De bibel- och bekännelsetrogna rörelserna inom Svenska Kyrkan är motarbetade av kyrkans ledning. Som en följd härav har rörelserna alltmer funnit varandra och ett samarbete börjar nu ta tydligare former. Arthur Einarsson, som sitter med i ett av samrådsorganen, Kyrklig Samling, ger oss här en inblick i arbetet.
De bibel- och bekännelsetrogna rörelserna inom Svenska Kyrkan är motarbetade av kyrkans ledning. Som en följd härav har rörelserna alltmer funnit varandra och ett samarbete börjar nu ta tydligare former. Arthur Einarsson, som sitter med i ett av samrådsorganen, Kyrklig Samling, ger oss här en inblick i arbetet.
Många kristna känner ett ökat främlingskap i Svenska Kyrkan. Det gäller både anställda och oss vanliga medlemmar. Sekulariseringen i svensk kristenhet har gått långt. Det är ju inte något nytt, men det som skrämmer är att kyrkans ledning, biskopar, kyrkomöte och även församlingar beslutar och handlar så, att bibelenlig syn och förkunnelse får det mer och mer trångt. Guds ord får inte styra regler och ordningar. Unga män med en inre kallelse till prästtjänst vägras prästvigning och på olika sätt förhindras goda präster att söka t.ex. kyrkoherdetjänster.
Man kan ha vissa förhoppningar – vi vet inte vad de två senast valda och tillsatta biskoparna kommer att betyda. Nästa år väljs ytterligare två biskopar – en i Göteborg och en i Visby. Vi vet heller inte vad krisen i Kyrkornas Världsråd kommer att leda till. De ortodoxa kyrkorna har tydligt anmärkt på västvärldens kyrkors sätt att hantera trosminoriteterna inom sina länder och hotar därför att lämna K.V. Det är verkligen märkligt om Gud leder utvecklingen på sådant sätt att denna liberala världsorganisation kan bli till de bekännelsetrognas hjälp i vår svenska kyrkas nöd. Gud kan göra under också i dag. Kristus leder själv sin kyrka, den ena, allmänneliga, i vilken Jesus Kristus är huvudet och alla som tror på honom är lemmar i kroppen.
Ett nätverk mellan bekännelsetrogna
Det har växt fram ett nätverk mellan bekännelsetrogna grupper i vårt land där man ser samma faror, men där man också ser möjligheterna. 1999 inbjöd Kyrklig Samling till en konferens, i vilken ett 50-tal präster och lekmän deltog. Deltagarna hade olika bakgrund, men alla hyste en önskan att få fortsätta att verka för en bibeltrogen kristendom i vårt avkristnade land. Mellan värdefulla föredrag och under god andlig gemenskap diskuterades flitigt hur vi kan fördjupa kontakterna mellan bibel- och bekännelsetrogna grupper och på vilka grunder och hur vi skall samarbeta i missionsuppdraget och även motverka fortsatt avfall från Guds ord.
Den första konferensveckan har följts upp vid tre senare konferenser, den senaste i början av juni i år.
En bekännelsetrogen missionsprovins?
Inför det senaste mötet hade utsedda arbetsgrupper arbetat fram en tänkbar utformning av en ”missionsprovins” eller ett ”bekännelseråd”, där vi också i fortsättningen skulle kunna mötas i broderliga samtal och tillsammans bedja och planera, stödja och styrka varandra. Det är inte fråga om någon sammanslagning, utan varje rörelse arbetar självständigt efter sin kallelse. Vi har ju t.ex. fått stor välsignelse av lekmannapredikan, och den vill vi fortsätta med. Det är heller inte fråga om någon ny kyrka utan om ett inomkyrkligt nätverk för ett fortsatt, förtroendefullt samtalsklimat. Konferensen i juni hölls i positiv anda trots lite olika syn på utformningen av nätverk och om det är rätt tid nu att börja biskopsviga och prästviga utanför Svenska kyrkans ordning. Sådan vigning vore en kyrkobildande åtgärd, framhölls det, och därför måste vigningsfrågan övervägas väl. I huvudfrågorna råder enighet och vi behöver be Herren om vishet och klarsyn i våra fortsatta samtal.
Nytt Linköpingsmöte
Många från de bekännelsetrogna leden har ju slutit upp till Linköpingsmötet både 1997 och 2000. Nu inbjuds till ett tredje sådant möte den 9–10 november i år. (Se nr 6 s. 23.) Då blir det även regionala samlingar, vid vilka vi skall samtala om hur vi går vidare, om möjligheterna, utformningen och uppgifterna i det nätverk som till viss del redan finns, men som behöver fördjupas. Hoppas, att många i våra rörelser ser detta som något angeläget och möter upp!
Det finns redan någon form av ”samråd” i två–tre stift. Sådana samråd med representanter för de olika rörelserna kan då bilda basen för ett nationellt samråd. Det finns många och viktiga ärenden, som skulle kunna hänskjutas till sådana ”råd” eller nätverk, i vilka man arbetar på Bibelns och vår kyrkas egentliga bekännelses grund.
Uppgifter för ett nätverk
Uppgifter som nämnts är bl. a.:
- att stärka Kristi kyrka i hennes missionsansvar och missionsuppdrag i vårt land
- att tydliggöra relationerna mellan de bekännelsetrogna grupperna och gemenskaperna
- att arbeta för att bekännelsetroheten ges utrymme och möjligheter inom Svenska Kyrkan
- att ge stöd och hjälp åt präster, diakoner, predikanter och andra medarbetare
- att ordna teologiska kursdagar för präster, predikanter och andra medarbetare
- att ge stöd och hjälp åt gudstjänstgemenskaper
- att regelbundet anordna stormöten, typ Linköpingsmötet.
Be om väckelse!
Det behövs en väckelse i vårt land, ett andligt uppvaknande och detta måste få ta sin början bland oss som kallas kristna.
Men något sådant är inget människoverk, utan Guds Helige Andes verk. Och den Helige Ande verkar genom Ordet och sakramenten. Därför måste vi själva låta oss gripas och ledas in i fördjupat och flitigare bruk av Guds ord, nattvarden och bönen.
Då blir det också viktigt för oss att evangelium blir predikat och mottaget både i Sverige och i andra länder. Förkunnelsen av lag och evangelium får inte tystna i kyrkor och missionshus.
Be om fler Herrens vittnen!
Är det angeläget för oss att få behålla Guds ords predikan, kommer också frågan hur vi skall få fler rätta förkunnare. ”Men hur skulle de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur skulle de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur skulle de kunna höra, om ingen predikar? … Alltså kommer tron av predikan och predikan i kraft av Kristi ord.” (Rom. 10:14–17.)
Många misströstar: ”Bekännelsetrogna prästkandidater blir ju inte vigda!” Det kan emellertid mycket väl bli möjligt igen ganska snart, ty för Gud är ingenting omöjligt. Till dess kan de som har Guds kallelse till prästtjänst kallas till lekmannauppgifter – som predikanter och missionärer.
Kristi kyrka består
Vi bör vara hoppfulla. Även om Svenska Kyrkan befinner sig i ett fortgående sönderfall, består Kristi kyrka. Det är inte minst nu varje kristen människas plikt att stå fast i den uppgift Gud ställt henne i och inte företa några förhastade åtgärder. Herren behöver väktare på kyrkans murar! Trakasserier och förföljelser väntar kanske, men kors och lidande för Kristi skull är ett av de sju yttre kännetecken på Kyrkan som Martin Luther nämner.
En viktig sak till: Be för kristenheten i Sverige! Be att Gud får omvända biskopar och kyrkoledare och kyrkomötesdeltagare! Gud hör bön!
Vaka alltid och be om kraft att kunna undfly allt det som skall komma och kunna bestå inför Människosonen. Luk. 21:36.
Arthur Einarsson, Åhus