det gudsfientliga samhället där sanningen förnekas med allt större kraft? Paulus ger svaret: ’Därför skäms jag inte för evangelium, som är en Guds kraft till frälsning för vara och en som tror.’” Budskapet om Jesus är vårt ärende till en fallen värld, till människor som förlorat kunskapen om Gud!
red.