Det var syskonmöte under Kristi Himmelsfärds-helgen. Är man kristen har man en massa bröder och systrar, eftersom alla kristna har samme Far. Men den här samlingen var inte riktigt som vanliga syskonmöten, utan den var för oss som har ett särskilt förhållande till mission, som har varit utomlands som missionärer eller volontärer eller snart ska resa iväg.
Det var syskonmöte under Kristi Himmelsfärds-helgen. Är man kristen har man en massa bröder och systrar, eftersom alla kristna har samme Far. Men den här samlingen var inte riktigt som vanliga syskonmöten, utan den var för oss som har ett särskilt förhållande till mission, som har varit utomlands som missionärer eller volontärer eller snart ska resa iväg. En hel helg för missionärer om mission. Jag var ganska spänd på hurdan träffen på Missionsgården Strandhem skulle bli.
När missionärer träffas…
”När missionärer samlas, kan man knappt vara i närheten, för det enda de pratar om är minnen från missionsfältet”, hörde jag någon säga, och något i den vägen var det. Missionärsprat är något helt speciellt. ”Kommer du ihåg?” Och så följer episod på episod, alla från det land man nu har varit utsänd till. Mest är det väl spännande eller komiska situationer som kommer fram, kanske sådana händelser man kan skratta åt i efterhand. Man kan fortsätta länge, för det är svårt att sluta.
Intensivt och omväxlande program
Det var ett intensivt program under helgen. Sena kvällar och tidiga morgnar och under dagstid omfattande och omväxlande program. Det var olika föredrag och gruppsamtal, tillfällen till gemensam bön, morgonoch aftonandakter och en kväll med lättare program tillsammans med barnen. Vi sjöng mycket, även sånger på spanska, amharinja och swahili. Jag tyckte det var roligt och inspirerande att få möta lite av de andra språken, och därmed kulturerna, för, hur det nu än är, så tror jag att man fortsätter att vara intresserad av olika kulturer och vad som händer i missionsarbetet, om man en gång varit missionär. Kanske man i det fallet kan säga ”en gång missionär – alltid missionär”.
Relationer och grupper
Många saker som togs upp under helgen var sådana som är av intresse för den som står inför att snart resa ut som missionär, om det nu är för första eller för femte gången. Det handlade mycket om relationer, såväl mellan mission och kyrka som mellan missionärer.
Hur ska man göra för att kunna lämna över ansvaret för en nygrundad församling till de kristna i landet? Vilka svårigheter kan uppstå om det kommer en ny missionär till en redan etablerad grupp? Vad är viktigt att gamla missionärer tänker på, när det kommer nya? Vi pratade om vad som kan orsaka problem i en grupp missionärer, och försökte hitta lösningar för att undvika sådana.
Flera gånger under helgen hade vi i anslutning till föredragen samlingar i små grupper, där vi diskuterade och alla hade möjlighet att säga sin mening. Trots min väldigt lilla erfarenhet av misssion kände jag att jag kunde bidra med något, och det var väldigt skönt. Det är bra att vi som är syskon i Kristus kan hjälpa varandra, och här kunde både yngre och äldre komma med idéer, funderingar och råd. Såväl de mer erfarna som de som snart ska ut för första gången ville gärna höra vad man hade att säga efter de första, snabba intryck man kan få som volontär, och det blev jag glatt överraskad av.
Olikheter kompletterar
En annan sak som är intressant att se på i det här sammanhanget är vilka olika personligheter vi har som människor och hur man kan komplettera varandra med skilda egenskaper och gåvor Det blir lättare att förstå reaktioner och att lösa konflikter, när man är medveten om vilka egenskaper man själv och någon kollega har. Detta gäller naturligvis inte bara bland missionärer, men jag tror det är extra viktigt, när man lever så nära inpå andra människor som i missionsarbetet.
Tiden är kort
Under en samtalsstund blev vi utmanade med en konkret uppgift: om Jesus kommer tillbaka år 2005, hur ska vi då göra för att alla invånarna i landet X ska få höra evangeliet innan dess?
Det kan vara nyttigt att tänka i nya banor ibland, för idéerna man får kan vara bra att ha även i den situation man befinner sig i i nuet. Det finns så många möjligheter när man startar mission på ett nytt ställe, men också en fara att utan eftertanke göra så som man alltid har brukat göra.
I undervisningen blev vi också uppmuntrade till att själva flitigt läsa Bibeln och att be. Det är ju så vi kan få styrka så att vi kan ge vidare till andra av det vi fått. Och det är ju något vi får göra, också när vi är här hemma i Sverige. När jag åkte från Strandhem kände jag mig varm inombords. Det var verkligen en helg för syskon.
Kristina Davidsson, f.d. volontär i Etiopien