Se, på mina händer har jag upptecknat dig.
Jag har tänkt på att Jesus hade händer. Små nyfödda händer; skrynkliga, runda, med spretande fingrar. Små händer med gropar i, som letar sig över mammas hud mot bröstet, som sprattlar i luften – i förtjusning eller frustrerad ilska. Pyttesmå händer som håller ett förunderligt hårt grepp om den vuxnes finger. Pyttesmå händer som drunknar i den vuxnas stora hand.
Jag har tänkt på att Jesus hade händer, småbarnshänder. Knubbiga, fumliga, svettiga händer med så mycket kvar att lära. Händer som utforskar, händer som växer, händer som kommer i kläm. Händer som lär sig: hålla glaset utan att spilla, knyta och knyta upp, forma bokstäver, bygga slott. Fortfarande händer som söker tryggheten i hennes beröring. Fortfarande händer som ibland behöver plåstras om, kanske blåsas på.
Han hade händer, också tonårshänder. Plötsligt så stora, fumliga igen. Kanske hade han tummen mitt i handen, han snickarens son. Kanske grep de för hårt, kanske slant kniven i dem, kanske var de mest till besvär. Helt säkert var de någon gång ömma efter en lång dag, trötta fram emot kvällen. Helt säkert var de som mina någon gång rastlösa. Helt säkert var de mänskliga.
Och ändå var de händer som helade. Händer som botade, händer som befriade! De förvandlade vatten till vin och mörker till ljus. De väckte döda till liv. Helt säkert var de mer än mänskliga händer.
Jag har tänkt på att Jesus hade händer. Liksom Tomas behöver jag se hans händer, hans sårmärkta händer, för att kunna tro. När jag ser dem framför mig, de nyfödda händerna som växte till den vuxne mannens starka, trötta händer, då förstår jag att det var på riktigt. Hans liv, hans smärta, hans glädje – på riktigt. Och när jag ser såren i dem, i händerna som en gång var knubbiga svettiga småbarnshänder, då ser jag att de rör vid mitt liv.
Kan då en mor glömma sitt barn, så att hon inte förbarmar sig över sin livsfrukt? Och även om hon skulle glömma sitt barn, skall jag inte glömma dig. Se, på mina händer har jag upptecknat dig. Jes. 49:15–16.
Hanna Hjort, Göteborg