Majoriteten av denna tidnings läsare tillhör (ännu) organisationen Svenska kyrkan. Den kan inte likställas med Kristi Kyrka i Sverige. Med smärta måste vi närmast konstatera, att organisationen Svenska kyrkan blivit Kristi Kyrkas fiende. Men det händer också mycket, som visar att Kristi Kyrka i Sverige ännu lever. Vi har också anledning att hålla fast vid vad Jesus en gång sade: ”Min Fader verkar ännu alltjämt, så verkar också jag” (Joh. 5:17).
Majoriteten av denna tidnings läsare tillhör (ännu) organisationen Svenska kyrkan. Den kan inte likställas med Kristi Kyrka i Sverige. Med smärta måste vi närmast konstatera, att organisationen Svenska kyrkan blivit Kristi Kyrkas fiende. Men det händer också mycket, som visar att Kristi Kyrka i Sverige ännu lever. Vi har också anledning att hålla fast vid vad Jesus en gång sade: ”Min Fader verkar ännu alltjämt, så verkar också jag” (Joh. 5:17).
Kristi Kyrkas uppgift i världen är att visa den rätta vägen till himlen. Eftersom det inte finns någon annan väg än Guds ord med evangelium om korset, så är det Kyrkans främsta uppgift att offentligt och enskilt, både mitt i församlingen och i världen, förkunna Ordet. Det är också såväl den enskildes som kyrkliga ledares ansvar att med profetisk kraft hävda vad som i tiden är mot Herrens vilja. Den officiella ”kyrkans” tystnad är här mycket påfallande. Vad som hörs handlar antingen om prästers dåliga löner, konsekvenser och problem vid skilsmässan mellan stat och kyrka eller hur homosexuellas parförhållanden skall välsignas. Vi ser också en ”kyrka”, som systematiskt och effektivt håller på att avhända sig de män som Gud kallat att vara präster och som kunde bli vårt folk till välsignelse genom att de tror allt vad Gud sagt i sitt Ord. Förfärliga ting ryktas om och om igen från prästutbildning och antagningsförfarande.
Många andra tecken på avfallet kunde nämnas. Så blir ”kyrkans” folk Kristi Kyrkas fiender. Håller ljusstaken på att flyttas? Men mitt i detta avfall händer också helt andra saker. I en kyrka här och ett kapell där samlas man kring ett rent Guds ord och till heligt nattvardsfirande.
I missionshus och i hem samlas många för att dela Ordet. Vad som nu också i dessa dagar är påfallande är, att bekännelsetrogna grupper av olika ”kulörer” möts, samtalar, firar gudstjänst, rådslår om vägen för att sända ut Ordets tjänare. Vi känner igen varandra som ”Lammets folk och Sions fränder” antingen vi sjunger den nya sången till Ahnfelts tonsättningar, i gregorianska melodislingor eller i modernare tonsättningar.
Ingen av oss vet hur händelseutvecklingen kommer att se ut den närmaste framtiden. Men i alla händelser är vår Herre Jesus Kristus den som sitter på tronen och den som snart kommer i härlighet. Han har full kontroll över händelseutvecklingen. Och missmod vare fjärran ifrån oss, eftersom han genom sin apostel sagt, att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa. Därför är det livsviktigt att vi inte kompromissar med världen eller den ”världsliga” kyrkan för att slippa bära korset. Det är lika viktigt att vi inte i egenrättfärdighet eller självgodhet sätter upp andra gränser än vad Guds ord gör. Var och en har sin frestelse.
Bengt Birgersson