Det fjärde evangeliet skiljer sig en del från de tre första (som brukar kallas ”synoptikerna”, ungefär ”samseende”). Alla fyra evangelierna handlar förstås om Jesu liv, hans död och uppståndelse. Men Johannes berättar med annan geografisk och kronologisk struktur än de övriga. Han motsäger inte synoptikerna utan kompletterar dem. Hos de senare verkar Jesus främst i Galileen, medan händelserna hos Johannes till stor del utspelar sig i och kring Jerusalem vid de stora högtiderna. Johannes låter oss vidare förstå att Jesu verksamhet varade i minst tre år (tre påskhögtider omtalas). Om vi bara haft synoptikerna hade det varit troligare att anta att Jesu verksamhet varade i ett år.
Johannes skrev enligt traditionen sitt evangelium från Efesus vid hög ålder (c:a år 90 e.Kr.). Han har nog haft tillgång till den synoptiska evangelietraditionen och väljer att komplettera den. Därför avstår han från att berätta om många av de händelser som synoptikerna återger och skildrar i stället andra, som vi annars hade saknat. Han berättar bara om sju underverk men återger ofta i samband med dem ett tal eller samtal, där Jesus utifrån undret undervisar om vem han själv är – Guds egen Son!
”Jag Är”
Det är i Johannesevangeliet som Jesus uppenbarar vem han är genom de sju ”Jag Är-proklamationerna”. ”Jag är” är det högsta gudsnamnet i Gamla testamentet (2 Mos. 3:6). Jesus tar det i sin mun och han tillägnar detta namn. Det är oerhörda anspråk – Jesus hävdar tydligt att han är Gud, den Evige. Till proklamationerna knyter Jesus bilder, som avser att illustrera vem han är och hans unika betydelse. Jesus säger om sig själv att han är livets bröd, världens ljus, dörren, den gode herden, uppståndelsen och livet, vägen, sanningen och livet samt vinträdet.
Avskedstalet
En höjdpunkt i evangeliet – något som bara är återgivet hos Johannes – är Jesu avskedstal och förbön, Joh. 14– 17. Sitt avskedstal höll han vid den sista måltiden med lärjungarna i övre salen. Där är Jesus alldeles tydlig med att han är ett med Fadern, Gud själv. Avskedstalet är det viktigaste avsnittet i Bibeln om Treenigheten. Här får vi den kristna gudsbilden tecknad för oss och undervisning om gudomens tre personer, Fadern och Sonen och den Helige Ande.
Syfte
Om avsikten med sin berättelse om Jesus skriver Johannes själv: ”Dessa tecken har blivit nedtecknade för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds son, och för att ni genom tron skall ha liv i hans namn.” Joh. 20:31.
Författare
Evangeliet avslöjar indirekt vem författaren är. Han måste ha varit jude och ett ögonvittne. Själv skriver han att han var den lärjunge som Jesus älskade (21:20, 24) och då måste han ha varit en av de tre i den inre kretsen, dvs. Petrus, Jakob eller Johannes. Petrus kan det inte vara (jfr. 13:23f, 20:2) och inte heller Jakob, som led martyrdöden redan år 44. Kvar är då endast aposteln Johannes, vilket också stämmer med en enig fornkyrklig tradition.
Indelning
- Jesu gudomshärlighet före människoblivandet, 1:1–14
- Jesus uppenbarar sin gudomshärlighet i ord och gärning, 1:15–12:50
- Jesus uppenbarar sin gudomshärlighet genom sitt lidande, sin död och uppståndelse, 13:1–21:25.
Fredrik Carlsson