Vi har i ett par föregående artiklar studerat några klassiska argument för att Gud finns, och vi har sett på de grundläggande skälen för att Jesus verkligen är Gud. Den här gången är det dags att ge skäl för själva kärnan i den kristna tron: att Jesus verkligen har besegrat döden!
Vi har i ett par föregående artiklar studerat några klassiska argument för att Gud finns, och vi har sett på de grundläggande skälen för att Jesus verkligen är Gud. Den här gången är det dags att ge skäl för själva kärnan i den kristna tron: att Jesus verkligen har besegrat döden!
För Paulus är uppståndelsen själva centrum i den kristna tron. I 1 Kor. 15 beskriver han vad som blir konsekvenserna om Jesus inte har uppstått: Då är vår förkunnelse tom, då är tron meningslös, då är apostlarna lögnare, då har de som dött i tron gått förlorade, och då är vi de mest beklagansvärda bland människor. Det är stora ord! Om Jesus inte har uppstått från de döda så är all kristen tro bara verklighetsflykt!
En av världens största auktoriteter på uppståndelsen är professor Gary Habermas, som var på Sverigebesök för några år sedan. Habermas för ett i grunden enkelt resonemang: Han menar att det finns vissa saker som alla kan vara överens om, och utifrån dessa fakta kan vi argumentera för att Jesus verkligen måste ha uppstått! För resonemangets skull räcker det egentligen med fyra punkter, som jag ska gå igenom här:
Jesus dog som en följd av korsfästelsen
På 1800-talet var den vanligaste invändningen mot uppståndelsen att Jesus i själva verket aldrig dog. Han var skendöd, kvicknade så småningom till och lämnade graven. I dag är det knappast någon som argumenterar för detta. Och ett skäl är att vi numera vet betydligt mer om korsfästelse än man gjorde på 1800-talet.
Oftast slog man en spik genom varje handled (alltså inte i handflatan, som många tror). Om man hänger en människa på en bjälke i bara händerna, överlever hon inte länge. Tyngden av kroppen gör att man kan andas in, men det blir allt svårare att andas ut och till slut dör man av kvävning. När man gjorde experiment i Tyskland på 50-talet miste samtliga försökspersoner medvetandet efter max 12 minuter.
Men korsfästelse är grymmare än så. Man ville att offren skulle plågas länge, och därför naglade man även fast fötterna med en spik genom hälsenorna. På så sätt kunde den korsfäste trycka ifrån med fötterna och andas. Men när en korsfäst hade slutat att häva sig upp, visste man att döden skulle komma snabbt. Ville man påskynda förloppet, krossade man skenbenen på den korsfäste, så att han inte längre kunde häva sig upp och andas. Det är alltså omöjligt att vara skendöd på ett kors. Och när det gäller Jesus var man extra noggrann. Därför stack man ett spjut igenom hjärtat innan han togs ner.
Men egentligen behöver man inte känna till allt det här för att inse det absurda i teorin om att Jesus var skendöd. Hur skulle en mycket svårt gisslad person kunna kvickna till i graven, ha tillräcklig styrka för att knuffa undan en enorm sten, sedan slå ner de romerska vakterna, gå en kilometer på söndertrasade fötter för att slutligen överraska sina lärjungar med att se frisk och kry ut? Nej, helt klart är att Jesus verkligen dog på korset!
Jesus blev begravd
Det är inte många som argumenterar för att Jesus inte blev begravd. Fakta talar för sig själva: alla evangelierna vittnar om det, tidiga textbelägg, såsom 1 Kor. 15 och Apg. 13:29 vittnar om samma sak: de personer som begravde honom (Nikodemus och Josef från Arimataia) namnges. Att påstå att Jesus t.ex. begravdes någon an nanstans är nonsens – det finns inga sådana bevis!
Så vi kan utgå ifrån att Jesus verkligen blev begravd i Josef från Arimataias klippgrav.
Graven var tom några dagar senare
Även för en skeptiker som inte tror på evangelierna finns det goda skäl att tro att graven verkligen var tom! Ett skäl är att de första vittnena är kvinnor. I den tidens samhälle fick en kvinna inte vittna. Märkligt då, att evangelierna skulle låta några kvinnor vara huvudvittnen, om man hittat på hela historien…
Ett annat skäl är att judarna uppenbarligen trodde att graven var tom. De påstod ju att lärjungarna hade stulit kroppen!
Och ett tredje skäl är att Jerusalem vore en dum plats att proklamera Jesu uppståndelse på, om det nu är så att motståndarna kan gå raka vägen till graven och peka på hans kropp!
Så det är ställt utom allt rimligt tvivel att graven verkligen var tom bara några dagar efter det att Jesus hade begravts där!
Lärjungarna trodde att Jesus hade uppstått
Man skulle kunna tro att uppståndelsens kritiker skulle argumentera utifrån att vittnesmålen inte är trovärdiga. Men så är det inte. Vittnesmålen kan faktiskt spåras ända tillbaka till den allra tidigaste kyrkan i Jerusalem.
1 Kor. 15:3-8 är skrivet senast år 55. Alla forskare är överens om att detta verkligen är ett brev från Paulus, och att dessa verser troligen är en slags trosbekännelse. Paulus säger att han meddelat denna trosbekännelse till korintierna första gången han mötte dem, vilket bör ha varit år 51. Men Paulus talar dessutom om att han själv har tagit emot dessa ord. När då? Med allra största sannolikhet första gången han var i Jerusalem efter sin omvändelse, alltså bara fyra– fem år efter Jesu död och uppståndelse! Vi kan alltså spåra denna bekännelse om uppståndelsen ända till Jerusalem i mitten av 30-talet e.Kr.!
Paulus talar om mer än 500 vittnen, varav de flesta fortfarande var i livet när brevet skrevs år 55. Vi vet dessutom att många av dessa vittnen fick sätta livet till för sin tro. De hade en övertygelse, som var så stark att de var beredda att dö för den. Alltså finns det alla skäl att utgå ifrån att ett stort antal vittnen verkligen visste att de sett Jesus uppstånden från de döda.
Men är detta något bevis för att uppståndelsen verkligen inträffat? Kanske hallucinerade lärjungarna? Detta är en vanlig bortförklaring. Men den förklaringen håller inte. Man hallucinerar nämligen inte kollektivt, och Paulus berättar i 1 Kor. 15 om åtskilliga människor som sett Jesus efter uppståndelsen. Det är knappast möjligt att alla dessa människor skulle haft samma hallucination vid olika tillfällen och på olika platser.
Dessutom talar vi om en tidsrymd på sex veckor. Lärjungarna hade gott om tid att nypa sig själva skinnet och handgripligt förvissa sig om att Jesus uppstått och lever!
Slutsats
Det finns en vetenskaplig princip som kallas Occams rakkniv. Den går ut på att man alltid ska välja den enklaste förklaringen, eftersom den är mest sannolik.
Vi har nu följande fakta i målet: Jesus var utom allt tvivel död när han togs ner från korset; han begravdes i en klippgrav; tre dagar senare var graven tom; en mängd vittnen säger sig ha sett honom, rört vid honom och ätit tillsammans med honom. Vilken är den mest trovärdiga förklaringen? Svaret kan rimligen bara vara ett: Jesus uppstod verkligen från de döda!
Detta är det glada budskapet till oss idag: Jesus lever! Han har besegrat döden och ondskan. Vägen till Gud är öppen – och du kan få ett evigt liv i gemenskap med Honom!
Men nu har Kristus uppstått från de döda…! (1 Kor. 15:20).
Fredrik Hector, bibellärare, Örkelljunga