Strandhems Bibel- och lärjungaskola gjorde i mars en fyra veckor lång resa till Afrika. Några i gruppen reste först till Eritrea, andra till Etiopien – för att tillsammans avsluta turen i Kenya.
Det är tidig förmiddag, solen står redan högt på en klarblå himmel. Bilarna tutar, lastbilar och fullpackade bussar spyr ut avgaser medan hästskjutsar och cyklister kryssar fram i trängseln. Vi går på trottoaren i mitten av gatan för att slippa den värsta trängseln och plötsligt får vi väja för slaktavfall, som ligger slängt på trottoaren. Stanken är obeskrivlig och jag försöker låta bli att titta på det som en gång har varit ett får.
Asmaras gator är varma, dammiga, välkomnande, spännande och charmiga, och vi går förmodligen med både ögon, öron och mun på vid gavel för att försöka ta in och smälta alla nya intryck.
Det är lördag och vi är på väg från gästhemmet, där vi bor, till Lutherska kyrkan. I dag ska vi träffa ungdomsgruppen. Spännande!
När vi kommer fram till kyrkan är många redan samlade. Något som slår mig är att det är en sådan naturlig mötesplats. Här är allt samlat: kyrkan, musikskolan, barnverksamheten, kontoren… Oavsett när vi kommer hit, så hittar vi alltid någon som är villig att hälsa oss välkomna, att prata med oss och ta hand om oss. Gästfriheten och värmen hos människorna är något som berör oss väldigt djupt.
Efter hand under förmiddagen kommer det fler och fler ungdomar och vid middagstid är vi riktigt många. Middagen är en festmåltid och den består av injera, som egentligen heter taita på tigrinja. Det är en fantastisk känsla att sitta ute under de skuggande träden, äta med händerna och samtidigt prata med kristna bröder och systrar i vår egen ålder från en annan del av världen. Måltiden är ju den högsta formen av gemenskap, och här tar man sig god tid för samtal.
Hårda villkor för unga kristna
Tre av killarna tar extra väl hand om oss under vår vecka i Asmara och gör allt för att vi ska trivas: Abel, som är ordförande i ungdomsstyrelsen i kyrkan, Amos, som är sekreterare och Isayas, som också sitter i styrelsen.
Amos berättar att de ganska nyligen har startat en ny ungdomsorganisation inom den Lutherska kyrkan. Kyrkan är ganska liten; den har under 1 000 medlemmar, men de har mycket kontakter och samarbete med den Evangeliska kyrkan.
Det finns en hel del kristna ungdomar i Eritrea, och på grund av den politiska situationen behöver man stötta varandra extra mycket.
– Vi behöver mycket hjälp med undervisning, inte minst i form av bibelstudiemateriel, så att vi kan samla ungdomarna och se till så att de får det stöd och den undervisning som de behöver för att leva som kristna, berättar Amos.
I Eritrea är det förbjudet att ha kristna samlingar utanför kyrkan, vilket gör det i princip omöjligt att evangelisera eller missionera. Därför är samlingarna i kyrkan extra viktiga. Många kristna sitter i fängelse på grund av att de har samlats till gudstjänster som inte är godkända av regeringen.
Det är en svår situation att leva i. Landet är i ständig beredskap, även om det inte råder öppet krig just nu, och alla unga människor är inkallade i National Service. Det innebär att man står till statens förfogande under en period.
Samhällstjänst – och kärlek till föräldrar
Amos läser till farmaceut på universitetet och är tillfälligt befriad från National Service. Vi pratar lite om våra familjer.
– Våra föräldrar bildade familj ganska tidigt, men numera väntar de flesta tills de är i 25–30-årsåldern, berättar Amos.
Eftersom de flesta ungdomar gör militärtjänst har de väldigt lite pengar att röra sig med. Att ha eget boende är inte att tänka på.
– När jag är färdig farmaceut måste jag jobba åt staten i några år. Då har man i princip bara fickpengar. Det är därför många väntar med att bilda familj tills de är färdig med sin National Service, fortsätter Amos.
Isayas går inte på universitet utan gör just nu sin National Service inom flygvapnet. Där får han även sin utbildning. Han berättar att också han fortfarande bor hemma hos sina föräldrar.
Någon undrar om det inte är jobbigt att bo hos sina föräldrar så länge. Amos konstaterar att det visst kan vara påfrestande ibland. Även i Eritrea är det skillnader mellan generationerna; de äldre förstår inte alltid hur de yngre tänker. Vi pratar en stund om syskon och föräldrar och om hur det är att vara ung. Skillnader och likheter mellan Sverige och Eritrea kommer också upp. I samtalet märker vi hela tiden deras kärlek och respekt för föräldrarna.
När vi återsamlas inne i kyrkan efter måltiden, för att sjunga tillsammans, så har nog alla känslan av att vi har väldigt mycket gemensamt med ungdomarna här i Eritrea.
I vänliga vänners sällskap
Efter en innehållsrik och rolig dag tillsammans är det dags för oss att säga tack till våra vänner och bege oss ut på Asmaras gator igen. Denna gång får vi sällskap av tre killar, som vi gärna pratar mer med och vars hjälpsamhet, värme och glädje vi sent kommer att glömma.
Tror ni att slaktavfallet hade blivit borttaget från trottoaren? Svar: nej.
Ida Nilsson
Bibelskoleelev på Strandhem